Debatt

Hur tar du rullstolen ner i ett skyddsrum?

Det råder brist på funktionsrättsperspektiv i debatten om krigsberedskap. Vi behöver därför påminna oss om tidigare uppsatta mål om tillgänglighet och FN:s funktionsrättskonvention. Det skriver Åsa Strahlemo, förbundsordförande för DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet.

”Det är dags att
Sveriges krisberedskapsarbete börjar inkludera alla samhällsmedlemmar, och
givetvis även de mest utsatta”.
”Det är dags att Sveriges krisberedskapsarbete börjar inkludera alla samhällsmedlemmar, och givetvis även de mest utsatta”. Foto: Gorm Kallestad / NTB scanpix / TT / Johan Nilsson / TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

När ett djupt orättfärdigt krig startas i vårt närområde dyker många bilder upp för oss. Vi ser framför oss exakt hur det är på gatorna, i lägenheterna, i skyddsrummen. Vi kan höra det oroliga mumlandet, barnens gnyenden och de förfärade skriken. Vi kan höra flyglarmen, explosionerna och krevaderna. Vi kan se människorna, kvinnorna, barnen – rädslan i deras ansikten, paniken i deras ögon.

Inte så många ser människorna i rullstol, med kryckor, med olika sorters rörelsebegränsningar eller andra funktionsnedsättningar.

Höga trösklar

Det som är tillgängligt för oss med funktionsnedsättning, är tillgängligt och lämpligt även för alla andra.

Vi i DHR oroas särskilt över alla som behöver hjälp för att förflytta sig, som kanske inte ens kommer ner i ett skyddsrum. Än mindre kan ge sig av på flykt.

I kontakter med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har vi fått veta att dagens skyddsrum är utformade för att klara en tryckvåg från en 250 kilos bomb, skydda mot joniserande strålning, stridsgaser och raslaster – vilket begränsar möjligheten att tillgänglighetsanpassa skyddsrummen. Till exempel måste de vara utrustade med höga trösklar. Men redan i dag finns olika typer av enkla ramper, till exempel utfällbara på bussar. Vi ser att myndigheterna helt enkelt missat funktionsrättsperspektivet i krisberedskapsarbetet.

Här i Sverige kämpar vi i DHR varje dag mot otillgängliga miljöer, byggnader och transporter. Det är dags att Sveriges krisberedskapsarbete börjar inkludera alla samhällsmedlemmar, och givetvis även de mest utsatta.

Rätten till nödservice

Arbetet med krisberedskap, inklusive fysisk miljö såsom skyddsrum, måste väl utgå från grundprincipen att ingen ska stängas ute? Ett konkret tillämpande borde vara universell utformning. Universell utformning innebär i korthet att inte bygga in hinder, utan att i stället redan från början göra tillgängligt. Det som är tillgängligt för oss med funktionsnedsättning, är tillgängligt och lämpligt även för alla andra.

År 2006 slog FN fast en konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och Sverige har ratificerat den. Artikel 9 i funktionsrättskonventionen behandlar tillgänglighet och säger bland annat att konventionsstaterna ska säkerställa ”att personer med funktionsnedsättning får tillgång på lika villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik”. Enligt konventionen handlar det om bland annat ”byggnader, vägar, transportmedel och andra inom- och utomhusanläggningar /…/ kommunikation och annan service, däribland elektronisk service och service i nödsituationer.”

Artikel 11 i konventionen behandlar specifikt risksituationer och humanitära nödlägen. Konventionsstaterna ska ”säkerställa skydd och säkerhet för personer med funktionsnedsättning som är i risksituationer, däribland väpnad konflikt, humanitära nödlägen och naturkatastrofer”.

”Vi vill också ha skydd”

Dessutom har Sverige åtagit sig att arbeta för de 17 globala målen i Agenda 2030. Där ingår mål 10 om minskad ojämlikhet och mål 16 om fredliga och inkluderande samhällen. DHR menar att samhällsplanering och information måste ha universell utformning för att uppfylla åtagandena i funktionsrättskonventionen och Agenda 2030.

Vi med funktionsnedsättning måste inkluderas aktivt i Sveriges krisberedskapsarbete. Svenska myndigheter måste ta tillvara de kunskaper som vi i funktionsrättsrörelsen har genom att samarbeta med oss redan från början.

Vi vill också ha skydd i händelse av krig eller annan kris.

Nämnda personer

Åsa Strahlemo

Förbundsordförande DHR (Delaktighet handlingskraft rörelsefrihet)
fil. mag i sociologi (Uppsala uni. 2011)

Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget