Sverige tar inte funktionsrätten på allvar

När regeringen tillträdde 2022 betonade statsministern att funktionsrättsperspektivet skulle integreras i fler politik- och samhällsområden och att skyddet mot diskriminering behövde stärkas. I dag ser vi i stället en utveckling som går åt fel håll – både när det gäller rättigheter och diskriminering.

Kortare livslängd bland personer med funktionsnedsättning

Rapporter från myndigheter, forskare och civilsamhälle visar samstämmigt att ojämlikheten för personer med funktionsnedsättning är omfattande. En fjärdedel av personer med funktionsnedsättning lever på gränsen till fattigdom. Många halkar efter ekonomiskt när stöd inom socialförsäkringen inte räknas upp i takt med inflationen. Samtidigt bidrar ett allt mer segregerande skolsystem och ett sysselsättningsgap på över 30 procent till ökade klyftor. Personer med funktionsnedsättning har också betydligt sämre hälsa och kortare livslängd jämfört med befolkningen i stort.

När FN 2024 granskade hur Sverige lever upp till funktionsrättskonventionen konstaterades en tillbakagång på flera rättighetsområden. Regeringen fick ta emot 85 rekommendationer om åtgärder som behöver vidtas. Bland annat pekar FN på att enskilda i många fall saknar möjlighet att överklaga beslut och därmed utkräva sina rättigheter. De stora skillnaderna mellan kommuner och regioner är en annan allvarlig brist.

Myndigheten lyssnade inte på funktionsrättsrörelsen

När Myndigheten för delaktighet före jul presenterade sitt förslag till handlingsplan för funktionshinderspolitiken 2026-2031, stod det klart att man inte lyssnat in de förslag som lämnats från funktionsrättsrörelsen. 

En fjärdedel av personer med funktionsnedsättning lever på gränsen till fattigdom

Myndigheten föreslår satsningar på ökad kunskap, nya rapporter, stödmaterial och uppföljningar. Men vägledningar och goda exempel kommer inte att vända en utveckling som drivs av strukturella brister i lagstiftning, styrning och ansvar.  Ett grundläggande problem är att Sverige saknar en mekanism för systematiskt genomförande av konventionen, där staten tar ansvar för helheten i samverkan med funktionsrättsrörelsen.  

Stärk funktionsrättskonventionens ställning

Nu krävs en reformagenda – framtagen tillsammans med funktionsrättsrörelsen – som innebär att lagar och föreskrifter ses över i linje med FN:s rekommendationer. Som en del av reformagendan uppmanar vi regeringen att:

• ta initiativ till en statlig utredning med uppdrag att se över lagstiftningen och förutsättningarna för att stärka funktionsrättskonventionens ställning i svensk rätt. Norge införlivar funktionsrättskonventionen i sin Menneskerettslov, vilket ger konventionen företräde framför annan nationell lagstiftning och stärker rättigheternas genomslag.
• ta fram en modell för systematisk uppföljning av FN:s rekommendationer och tydliggöra vilka politiska åtgärder som krävs för att uppnå det funktionshinderspolitiska målet under perioden 2026–2031. Det här arbetet behöver bedrivas i samverkan med funktionsrättsrörelsen.
• ge länsstyrelserna i uppdrag att utveckla en nationell övervakningsmekanism som säkerställer likvärdig tillämpning av funktionsrättskonventionen i hela landet.

Att vända utvecklingen är ett ansvar som vilar på regeringen – och på alla partier som vill styra Sverige efter valet. En fortsatt tillbakagång kan inte vara acceptabel för något parti som säger sig värna mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.