Dags att återuppfinna Almedalen

Många älskar att hata Almedalen men så här i slutet av juni håller ändå i princip hela det offentliga Sverige på att förbereda sig för ännu en galen vecka i Visby. Vi är många som har fantastiska minnen av varma sommarnätter, mer eller mindre lyckade seminarier, tal eller andra kampanjaktiviteter i Visbys charmiga gränder.

I dag dominerar vindjackor med reklamtryck. Glada kommunala näringslivsföreträdare minglar med storföretagens kommunikationsavdelningar på något av de hundratals numera stängda mingeltillfällena som konsulter av allehanda slag ordnar.

Samtidigt finns det fog för kritiken. Ända fram till för tio-femton år sedan var Almedalen politikens arena. Partierna ägde sina dagar. Ministrar, partiledare, riksdagsledamöter och aktiva dominerade gatubilden. Den fantastiska charmen i att kunna stöta på en minister i en gränd eller över ett glas vin på Donners var en enda stor hyllning till svensk demokrati och närheten till våra folkvalda.

Reinfeldt anno 2004

Jag minns Fredrik Reinfeldts första tal i Almedalen 2004. Reinfeldt var relativt nyvald och det var första gången han hade permanent SÄPO-skydd. Två fiskevästklädda grabbar med öronsnäcka följde oss i hälarna men det kändes mest spännande och inte alls obehagligt. Reinfeldt var där hela veckan, precis som de övriga partiledarna. När vi inte hade egna seminarier och aktiviteter hade vi andra möten, spontana eller planerade, på olika uteserveringar och gräsmattor. Det var opretentiöst och oerhört trevligt.

I dag flyger partiledare och ministrar in över en dag, om de överhuvudtaget kommer. De omges av rigorös säkerhet och att närma sig dem i folkvimlet är uteslutet. Och utan att ha exakta siffror skulle jag säga att antalet riksdagsledamöter som känner lycka och mening i att spendera en julivecka i Almedalen har dramatiskt minskat.

Som att fånga en fjärt i en korgstol

Den fantastiska charmen i att kunna stöta på en minister i en gränd eller över ett glas vin på Donners var en enda stor hyllning till svensk demokrati och närheten till våra folkvalda.

I dag dominerar vindjackor med reklamtryck. Glada kommunala näringslivsföreträdare minglar med storföretagens kommunikationsavdelningar på något av de hundratals numera stängda mingeltillfällena som konsulter av allehanda slag ordnar. Allt är stängt, det handlar om att komma på rätt insläppslista. Och antalet seminarier har fullkomligt exploderat: Från några per dag till många tusen seminarier som, om man har tur, lockar en publik som möjligen överstiger antalet paneldeltagare på scenen. Att släppa en nyhet i Almedalen är ungefär lika framgångsrikt som att försöka fånga en fjärt i en korgstol.

Från att ha varit en stor demokratiövning har Almedalen istället kommit att bli en firmafest för the chattering classes. Det är förstås roligt för dem, men frågan är vilken nytta Almedalen längre har för demokratin. När antalet partiaktiviteter under Almedalen minskar, liksom antalet aktiva partiföreträdare, återstår snart bara konsulter, organisationsföreträdare och skattefinansierade tjänstemän från kommuner och regioner.

Sök hellre än peka

Om Almedalen ska överleva som något annat än en firmafest måste partierna återta ägarskapet över Almedalsveckan. Och det måste ske utan att huvudsyftet är att göra allehanda publikfriande utspel och medieaktiviteter. Jag skulle hellre se att partierna nyttjade Almedalens ”täthet” till ett slags pop-up think tank. Kom inte till Almedalen med de färdigkokta svaren utan med de lösa frågorna. Sök hellre än peka. Nyttja de tiotusentals deltagarna som fokusgrupper. Samtala hellre än föreläs. Miljön och närheten till människor bjuder in till den typen av aktivitet, kan jag tycka.

För unikt för att dö

En viktig aspekt är också att fundera på formerna för de möten som arrangeras. Seminarierna verkar i stort sett ha spelat ut sin roll så här finns betydande utrymme för kreativitet och nytänkande. Men jag är övertygad om att det är partierna det hänger på. Det är de som måste gå före och omdefiniera Almedalen, ta ägarskapet och göra om Almedalen för 2020-talet. Och de skulle med fördel kunna diskutera det sinsemellan. Jag vet ju att partisekreterarna träffas då och då – låt Almedalen bli huvudämnet vid nästa träff.

Jag älskar Almedalen och önskar verkligen att det blir en nystart – Almedalen är en alldeles för unik institution för att tillåtas dö sotdöden. För att citera Reinfeldt: Förändra dig eller dö. Det är dags nu.