Fel av polischef Erik Nord att vilja begränsa yttrandefriheten för provokatörer

I lördags skrev polischefen Erik Nord en ledarkrönika i Göteborgs-Posten där han ifrågasätter att personer förses med livvaktsskydd ”när de medvetet drar på sig en hotbild”. Som exempel på detta menar Nord att det är orimligt att polisen förser en person med livvaktsskydd i samband med koranbränningar. Enligt honom vilar ansvaret för opinionsbildarens personliga säkerhet i ett sådant fall på den enskilde.

Inskränkt yttrandefrihet

Denna uppfattning står i direkt strid mot Sveriges åtaganden mot såväl sina medborgare som enligt internationella konventioner om mänskliga rättigheter och riskerar i förlängningen att dra undan mattan för vår demokrati.

Vidsträckt yttrandefrihet, att i ord och handlingar kunna utbyta tankar, idéer och skilda meningsuppfattningar är ett grundläggande kännetecken för vårt samhälle. Yttrandefriheten vore inskränkt om påståenden eller handlingar som av vissa upplevs som kontroversiella eller obehagliga inte skulle skyddas. För att slå vakt om den vidsträckta yttrandefriheten definieras därför dess gränser genom regler om tryck- och yttrandefrihetsbrott, exempelvis brottet hets mot folkgrupp.

Nord vill flytta gränserna

Vad Nord ger uttryck för att dessa gränser ska förflyttas – och yttrandefriheten begränsas. Det vill han göra genom att den som gör bruk av yttrandefriheten på ett vis som orsakar att andra hotar den som yttrat sig inte ska kunna förvänta sig skydd från det allmänna. Det hade exempelvis lett till att Lars Vilks hade saknat skydd trots ständiga dödshot och attentat som syftade till att beröva honom livet.

Antingen är man för fri åsiktsbildning och anser att polisen ska fullgöra sin grundläggande uppgift att skydda liv och personlig säkerhet eller så är man det inte.

Yttrandefriheten och även rätten till liv och personlig säkerhet är skyddade i bland annat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen. Staten är skyldig att skydda individens rättigheter från att kränkas av andra enskilda. Polisens uppgift är att se till att detta skydd blir konkret och verkningsfullt. Polisen ska värdera hotnivån och faran för skada på skyddsobjektet, inget annat. Polisen ska inte, som Nord anser att polisen ska tillåtas göra, värdera åsikten eller den åsiktsyttrande.

”Dubbelt anmärkningsvärt”

Att Nord dessutom menar att värderingen av den åsiktsyttrande ska göras med utgångspunkt från vad personer som är beredda att hota den som deltar i den allmänna debatten tycker, är dubbelt anmärkningsvärt.

Antingen är man för fri åsiktsbildning och anser att polisen ska fullgöra sin grundläggande uppgift att skydda liv och personlig säkerhet eller så är man det inte. Det är oroande att se att en ledande företrädare för polisen som Erik Nord vackla i detta hänseende.