Regeringen prioriterar lägre skatt på släpkärror framför rimlig assistans

Regeringen har gjort kampen mot välfärdskriminalitet till en central politisk uppgift. Det är välkommet.

Enligt Brottsförebyggande rådet uppskattas felaktiga utbetalningar och välfärdsbrott uppgå till mellan 11 och 27 miljarder kronor per år. Ekobrottsmyndigheten har samtidigt pekat ut välfärdssystemen som ett område där organiserad brottslighet utnyttjar ersättningsmodeller.

Men kampen mot kriminalitet avgörs inte bara genom fler kontroller. Den avgörs i hur systemen är konstruerade och vilka ekonomiska drivkrafter de skapar.

Ersättningsnivåer halkar efter  

Personlig assistans bygger på fri etablering och en statligt fastställd ersättning per timme. Det är en rimlig modell. Fri etablering ger valfrihet och mångfald. En fast ersättning ger förutsägbarhet.

Problemet är att ersättningen under lång tid inte har följt kostnadsutvecklingen.

För 2026 höjs assistansschablonen med 1,5 procent. Samtidigt ligger årets kollektivavtalade löneökningar omkring 3 procent. Löneökningar är inte problemet. Personliga assistenter ska ha rimliga och avtalsenliga villkor. Problemet är att staten sätter priset men inte låter det följa den största kostnadsposten.

I assistansverksamhet utgör personalkostnader ofta över 90 procent av de totala kostnaderna. Även en procentenhets skillnad får därför betydande effekt. Eftersom ersättningen är fast kan utföraren inte justera priset när löner och avgifter stiger.

Gynnar oseriösa aktörer 

När ersättningen år efter år räknas upp i lägre takt än lönerna uppstår en strukturell underfinansiering. För seriösa aktörer med kollektivavtal innebär det krympande marginaler. För oseriösa aktörer som pressar villkor uppstår ett konkurrensutrymme.

Delegationen mot arbetslivskriminalitet och Riksrevisionen har visat hur ekonomiska incitament påverkar risken för regelbrott. IVO:s tillsyn har samtidigt återkommande pekat på brister hos vissa assistansanordnare.

Man kan inte bekämpa kriminalitet genom att göra det omöjligt för seriösa anordnare att erbjuda personlig assistans

Vårdföretagarna har länge föreslagit skärpta ägarprövningar och tätare uppföljning. Seriösa utförare vill inte konkurrera med kriminella. Tillsyn är nödvändig, men den räcker inte om de ekonomiska förutsättningarna undergrävs.

Ekonomi avgör kampen mot fusk 

En uppräkning till cirka 3 procent skulle kosta runt 200–250 miljoner kronor för andra halvåret 2026. Det motsvarar ungefär vad staten samtidigt avsätter för ”slopad fordonsskatt på vissa släpvagnar” och på höjningen av riksdagsledamöternas och ministrarnas arvoden.

Detta är ingen dramatisk omfördelning i en statsbudget på över tusen miljarder. Men för stabiliteten i en reglerad välfärdsmarknad är den avgörande.

Vill man på allvar motverka välfärdskriminalitet måste man säkerställa att det är ekonomiskt möjligt att vara seriös.

Man kan inte bekämpa kriminalitet genom att göra det omöjligt för seriösa anordnare att erbjuda personlig assistans. Ytterst drabbas de som behöver assistansen för att kunna leva fullgoda liv. Regeringen måste vidta åtgärder i vårändringsbudgeten för att rädda den personliga assistansen.