Christer Borg: Vattenförvaltningen behöver resurser – inte mer politisk styrning

DEBATT REPLIK. Att låta politisk ”kompetens” spela en roll i ett direktiv som syftar till en bra och god miljö, är en omskrivning av att låta näringslivets lobbykrafter få genomslag via politiken, så att miljöarbetet inte hotar en enda näring. Det skriver Älvräddarnas Christer Borg i ett svar till Sindre Langaas.

Av: Christer Borg

ordförande Älvräddarnas Samorganisation

Den absolut viktigaste åtgärden just nu för att få fart på vattenförvaltningen är att öka resurserna till länsstyrelsernas miljöavdelningar. Länsstyrelsernas arbete är grunden för vattenmyndigheternas underlag, och det är först via ett adekvat och brett tillsynsarbete som miljöbalkens nuvarande och eventuellt kommande krav kan genomföras. Resursbristen är skriande och den låga tillsynsfrekvensen är den enskilt mest hämmande faktorn för vattenförvaltningens genomförande. Omorganisation av myndigheterna avhjälper inte det problemet.

Sindre Langaas menar att Sverige har valt fel väg i implementeringen av EU:s ramvattendirektiv. Påståendet är en fortsättning på en tidigare förd retorik från näringslivet. Men slutsatsen, att det är en felaktig överimplementering av Sverige att miljökvalitetsnormerna ska vara juridiskt bindande, är inte korrekt.

Frågor från EU

Varje medlemsland får välja sätt att implementera, så länge målet god status uppnås. Sverige fick i november 2014 ett antal frågor kring vår implementering av ramdirektivet för vatten av EU-kommissionen. En av frågorna handlade om huruvida miljökvalitetsnormerna är juridiskt bindande eller ej i Sverige. Frågan implicerar att EU anser att normerna ska vara juridiskt bindande eftersom målet god status är juridiskt bindande för medlemsstaterna. I ett avgörande där Grekland dragits inför EU-domstolen av EU-kommissionen refererar domstolen till miljömålen i artikel 4 som vattenkvalitetsnormer som ska vara uppfyllda vid ett visst datum. I samma mål kan man även konstatera att domstolen kopplar samman förvaltningsplanen med en skyldighet för medlemsstater att vidta relevanta åtgärder för att nå miljömålen, och generaladvokater har varit tydliga med att miljömålen i artikel 4 i ramvattendirektivet ska uppnås.

Dubbla budskap från Sverige

Svaret från Sverige till EU-kommissionen på frågorna i november 2014, att miljökvalitetsnormer är rättsligt bindande, visar också att regeringen anser att det är rätt tolkning, men tyvärr har normerna i Sverige inte blivit bindande på det sättet att domstolarna tillser att de åtgärder som normen innebär ska genomföras. Mark- och miljööverdomstolen har i domslut angett att de anser att miljökvalitetsnormerna enbart är vägledande. Ännu så länge har inte sakfrågan bedömts av Högsta Domstolen. Regeringens svar till EU-kommissionen är med andra ord inte korrekt.

Sverige har redan stora problem att genomföra vattenförvaltningen, i huvudsak beroende på att lagstiftningen inte ger någon myndighet rätt att ålägga verksamhetsägare åtgärder som skulle kunna se till att miljökvalitetsnormerna följs. Att vi sedan har ett näringsliv som på olika sätt, bland annat skräddarsydda rapporter om ”felaktig implementering” av EU-direktiv, förhalar processen och sätter griller i huvudet på politiker, gör inte att processen löper smidigare, tvärtom.

Vinstintressena först

Hela agendan att försöka få miljökvalitetsnormer till en form av ”ansträngningsförpliktelse”, helst via politisk styrning, är egentligen inget annat än den vanliga synen från näringslivet på miljöpolitik och dess genomförande, det vill säga miljömål kan möjligen vara bra, om de inte på minsta sätt stör näringslivets operationer. Miljömål ska eventuellt genomföras i en avlägsen framtid, men bara om det inte påverkar vinstintressen. Eller omformulerat, miljömålen ska nås om de inte lägger orimligt ansvar på företag och verksamhetsägare, ”orimligt” i detta sammanhang tolkat som påverkan på vinstintressena.

