Tiotusentals välfärdsarbetare har lämnat för att villkoren är för dåliga

Tidigare var svensk arbetsmarknadspolitik inriktad på att rusta arbetslösa och stärka produktiviteten på arbetsmarknaden. Men sedan mitten av 00-talet har politiken skiftat fokus. I stället för att investera i människors kompetens har resurser lagts på att pressa fram billig arbetskraft. Nystartsjobben har blivit ett verktyg för att subventionera enkla jobb i lågproduktiva sektorer – med omfattande inslag av fusk.

Detta har tillåtits pågå samtidigt som välfärden har allt större behov av utbildad arbetskraft. Inte för att det saknas utbildade bussförare, barnskötare och undersköterskor i Sverige. Utan för att det saknas personal som har accepterat villkoren som välfärden erbjuder. Tisdagen den 20 maj släppte Kommunal en rapport som visar att tiotusentals utbildade undersköterskor, busschaufförer och barnskötare väljer andra yrken där löner, villkor och arbetstider är väsentligt bättre.

En ny arbetsmarknadspolitik behöver därför gå hand i hand med en ny arbetsgivarpolitik.

För en bättre arbetsmarknadspolitik och bättre matchning på arbetsmarknaden anser Kommunal att vi behöver:

Förbättra löner och villkor inom välfärden

Låga löner, tuff arbetsmiljö och osäkra scheman gör att kompetens försvinner. Det spelar ingen roll hur meningsfullt arbetet är – människor måste orka och vilja stanna kvar. Rätt villkor och löner är den enskilt viktigaste faktorn för att höja både kvalitet och produktivitet inom välfärden.

Avveckla nystartsjobben

Nystartsjobben har spelat ut sin roll. Vid behov av subventionerade anställningar finns etableringsjobben – framtagna i samverkan med arbetsmarknadens parter. I stället bör resurser styras till utbildningar som leder till hållbar etablering, och till en arbetsförmedling med lokal närvaro som kan ge individanpassat stöd i samarbete med kommuner och arbetsmarknadens parter.

Ge parterna inflytande över arbetsmarknadspolitiken

Som en del av årets avtalsrörelse har Kommunal och arbetsgivarsidan träffat en överenskommelse som säkerställer att personer som står långt från arbetsmarknaden – exempelvis långtidsarbetslösa, nyanlända eller personer utan formell kompetens – ges tillgång till tidsbegränsade anställningar, strukturerat stöd och en konkret handlingsplan. Målet är att skapa hållbara vägar in i välfärdsyrken, där det finns ett rekryteringsbehov och samhällsnyttan stor. Detta är ett utmärkt exempel på hur parterna bör och kan ta ansvar för att underlätta inträde på arbetsmarknaden. Men för att insatserna ska nå framgång, kan de heller inte konkurreras ut av subventionerade anställningar utan krav.

Ge oss parter inflytande

För att höja de arbetsmarknadspolitiska insatsernas kvalitet, undvika lönedumpning och osund konkurrens behöver arbetsmarknadens parter – fackförbund och arbetsgivarorganisationer – ha större inflytande. Vi har bäst kunskap om behoven i olika branscher, hur den enskilda arbetsplatsen fungerar och var och inom vilka områden vi behöver kompetensutvecklingsinsatser.  

Sverige har råd med en välfärd där människor vill jobba – men det kräver en politik som prioriterar långsiktiga lösningar framför kortsiktiga subventioner. Nu är det dags att vända utvecklingen: rusta människor, stärk villkoren och låt parterna ha inflytande. Då får vi både fler i jobb – och en välfärd som håller över tid.