Vi assistansanvändare står nu inför ett existentiellt hot

347,70 kronor. Det är assistansersättningens timbelopp. Det som Försäkringskassan betalar och som ska räcka, inte bara till löner och sociala avgifter, utan också till utbildningar, omkostnader, försäkringar och administration.

Sveriges regeringar har det senaste decenniet låtit ersättningen halka efter löneökningar och inflation. För 2025–2026 ligger de kollektivavtalade löneökningarna på 6,4 procent. Tidöpartierna höjde ersättningen för de två åren med 4,5 procent. Urholkningen är ett faktum.

Det kan inte vara en nyhet för någon riksdagspolitiker med social- och finansfrågor på sitt bord att pengen inte längre räcker till för att anordna assistans med hög kvalitet och säkerhet.

Utan assistans riskeras våra liv 

Vi har upprepade gånger berättat för dem att det inte längre går att ge personliga assistenter rimliga villkor, att det är svårt att behålla duktiga erfarna personliga assistenter, att pengen inte längre räcker till för att ge en bra introduktion till nyanställda, ge löpande fortbildning och handledning.

Den räcker inte heller till att hålla jämna steg med höga krav på IT-säkerhet och framför allt snart omöjligt allt upprätthålla LSS intention om att människor med de allra största behoven ska kunna leva ett gott liv som andra, i frihet.

Vi har också gång på gång förklarat för socialtjänstministern och för våra folkvalda i socialutskottet vad alternativen för oss blir när assistans inte längre är möjlig att få. Att för många av oss väntar i stället boende på institution. Mot vår vilja kommer vi hänvisas till gruppbostäder där vi inte kommer få det personligt utformade stöd vi behöver för att överleva och leva.

Vi förklarar gång efter annan om JAG-medlemmars erfarenhet av att ha varit nära att mista livet på gruppbostäder men hur assistansen varit en livräddare för många. Att vi är överlevare.

Anhöriga blir lidande 

Flera gånger har vi förklarat att när inte assistansen finns kliver anhöriga in och räddar oss. Hur anhöriga tar tjänstledigt eller tar ut sin semester för att assistera oss gratis när gruppbostad inte är ett alternativ och inget annat stöd finns att få. Hur våra anhöriga till slut stupar i utbrändhet och sjukskrivningar.

Familjer som helt i onödan kraschar och splittras för att det blir en omöjlig uppgift att leva sitt liv och samtidigt assistera oss med det kontinuerliga dygnet-runt-stöd vi behöver för att överleva.

Genom att inte prioritera en rejäl höjning av assistansersättningen och en indexering av den närmar vi oss med stormsteg ett samhälle där människor med funktionsnedsättning inte längre kan leva i sina hem, tvingas lämna sin ursprungsfamilj, där kvinnor (oftast) återigen förväntas offra sina karriärer för att bli ofrivilliga assistenter och en värld där institutioner återigen blir ett alternativ i form av gruppbostäder.

I morgon kan det vara du 

Att inte höja assistansersättningen är att långsamt svälta ut och ta död på den livsviktiga välfärdsreformen som faktiskt är ett skyddsnät för alla Sveriges medborgare. Dessutom riskerar man att knäcka de seriösa anordnarna och i stället öppna för de oseriösa och kanske till och med för kriminella aktörer.

Genom att inte prioritera en rejäl höjning av assistansersättningen och en indexering av den närmar vi oss med stormsteg ett samhälle där människor med funktionsnedsättning inte längre kan leva i sina hem

Assistansen är tryggheten – både för familj och individ – du inte visste att du kan komma att behöva. Ett enda ögonblick kan förändra allt. I går var det jag, i morgon kan det vara du eller någon du älskar. Ett felsteg i gatan, ett felskär i skidbacken, en ridolycka, ALS eller en stroke i medelåldern kan leda till både fysisk och intellektuell funktionsnedsättning där rätten till personlig assistans faktiskt gör så att du kan bo kvar i ditt hem och med din familj och kunna leva ett gott liv.

En livsviktig reform, unik i sitt slag, som Sverige är känt för över hela världen.

Rädda assistansreformen nu 

För många unga är yrket personlig assistent ett första steg in på arbetsmarknaden i ett värdefullt och kvalificerat yrke. De blir en del i en kostnadseffektiv reform där en betydande del av assistansersättningen går tillbaka till samhället i form av skatter, avgifter och moms i konsumtion.

Allt det här vet våra politiker.

Och alla Sveriges medborgare borde vara starkt oroade över att regeringen, trots att de vet allt detta, väljer att ta död på assistansreformen. Den angår oss alla på ett eller annat sätt.

Och alla borde vi värna frihets- och jämställdhetsreformen från 1994 genom att kräva av våra politiker att:

• omgående räkna upp assistansersättningen. 400 kronor jämnt.
• därefter en indexering av schablonen enligt ett lönegrundande index.
• samt att värna självbestämmandet genom att stå upp för rätten att välja en närstående som en kan kommunicera med som god man och personlig assistent.