Ge vattenförvaltningen fart

Vi får hoppas att våra politiker vågar låta fakta och data från verkligheten styra miljömålen. Endast då kan vi nå både nationella och EU-rättsligt bindande miljömål, och precis som Sindre Langaas påpekar så finns det redan ett alldeles utmärkt skydd i miljölagstiftningen mot alltför ingripande miljökrav, det så kallade orimlighetsrekvisitet. Sluta med förvillandet och sätt fart på vattenförvaltningsarbetet, så vi slipper rullande viten från EU i allt för många år. Bäst vore om regeringen kunde skapa en förordning som bryter igenom rättskraften i alla otidsenliga tillståndsdomar inom vattenverksamheter, som sedan vattenmyndigheterna med rättslig verkan skulle kunna använda för att ställa krav och få åtgärderna genomförda.

 

Forrige artikel Politisk underskott i vattendirektivet ger legitimitetsbrist Politisk underskott i vattendirektivet ger legitimitetsbrist Næste artikel "Älvräddarna borde välkomna mer vattenpolitik"
  • Rapportera

    Göran Jonzon /KD:s gruppledare i Vilhelmina

    Vi behöver en omskolning av en del politiker

    Så länge vi har politiker inom mitt eget parti KD som totalt baserar sina ställningstaganden på information de fått genom exploateringsnäringarnas lobbyorganisationer, kommer vi att ha en tung uppgift att underifrån våra politiska gräsrötter omformulera vad som uttrycks av personer som Mats Odell och Penilla Gunther.
    Det är rent genant att ta del av de argument de framför såsom varande partiets offentliga ställningstaganden. Riktigt så okunniga är vi inte i genomsnitt.
    Å mitt partis vägnar ber jag om ursäkt för all okunnighet !

  • Rapportera

    Peter

    Peter

    Så länge vi har stuprörs tänk i miljöpolitiken där enskilda myndigheter och miljöorganisationer endast ser till ett smalt miljömål eller delmål kommer vi alltid att hamna fel! Det som såväl HaV, Vattenmyndigheterna och Älvräddarna gör är att inte se helheten. Utöver att prioritera friska hav, levande vattendrag och god ekologisk status har Sveriges riksdag tillsammans med de 16 miljömålen antagit det övergripande generationsmålet. Det tydliggör att inga miljömål skall uppnås i Sverige genom att flytta påverkan till andra länder. Innebörden av övergripande är just att detta skal beaktas till i genomförande av allt miljöarbete. När högproduktiv jordbruksmark tas ur bruk behöver produktionsförlusten kompenseras. Det kan ske antingen genom att vi äter mindre, det är dock högst osannolikt. Mer sannolikt att importen ökar ytterligare, från en redan hög nivå på ca 50%. Därigenom uppnår Sveriges myndigheter små delmål i miljöarbetet santidigt som de bryter mot det övergripande generationsmålet och flyttar påverkan till andra länder. Enkelt och bekvämt och den påverkan som sker i andra länder är ju inte vårt problem eller hur?

    Ska det ske hållbara miljöförbättringar så måste det ske i samarbete med näringen inte genom ökade krav eller pekpinnar.

  • Rapportera

    Göran Jonzon /KD:s gruppledare i Vilhelmina

    Land skall med lag byggas

    Ur konkurrenssynpunkt är det både naivt och orimligt att föreställa sig att elbolagen självmant ska sänka sin konkurrenskraft inbördes genom att anpassa sin verksamhet till de mest elemäntaära krav på biologisk mångfald och hållbarhet.
    De tillstånd de idag sitter på, gavs enligt 1905 och 1918 års vattenlag i övervägande fall.
    Då fanns inte en tanke på vilka ekologiska konsekvenser som skulle visa sig 50 eller 100 år senare. Att vattenkraftsel är överlägset billigast att producera får inte utgöra motiv för att vi ska totalt föröda våra älvar och vattendrag för de sista procenten elproduktion.
    Transportförlusterna vid långväga överföring liksom inkräktandet på produktiv skogsmark i stor skala ska heller inte negligeras.
    Sverige bör titta närmare på den forskning i bl.a. Indien som gäller Thoriumfission i moderna reaktorer.
    http://www.amazon.com/THORIUM-energy-cheaper-than-coal/dp/1478161299
    eller
    https://www.youtube.com/watch?v=P9M__yYbsZ4
    Storskalig restaurering av våra älvar och vattendra är bra regionalpolitik.
    Vattenkraften ska fasas in under miljöbalken som all annan miljöpåverkande verksamhet.