Acketoft: Det fria ordet måste försvaras

Av: Tina Acketoft
Riksdagsledamot (L) i Konstitutionsutskottet 

I dag har Sverige ett jämfört med andra länder unikt starkt grundlagsskydd för det fria ordet. Men det finns allvarliga brister i lagstiftningen som gör att den inte fungerar i dagens digitala miljö.

Tyglar hindrar en repressiv regering

Den svenska tryck- och yttrandefriheten vilar på några grundbultar. Några av de viktigaste är att den ansvariga utgivaren ensam bär det fulla ansvaret, och att preskriptionstiden är kort. Dessa principer är tyglar som hindrar en repressiv regering från att trakassera en olydig opinion. Det är bara utgivaren – inte journalisten, inte insändarförfattaren och inte den intervjuade – som kan åtalas för det som trycks eller sänds.

Principer på ända när tekniken utvecklas

En kort preskriptionstid gör att medier inte långt i efterhand kan åtalas på grund av att debattklimatet har förändrats. Om olyckan är framme och Sverige hamnar i ett politiskt skymningsläge där demokratin är i fara är detta ett viktigt skydd.Men den tekniska utvecklingen har ställt dessa principer på ända. När medieföretag lägger ut sina artikelarkiv på nätet kan den ansvariga utgivaren bli åtalad för flera årtionden gammalt material. Det spelar ingen roll att dagens ansvariga utgivare inte var delaktig i publiceringsbeslutet, eller ens var född.Detta är inte rimligt. Liberalerna anser att samma principer ska gälla på webben som när tidningen trycks på papper, det vill säga att gamla texter inte ska kunna åtalas långt i efterhand. Denna princip borde vara självklar, men tyvärr är vi just nu det enda parti som öppet tar ställning för den.

Juridiskt tryck på utgivaren

Dessa principer är tyglar som hindrar en repressiv regering från att trakassera en olydig opinion.

Riksdagens majoritet vill i stället att tillgängliggörande på webben av äldre material ur en artikeldatabas även fortsättningsvis ska betraktas som ett pågående brott. Det betyder att preskriptionstiden börjar löpa från den tidpunkt då informationen inte längre tillhandahålls, det vill säga att det skapas ett juridiskt tryck på utgivaren att gallra. För att ytterligare öka detta tryck föreslås nu en grundlagsregel som innebär att en ansvarig utgivare kan frita sig från en anmälan om tryck- eller yttrandefrihetsbrott gällande äldre material genom att i efterhand radera materialet inom en tvåveckorsperiod. Om utgivaren däremot låter materialet kvarstå kan utgivaren hållas ansvarig. Detta motiverar riksdagens majoritet med att beslutet att låta äldre material ligga kvar i databasen är jämförbart med att trycka en äldre bok i nyupplaga. För oss i Liberalerna är det en ohållbar jämförelse.

Utgivaren tvingas till ställningstagande 

Nytryck av böcker är ett aktivt beslut som föregås av ett fritt övervägande. När det gäller en äldre nyhetstext är det däremot omöjligt att begära att en sentida ansvarig utgivare ska kunna veta vilka överväganden som låg bakom att texten ursprungligen publicerades. I stället tvingas utgivaren till ett ställningstagande under hot om straffansvar och rättsliga åtgärder. Liberalerna säger därför bestämt nej till den grundlagsändring som befäster en ohållbar ordning. Vi är det enda parti som tydligt tar ställning för en ny grundlagsöversyn. Vi vill få fram en modell som upprätthåller de tryck- och yttrandefrihetsrättsliga grundbultarna också i dagens digitala miljö.

Försvara det fria ordet 

Dagens ansvariga utgivare ska inte bära bördan av att ständigt hållas straffrättsligt ansvariga för allt som deras redaktion publicerat, från grundandet till våra dagar. Det riskerar att skapa ett klimat av konflikträdsla och räddhågsenhet för att låta obekväma texter ligga kvar. I dagens samhälle är det viktigare än någonsin att motverka en sådan utveckling. Det fria ordet måste försvaras.