SiS-haveriet inte värdigt ett välfärdssamhälle

Nyligen levererade Justitieombudsmannen, JO, mycket allvarlig kritik mot Statens institutionsstyrelse, SiS, med anledning av den akuta platsbristen på statens särskilda ungdomshem för vård av barn med svåra sociala problem eller tung kriminalitet.

Köerna till ungdomshemmen finns kvar trots att lagen kräver att det alltid måste finnas låsta platser hos SiS. Kvaliteten på ungdomshemmen är i många fall under all kritik, vilket innebär att de som väl får en plats inte får den behandling de behöver. De åtgärder som SiS vidtagit sedan JO inledde sin granskning har visat sig förvärra situationen.

De åtgärder som SiS vidtagit sedan JO inledde sin granskning har visat sig förvärra situationen.

Liberalerna i Stockholms stad och jag under min tid som socialborgarråd har många gånger de senaste åren påtalat problemen och krävt åtgärder både för att komma tillrätta med den oanständiga kvaliteten i samhällsvården av unga såväl som den akuta platsbristen på SiS. JO:s utlåtande om SiS visar på ett haveri för samhällsvården av barn och unga i Sverige. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle.

Det mesta av detta har varit känt och påtalats av Stockholms stad och andra kommuner gång på gång till den tidigare socialdemokratiska regeringen. Flertalet av de misstänkta för den senaste tidens mycket grova våldsdåd är under 18 år, redan tvångsomhändertagna av socialtjänsten men har rymt från sina HVB-hem, just på grund av bristen på SiS-platser. Det är en katastrof.

Resurser för att bryta utvecklingen

JO:s kritik riktar sig mot myndigheten, men SiS har under många år varit en underfinansierad och politiskt lågt prioriterad myndighet. SiS har inte fått reella förutsättningar att klara sitt uppdrag. Nu måste den nya regeringen agera skyndsamt. Parallellt med en nationell förstärkning av polis och rättsväsende måste även SiS och samhällsvården för unga omgående ges tillräckliga resurser för att bryta den utveckling vi nu ser.

Staten har det yttersta ansvaret för invånarnas säkerhet och måste göra sitt. Att SiS tvingats drar ner på sitt eget utvecklingsarbete för att lösa platsbristen, samtidigt som det enligt JO inte ger de resultat som behövs, visar att politiken behöver ta större ansvar. Samtidigt hävdar ibland SiS att kommunerna inte tar hem sina barn. Men med tanke på att vårdavgiften på SiS är över 10 000 kronor per dygn för en ungdom finns det sannolikt ingen socialnämnd som håller någon kvar längre än nödvändigt. Kommunerna kan inte ta ansvar för SiS platsbrist.

Tidigare regeringar har nästan uteslutande fokuserat på åtgärder för vuxna gängkriminella. Men den senaste tidens många skjutningar och sprängningar i Stockholm, med huvudsakligen minderåriga misstänkta, visar att mycket mer kraft behöver läggas på att komma åt unga i kriminalitet och förbättra samhällsvården så att de inte återfaller. Detta har avgörande betydelse för att förhindra att den grova gängkriminaliteten i Sverige fortsätter att växa.

Skriv om lagstiftningen

När samhället övertar vårdnaden av ett barn, oavsett de brott barnet begått, måste målsättningen vara att göra det som en god förälder. Det är motsatsen till att låsa in barn på undermåliga institutioner, med förvånansvärt lite behandlingstid och bristfällig sjukvård, för att sen släppa ut dem till samma destruktiva miljö efter en tid. Lagstiftningen bör skrivas om så att omhändertagna barn och unga ges särskilda rättigheter i förhållande till andra myndigheter som socialtjänst, skola och sjukvård eftersom samhället tagit över hela ansvaret för dem från föräldrarna.

Vi förväntar oss med självklarhet att föräldrar ser till sina barns bästa och anstränger sig för att barn på glid hamnar rätt. Ännu högre förväntningar måste då finnas när samhället övertar vårdnaden för ett barn.