Utred Kristerssons ansvar för människohandel

Adopterade har larmat i decennier om oegentligheter och människorättsbrott inom den internationella adoptionsverksamheten, om rasism, hälsoproblem och brist på tillgång till information om sitt ursprung. Nu börjar resten av världen vakna och få upp ögonen för vidden av de kriminella handlingar som har begåtts med full kännedom av svenska myndigheter.

Suicidrisken kraftift förhöjd bland adopterade

Adoptionskommissionens utredning, som nyligen överlämnades till regeringen, bekräftar allt det som adopterade har slagit larm om sedan länge. I utredningen står att läsa hur tusentals barn har förts till Sverige under tvivelaktiga och ibland direkt kriminella omständigheter. Det rör sig om allt ifrån press på de första föräldrarna att lämna ifrån sig sina barn till rena kidnappningar.

Överrisken för suicid och psykisk ohälsa bland adopterade är känd sedan länge. Suicidrisken är 2,33-3,6 gånger högre jämfört med för infödda svenskar. Ändå har den svenska staten låtit adoptionerna fortgå. Vita människors barnlängtan har prioriterats framför adopterades liv och hälsa.

Adoptionsutredningen innehåller, utöver den djupt bekymmersamma information om kriminella handlingar som framkommit, också ett antal rekommendationer. Den föreslår bland annat att Sverige ska förbättra vården till adopterade, instifta resebidrag, ge adopterade tillgång till ursprungsdokument, inrätta ett nationellt resurscentrum och be om ursäkt.

Kristersson kände till barnhandeln

Det är därför synnerligen oroande att den som nu bär det yttersta ansvaret för att rekommendationerna verkställs är statsminister Ulf Kristersson. Kristersson var ordförande för Adoptionscentrum 2003-2005 och valde att fortsätta bedriva adoptionsverksamhet från flera länder, däribland Kina och Chile, trots att allvarliga uppgifter om människohandel framkom därifrån under hans tid som ordförande. Barnhandel och förfalskade dokument har konstaterats på flera av de barnhem som Adoptionscentrum samarbetade med. Under sin tid som ordförande adopterade Kristersson själv två flickor från Kina.

Vita människors barnlängtan har prioriterats framför adopterades liv och hälsa.

Som ytterst ansvarig för Adoptionscentrums verksamhet lät han alltså adoptioner fortsätta, argumenterade aktivt för det och adopterade själv två barn från ett av de länder där han visste att det förekom handel med barn. Kristersson besitter nu, i egenskap av statsminister, den yttersta makten att bestämma om regeringen ska verkställa adoptionsutredningens rekommendationer.

En av rekommendationerna är att ratificera FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden. Om konventionen ratificeras så kan Ulf Kristersson, och andra som varit ansvariga på till exempel Adoptionscentrum åtalas och dömsa. Således föreligger ett starkt egenintresse för statsministern att inte ratificera konventionen.

Ge adopterade upprättelse

Hur är det ens är möjligt att vi har en statsminister som har varit aktivt delaktig i ett system som har möjliggjort handel med barn, när tidigare ministrar har tvingats avgå för att de inte har betalat TV-avgiften? I vilken värld är det rimligt att han kan bestämma om och hur tiotusentals adopterade i Sverige ska få upprättelse, och om han själv ska kunna anmälas och bestraffas för sina gärningar?

Ulf Kristersson borde självklart inte få ha någonting att säga till om i den här frågan. Att Ulf Kristersson ens är statsminister är ett svek mot adopterade. Att han tillåts sitta kvar, utan att hans gärningar får konsekvenser, är en tydlig signal att Sverige inte bryr sig om den skada som adopterade och deras familjer har åsamkats.

Som läkare och människa uppmanar jag regeringen att:

• omedelbart rösta igenom utredningens rekommendationer, inklusive att ratificera FN:s konvention till skydd för alla människor om påtvingade försvinnanden
• utreda statsminister Ulf Kristerssons ansvar för människohandel och stänga av honom från sin tjänst medan utredningen pågår
• under inga omständigheter låta Ulf Kristersson delta i arbetet med upprättelse för adopterade.

Sverige har agerat orätt i den här frågan under en mycket lång tid. Även om historien aldrig kommer att kunna göras ogjord, är det hög tid att vi nu gör rätt.