Barn i fängelse gör inte Sverige tryggare

Att säga nej till sänkt straffbarhetsålder innebär inte att acceptera att barn skjuter. Samhället måste skyddas från allvarligt våld – också när våldsutövaren är ett barn. Varje våldsdåd innebär brottsoffer: människor som skadas, dödas eller tvingas leva med livslånga konsekvenser av brottet.

Var är barnrättsperspektivet?

Att skydda samhället handlar inte bara om att låsa in, utan om att förhindra nästa skjutning. Därför måste insatserna inte bara vara tillräckligt kraftfulla för att stoppa våld här och nu – utan också tillräckligt kloka för att minska risken för framtida brott. När lösningen handlar om att barn ska straffas som vuxna är vi fel ute. Ansvar och skuld förskjuts – från vuxna som beställer brott och från samhällssystem som svikit, till barnet som redan befinner sig i en utsatt livssituation.

Barn som begår allvarliga våldsbrott behöver omedelbart förflyttas från den miljö där brotten sker. Det ska ske genom snabba, rättssäkra och barnanpassade åtgärder. Omhändertagande, placering med hög säkerhet, behandling och kontinuerlig uppföljning. Syftet ska vara tydligt – att stoppa det akuta våldet, skydda omgivningen och samtidigt värna barnet. Det avgörande är att förena säkerhet med vård, behandling och ett tydligt barnrättsperspektiv.

Lyssna på FN

FN:s barnrättskommitté uppmanar, i sin granskning av Sverige, regeringen att inte sänka straffbarhetsåldern. En av experterna i granskningen satte fingret på den orimliga ansvarsförskjutningen: ”You’re targeting the children, not the adults who are leading them.”

Det är en träffande beskrivning av vad sänkt straffbarhetsålder riskerar att bli. Det är en åtgärd som ser kraftfull ut men som missar kärnan: de vuxna som utnyttjar barn och de strukturer som gör det möjligt. När barn dras in i kriminalitet är det ett tecken på att samhället har brustit.

Att sätta barn i fängelse leder till stigmatisering, förstärkt utanförskap och en befäst kriminell identitet

Att sätta barn i fängelse leder till stigmatisering, förstärkt utanförskap och en befäst kriminell identitet. Det finns inget vetenskapligt stöd om att en sänkning av straffrättsåldern skulle leda till minskad brottslighet. Däremot finns det en risk att ännu yngre barn i stället utnyttjas.

En 17-åring i vår ungdomsverksamhet uttrycker det så här: ”Om de sänker åldern till 13 år så kommer de bara skicka 12-åringar i stället. En 13‑åring skjuter inte någon för att han vill, utan för att han blir tvingad.”

Strunta inte i barnets bästa

När barn och unga själva ber om stöd, skydd och tidiga insatser är det vårt ansvar att lyssna. Barnkonventionen kräver det, och ett långsiktigt tryggt samhälle förutsätter det. Det är lätt att förstå frustrationen när våldet i samhället eskalerar. Men lagstiftning som rör barn måste handla om mer än symbolpolitik. Den måste tåla barnrättens krav: att barnets bästa ska beaktas.

Att säga nej till sänkt straffbarhetsålder är inte att blunda för problemen. Det är att välja en annan riktning, som bygger på kunskap, barnrätt och verklig brottsförebyggande effekt. Att utveckla en barn- och ungdomsvård av högsta kvalitet. Att stärka skyddet runt barnen innan kriminaliteten tar fäste. Tidiga och långsiktiga insatser genom socialtjänst, skola och civilsamhälle, tillgång till behandling och trygg placering när det behövs, samt rättsliga verktyg som möjliggör ansvar utan att barn trycks in i straffsystemet.

Om vi menar allvar med att skydda samhället måste vi också mena allvar med att skydda barnet – även när barnet misstänks för allvarliga brott.