Debatt

Nya avgifter för hjälpmedel är oroande

Regioner och kommuner har i allt högre grad börjat ta ut avgifter för hjälpmedel. Det oroar distrikten inom DHR, som ser att hjälpmedelsförsörjningen blir allt mer ojämlik. Det skriver 20 distrikt inom DHR – delaktighet, handlingskraft, rörelsefrihet.

Tyvärr visar en rapport från Myndigheten för delaktighet att personer med funktionsnedsättning inte har samma möjligheter till en aktiv och meningsfull fritid jämfört med befolkningen i övrigt, skriver debattörerna.
Tyvärr visar en rapport från Myndigheten för delaktighet att personer med funktionsnedsättning inte har samma möjligheter till en aktiv och meningsfull fritid jämfört med befolkningen i övrigt, skriver debattörerna. Foto: Anders Wiklund/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Samtliga debattörer

Åsa Strahlemo
Förbundsordförande, DHR – delaktighet, handlingskraft, rörelsefrihet
Inger Andersson
Ordförande, DHR Jämtlands läns distrikt
Annelie Arnesdotter
Ordförande, DHR Norrbottens läns distrikt
Ingvar Edin
Ordförande, DHR Södermanlands läns distrikt
Leif Eskelid
Ordförande, DHR Region Halland
Lisbeth Forsman
Ordförande, DHR Gävleborgs läns distrikt
Viktoria Forsman Rydh
för DHR Dalarnas läns distrikt
Monica Hugoson
Ordförande, DHR Region Kalmar
Mohammed Jaber
Ordförande, DHR Region Västra Götaland
Bengt Jonsson
Ordförande, DHR Blekinge läns distrikt
Jaan Kaur
Ordförande, DHR Stockholms läns distrikt
Johann Kühberger
Ordförande, DHR Västmanlands läns distrikt
Sven-Gustaf Nilsson
Ordförande, DHR Värmlands läns distrikt
Carolina Nordbeck
Ordförande, DHR Skåne läns distrikt
Mats Myrman
Ordförande, DHR Västernorrlands läns distrikt
Lars-Göran Olsson
ordförande, DHR Uppsala läns distrikt
Bengt Salomonsson
Ordförande, DHR Region Örebro län
Marie Sjöberg
Ordförande, DHR Jönköpings läns distrikt
Anna-Lena Svensson
Ordförande, DHR Gotlands läns distrikt
Bo Svensson
Ordförande, DHR Östergötlands läns distrikt
Annika Ödling
Ordförande, DHR Västerbottens läns distrikt

Det är inte rimligt att bostadsorten ska avgöra om du ska ha råd med det hjälpmedel som du behöver för att kunna jobba och vara aktiv i samhället. Men trots att en jämlik hjälpmedelsförsörjning borde vara en självklarhet i ett solidariskt samhälle går utvecklingen i motsatt riktning.

Vi inom DHR har länge noterat en oroande trend – att regioner och kommuner i allt högre grad börjat ta ut avgifter för hjälpmedel. Det är djupt oroande eftersom det slår mot människor som redan i dag är marginaliserade. Många människor med funktionsnedsättning lever i arbetslöshet eller jobbar deltid och har det kämpigt med sin försörjning. Avgiftsbeläggning på hjälpmedel blir en ny ekonomisk börda, som i värsta fall kan leda till att folk avstår från de hjälpmedel som de behöver och har rätt till.

Merkostnaden måste subventioneras

En ny typ av avgift för hjälpmedel är abonnemangsavgifter. Detta är avgifter som i vissa fall, efter några år, vida kan komma att överstiga vad själva hjälpmedlet egentligen kostar i inköp. Avgift för utprovning, förskrivning och serviceavgift för hjälpmedel är exempel på andra kostnader som kommuner och regioner ofta tar ut.

DHR vill att hjälpmedelsförsörjningen regleras i en rättighetslag, som garanterar likvärdighet i landet och ger möjlighet att överklaga beslut.

Även hjälpmedel för sport- och hobbyverksamhet kan vara nödvändiga för att människor ska kunna motionera och hålla sig friska. Aktiva medborgare ger ökade skatteintäkter och en mer välmående befolkning och borde alltså vara något eftersträvansvärt för samhället.

Men tyvärr visar en rapport från Myndigheten för delaktighet (2020) att personer med funktionsnedsättning inte har samma möjligheter till en aktiv och meningsfull fritid jämfört med befolkningen i övrigt. Rapporten ”Aktiv fritid - Redovisning av ett regeringsuppdrag om att kartlägga lokala och regionala satsningar samt tillgången till fritidshjälpmedel” visar att ojämlikheterna bland annat beror på dålig ekonomi, otillgängliga transporter och bristande tillgänglighet. Den visar också att personer som behöver fritidshjälpmedel nästan alltid får köpa dessa på egen hand. Det kräver både god ekonomi, kunskap och ett driv som inte alla har och därför blir tillgången till fritidshjälpmedel inte jämlik.

Att ett fritidshjälpmedel innebär en viss kostnad (normalkostnad) för användaren kan vara rimligt. Merkostnaden måste däremot subventioneras.

”Stick i stäv med konventionen”

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning säger att staterna ska säkerställa personlig rörlighet för personer med funktionsnedsättning genom att underlätta tillgång till hjälpmedel av kvalitet. De aktörer som väljer att införa avgifter i olika former agerar således stick i stäv med konventionen.

Bra hjälpmedel är en förutsättning för att många människor med funktionsnedsättning ska kunna leva ett gott och aktivt liv. DHR vill därför att hjälpmedelsförsörjningen regleras i en rättighetslag, som garanterar likvärdighet i landet och ger möjlighet att överklaga beslut.

Nämnda personer

Åsa Strahlemo

Förbundsordförande DHR (Delaktighet handlingskraft rörelsefrihet)
fil. mag i sociologi (Uppsala uni. 2011)

E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget