Det är dags att statschefen behandlas som den makthavare han är

Både talman Andreas Norléns skattefinansierade resor tillsammans med hustrun och statsminister Ulf Kristerssons utnyttjande av ämbetets lokaler för anhörigas privata tillställningar har nagelfarits i media de senaste veckorna.

Att ministrar och riksdagsledamöter granskas är en central del av ett fungerande demokratiskt system. Men alla granskas inte. Sveriges statschef hålls i princip helt utanför någon som helst granskning, vilket skapar utrymme för korruption.

Ett undantag i offentlighetsprincipen

Oavsett om du tycker att det är rimligt att talmannens hustru följer med på talmannens resor eller inte så håller de allra flesta med om att öppenhet är bra. Som väljare och skattebetalare ska det vara möjligt att veta hur skattemedlen används.

På samma sätt borde rojalister vara positiva till att även statschefen granskas. Oavsett om du vill att Sverige ska ha ett fullt ut demokratiskt statsskick eller inte så är det rimligt att få veta hur apanaget används. Det motstånd varje förslag om öppen redovisning möter från hovet väcker enbart frågor kring vad de döljer.

Inte ens riksdagen lyckas få adekvat redovisning av vilka olika utgiftsposter apanaget används till. Hovet lyckas med konststycket att å ena sidan betraktas som en myndighet som erhåller årlig finansiering, å andra sidan betraktas som en helt privat organisation, som inte omfattas av någon offentlighetsprincip över huvud taget.

Märklig granskningslogik

Talmannen är i dag den som står närmast kungen i rang att representera Sverige och är ur den aspekten vice statschef, även om termen inte används i Sverige. Att vice statschefen granskas men inte statschefen brukar motiveras med att statschefen saknar makt. Det är ett ytterst svagt argument. Talmannen har förvisso en funktion vid regeringsbildandet, men därefter är talmannens roll långt mycket mindre partipolitisk än kungens.

Oavsett vad du tycker om monarkin som sådan, är det rimligt att hovets ekonomiska redovisning görs lika öppet som andra myndigheters

Talmannen leder riksdagsarbetet och tillser att det sker formellt riktigt. Varje frånsteg från ett politiskt neutralt förhållningssätt skulle omedelbart väcka reaktioner. Att Andreas Norlén uppbär högt förtroende från alla politiska partier visar att han lyckats väl i sitt värv.

En högst politiserad statschef

För kungen gäller det motsatta, han är allt annat än partipolitiskt neutral. Han är dels helt beroende av lojalitetsband med de politiska krafter som vill ge honom omfattande ekonomiskt stöd, dels ertappad gång efter annan med att uttrycka kontroversiella politiska åsikter, i strid mot ämbetets roll.

Det senaste flagranta övertrampet var i Brasilien där klimatministern var tvungen att dementera att kungen uttryckte Sveriges position. Att det finns en stor minoritet i riksdagen som vill avsätta honom är därför föga förvånande.

Det är dags att statschefen behandlas som den makthavare han är i nyhetsbevakning och debatt. Oavsett vad du tycker om monarkin som sådan, är det rimligt att hovets ekonomiska redovisning görs lika öppet som andra myndigheters och att statschefen kan granskas på samma sätt som talmannen och statsministern.