Dousa: Stort antal riksdagspolitiker kostar mycket – och göder populism

DEBATT. Sedan mitten av mars har enbart 55 riksdagsledamöter medverkat vid omröstningar. Trots en kraftigt reducerad storlek har riksdagen kunnat fortsätta med sitt uppdrag. Det är dags att se över storleken på Sveriges lagstiftande församling – 55 är nog för få, men 349 är garanterat för många. Det skriver Benjamin Dousa.

Benjamin Dousa
Ordförande, Moderata ungdomsförbundet (Muf)


Med 349 riksdagsledamöter har Sverige ett mycket stort parlament i en europeisk kontext. Faktum är att riksdagen, sett till antalet ledamöter, är det sjätte största parlamentet i EU – enbart Tyskland, Italien, Frankrike, Polen och Spanien har parlament med fler ledamöter än Sverige. Att dessa länder har stora lagstiftande församlingar är dock föga förvånande givet deras befolkningsstorlek. Mer anmärkningsvärt är att Sverige, tillsammans med våra nordiska grannländer, har så många parlamentariker per invånare.

Med cirka tio miljoner invånare har Sverige, med 349 riksdagsledamöter, drygt 34 ledamöter per miljon invånare. Det är jämförbart med flera av våra grannländer, som exempelvis Danmark och Norge (32 respektive 33), men betydligt fler än vad som krävs i många andra europeiska länder. Till exempel har Belgien 18 parlamentariker per miljon invånare, Nederländerna har 13 stycken och Tyskland har färre än 10.

Inget gediget skäl

Att många riksdagsledamöter skulle utgöra ett krav för en fungerande demokrati kan således snabbt konstateras vara felaktigt, när flera lika välfungerande demokratier klarar sig med nästan en fjärdedel så många parlamentariker per capita som Sverige. När vi övergick till enkammarriksdagen 1971, med först 350 och senare 349 ledamöter, var anledningen att alla från de två tidigare kamrarna skulle få plats i det nya enkammarparlamentet. Det finns således inget gediget konstitutionellt, demokratiskt eller geografiskt skäl till varför siffran blev just 349.

Få sofistikerade personkryssare 

Det finns flera argument till varför vi borde minska antalet riksdagsledamöter, och det första handlar om att det skulle bespara skattebetalarna sina egna pengar. Sveriges stora antal riksdagspolitiker kostar mycket, och göder populism. Pension, löner, extrabostäder, resor och administration är inte gratis, utan kostar pengar som hade kunnat gå till välfärdens kärna i stället. För bara något år sedan försörjde sig 73 av de 124 som fick lämna riksdagen 2014 fortfarande på skattebetalarnas pengar. Det är inte bara orättvist, utan en grogrund för politikerförakt.

Ansvarsutkrävande är ytterligare ett centralt argument. Med färre riksdagsledamöter, och därmed en större konkurrens om platserna, skulle sannolikt också kvaliteten höjas, vilket minst sagt behövs. Väljarna skulle också i större utsträckning kunna veta exakt vem som företräder dem i riksdagen. Hur många stockholmare, skåningar eller västerbottningar skulle ärligt kunna svara på frågan vilka riksdagsledamöter som representerar deras valkrets? Svaret är sannolikt få.

I riksdagsvalet 2018 var det 24,1 procent av väljarna som använde möjligheten att personkryssa någon av kandidaterna, och detta var den lägsta andelen sedan möjligheten infördes för 25 år sedan. I en fördjupad studie från Henrik Oscarsson vid Göteborgs universitet visade det sig att blott cirka hälften av de som personkryssat en kandidat en tid efteråt mindes namnet på kandidaten, och en del uppgav då namn som inte kan ha kryssats då det inte var en kandidat från väljarens valkrets. En av slutsatserna i studien var att Sverige i valet 2018 hade ”endast omkring sex procent sofistikerade personkryssare i väljarkåren efter närmare 25 år med personröstning”.

Politiker ska stå till svars

Coronapandemin har visat oss att riksdagen även med ett kraftigt nedskuret ledamotsantal kan fungera och verka. En välfungerande demokrati bygger på att politiker tvingas stå till svars för sina beslut inför de människor som valt dem. Genom att halvera antalet riksdagsledamöter kan det bli verklighet.

Forrige artikel S på Gotland: Almedalsveckan är vad deltagarna gör den till S på Gotland: Almedalsveckan är vad deltagarna gör den till Næste artikel "Låt bibliotek vara mötesplats för kunskap och kultur"
  • Rapportera

    Sinneva Ossen · Palmemordet

    Palmemordet

    "Riksdagsledamöterna är inte anställda i riksdagen utan har av sina väljare fått uppdraget att sitta i riksdagen under en bestämd tid. Därför får de ett arvode i stället för lön"

    Om nu riksdagsledamöter får uppdrag av sina väljare, dygnet runt, året runt då kan frågan ställas av vilka Moderaterna fick sitt uppdrag från, - den kvällen som en docka föreställande Sveriges statsminister Olof Palme, - kunde kastas runt mellan politiska aktörer i hatkampanjen hetta, några månader innan han mördades.

    Så länge Moderaternas representanter som riksdagsledamöter inte är intresserade i att komma underfund med att identifiera samtliga av dessa deltagare, av vilka ett stort antal kan sitta i Riksdagen - med information som kan ha betydelse, typ: "vem gjorde Palmedockan, etc. - så borde varenda av dem utvisas från Riksdagshuset och det utan förmåner.

    För vilka väljare representerade de annat än sina populistiska sär-intressen? Knappast lär det skilja sig från dagens agenda där olöst mord och hatkampanj har gett de fritt spelrum att jaga vilken politisk motståndare som helst, var som helst och hur som helst.