Akademikerförbundet SSR: Staten är en för dålig arbetsgivare 

Ett gammalt talesätt med rötterna i 1800-talet säger att ”Statens kaka är liten men säker”. Det var ett uttryck för att staten erbjöd lägre löner men anställningstrygghet. Det gamla talesättet har ursäktat mycket genom generationerna.

Staten brukade erbjuda trygghet

Ofta har det varit lägre lön i staten än i privat sektor, hög arbetsbelastning, begränsad kompetensutveckling – men du har tryggheten. Staten har länge kunnat luta sig mot tanken att samhällsuppdraget i sig är belöning nog. Tanken har varit att känslan av mening och en möjlighet att bidra till samhället kompenserar för allt det andra.

Nu har den bilden krackelerat. I dag lämnar högutbildade medarbetare staten i allt större utsträckning. Arbetsmiljön i många delar av staten är pressad samtidigt som uppdragen växer i komplexitet. Och kvar står myndigheter som förväntas bära samhällets mest avgörande funktioner – med allt sämre förutsättningar. Generella neddragningar i myndigheternas anslag gör inte uppdraget lättare.

Ska staten vara en attraktiv arbetsgivare är det ohållbart att toppolitiker pratar om utrensningar av professionella ämbetsmän.

Det offentliga uppdraget är inte vilket jobb som helst. Det kräver integritet, kunskap och långsiktighet. Det förutsätter att människor vågar stå upp för lagar, regler och fakta – också när det blåser. Men när det professionella omdömet gång på gång ifrågasätts, när tjänstemän misstänkliggörs i det politiska samtalet, när mandat och resurser urholkas – då undergrävs det som ska vara statens själva kärna: förtroendet.

Yrkesstoltheten hotas

Ska staten vara en attraktiv arbetsgivare är det ohållbart att toppolitiker pratar om utrensningar av professionella ämbetsmän. Samtidigt föreslås ett utökat tjänstemannaansvar med diffus prövning av ansvar. När politiken pratar om statstjänstemännen som aktivister eller lägger sig i lönebildningen slår det hårt mot stoltheten och oberoendet.

Att arbeta i staten har länge varit förknippat med stor yrkesstolthet. En tillit från samhället. En känsla av att vara en del av något större. I dag är den känslan hotad. Inte på grund av ett enskilt beslut eller en tillfällig budget, utan på grund av en allt tydligare utveckling: Staten håller på att försvaga sig själv som arbetsgivare.

Ska staten vara en attraktiv arbetsgivare är det ohållbart att toppolitiker pratar om utrensningar av professionella ämbetsmän.

När statsanställda tvingas bära tyngre arbetsbördor utan möjlighet till återhämtning. När kvalificerade experter byter sektor för att staten inte förmår värdera deras kompetens. När tjänstemän hålls ansvariga för politiska beslut, utan att deras kompetens vägs in när de fattas. Då undergrävs den trygghet som staten har varit garanten för.

Förbättra arbetsvillkoren

Vi riskerar en statsförvaltning som tappar tempo, spets och riktning. En stat som inte längre kan garantera likvärdig service i hela landet. Nu påbörjar vi avtalsrörelsen för staten och från fackligt håll driver vi på för kompetensutveckling, höjda pensionsavsättningar och bättre stöd vid säkerhetsklassning av tjänster.

Det viktigaste för statens attraktivitet måste vi dock göra i dialogen utanför avtalsförhandlingarna. Vi måste säkra att uppdrag, budget och mandat från politiken är förenligt med att vara en attraktiv arbetsgivare.

”Statens kaka är liten men säker”, sägs det. Men det duger inte med en kaka som sakta smulas sönder. Tryggheten måste återfå sitt innehåll. Det offentliga måste åter bli en arbetsplats där människor stannar och utvecklas – inte trots, utan tack vare villkoren. För i slutändan är det inte bara ett arbetsgivaransvar vi talar om. Det är ett samhällsansvar.