L: Tre steg för att återställa LSS som frihetsreform

Undermålig kompetens, kronisk underbemanning och en växande otrygghet för både boende och personal gör att människor inte får det stöd, den värdighet och den trygghet de har rätt till. Det här är inte bara ett svek från välfärdssystemet utan ett djupt moraliskt misslyckande i ett land som säger sig värna om mänskliga rättigheter. 

LSS var en gång en frihetsreform – ett löfte om att människor med funktionsnedsättning skulle få möjlighet att leva självständiga liv och stärka sin egenmakt. I dag ser vi ett system som tappat riktningen, ett system där individen inte längre står i centrum. 

Påtaglig kompetensbrist 

Att konstatera problemen räcker inte. Vi måste agera för att förändra systemet, så att LSS åter blir den frihetsreform den var avsedd att vara.

Liberalerna har tagit viktiga steg. Etableringen av ett kompetenscentrum för autism och intellektuell funktionsnedsättning kommer att höja kompetensen och ge personalen de verktyg som krävs för att möta komplexa behov. En LSS-inspektion är också under utredning för att stärka tillsynen och rättssäkerheten.

Kompetensbristen inom LSS-boenden är påtaglig. Många i verksamheten saknar rätt utbildning för att kunna möta de komplexa behov som personer med funktionsnedsättning har och det behövs tydligare individbaserade bedömningar. 

Från och med 2026 har Äldreomsorgslyftet, den statliga satsningen som ger personal möjlighet att utbilda sig på arbetstid, vidgats till att även omfatta kompetensutveckling för personal i bostad med särskild service enligt LSS. Regeringen genomför också lagändringar som ger kommunerna större möjligheter till registerkontroller. Ingen kriminell ska kunna arbeta med de mest sårbara i vårt samhälle. 

Trots dessa steg är det tydligt att vi måste gå längre.

Tre reformvägar 

För att LSS ska återfå sin kärna krävs en genomgripande reformering av systemet. 

För det första behövs en ny LSS-reform som återställer lagens kärna: helhetssyn, självbestämmande och likvärdighet. LSS är menat att vara en frihetsreform, inte en kamp mot ett system. Under lång tid har lagen urholkats genom praxis och olika kommunala tolkningar – därför krävs ett omtag som gör att stödet åter styrs av individens behov och lagens intentioner. 

För det andra måste Lex Evelina genomföras och bli verklighet. Fallet Evelina visar hur personer med dövblindhet riskerar att hamna mellan stolarna och nekas avgörande kommunikations- och ledningsstöd. Dövblindhet måste därför tydligare fångas upp i LSS genom en egen personkrets eller en särskild stödreform. 

För det tredje måste vi sätta stopp för tvång och otrygghet i LSS-boenden genom tydlig nolltolerans och skärpta nationella krav på kvalitet, kompetens och bemanning. IVO:s fortsatta tillsyn visar att otillåtna tvångs- och begränsningsåtgärder fortfarande förekommer i stor omfattning, något som är helt oförenligt med den frivillighetsprincip som LSS bygger på. Och tryggheten handlar inte bara om vad som sker inne i verksamheten.

Alla människor måste ha möjlighet att leva ett liv i frihet, på sina egna villkor. Därför måste vi omdefiniera vad ett självständigt liv innebär

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga hur kriminella nätverk rekryterar och utnyttjar personer med LSS stöd och Myndigheten för delaktighet har varnat för att personer inom LSS riskerar att utnyttjas just på grund av bristande stödstrukturer. Därför måste vi också stärka bemanningen och rutinerna så att varningssignalerna fångas upp i tid – LSS-boenden får aldrig bli en arena där samhällets mest utsatta lämnas oskyddade. 

Så stärker vi LSS för de mest sårbara

För oss liberaler är LSS inte en förmån – det är en rättighet. Men i dag fungerar denna rättighet inte som den ska. Alla människor måste ha möjlighet att leva ett liv i frihet, på sina egna villkor.

Därför måste vi omdefiniera vad ett självständigt liv innebär. Det handlar om att se hela människan, inte reducera henne till en byråkratisk process som främst gynnar dem som kan navigera i systemet. 

Liberalerna kommer att fortsätta kämpa för att LSS åter blir den frihetsreform den en gång var tänkt att vara. Ett system där människor med funktionsnedsättningar inte bara får stöd, utan får möjlighet att leva fritt, på sina egna villkor. För det är det som verklig frihet innebär.