En ny hemlöshetsstrategi måste ta sikte på bostadsmarknaden

Regeringens nationella strategi mot hemlöshet löper ut 2026. För människor som lever utan en trygg bostad har strategin inte inneburit någon avgörande förändring. Sveriges Stadsmissioner har i vår senaste hemlöshetsrapport utvärderat strategin och konstaterar att den har lett till ökad kunskap och att viktiga initiativ som Bostad Först har kommit i gång.

Men vi noterar brister som riskerar att hemlösheten fortsätter att öka. Många förlorar sina bostäder utan att erbjudas fungerande alternativ. Det beror på att strategin i stort sett saknar åtgärder som rör bostadsmarknaden.

Vräkningar ökar och fler barn drabbas 

Vi ser att hemlöshetsstrategins mål om det förebyggande arbetet i stora delar brister. Antalet vräkningar har ökat med över 30 procent på tre år, ofta utan att relevanta lösningar erbjuds. För många innebär vräkningen början på en lång period av otrygghet. Särskilt allvarligt är att fler barn drabbas. Under 2025 berördes 824 barn – en ökning med 50 procent på fem år. För familjerna innebär det en mycket otrygg vardag präglad av osäkerhet, stress och tillfälliga boendelösningar.

Hemlöshet behandlas i Sverige främst som ett socialt problem, trots att den i allt högre grad drivs av strukturella orsaker såsom höga hyror, omotiverade hyreskrav och brist på prisrimliga bostäder

I hemlöshetrapporten möter vi människor med erfarenhet av att leva i hemlöshet. En av dem är Timo som efter femton år i hemlöshet fick en Bostad Först-lägenhet som han i dag beskriver som ”sitt hem, sin borg”. Vi möter också en ung kvinna vars situation är akut och riskfylld när samordningen mellan psykiatrin och socialtjänsten brister och ingen tar ett samlat ansvar.

Exemplen visar vilken skillnad långsiktiga bostadslösningar kan göra och vilka konsekvenser det får när ansvar, mandat och resurser inte hänger ihop och uteblir.

Systemfel bakom hemlösheten

Hemlöshet behandlas i Sverige främst som ett socialt problem, trots att den i allt högre grad drivs av strukturella orsaker såsom höga hyror, omotiverade hyreskrav och brist på prisrimliga bostäder. När människor står utan bostad synliggörs ett grundläggande systemfel. De hamnar utanför eftersom varken bostads- eller socialpolitiken tar sitt ansvar.

Nästa nationella strategi måste ta tydligt sikte på bostadsförsörjningen och statens roll i att säkerställa tillgången till bostäder samt inkludera den strukturella hemlösheten för att kunna avskaffa hemlösheten.

Konkreta förslag till ny strategi

I rapporten presenterar vi 32 förslag som har effekt mot hemlösheten. Förslagen riktas till staten, kommunerna och fastighetsbranschen och kan ingå i eller komplettera nästa nationella strategi mot hemlöshet. Vi lyfter särskilt dessa fem förslag:

1. Anta ett mål om att inga barn ska vräkas. Ett tydligt mål stärker socialtjänstens ansvar för tidiga, samordnade och långsiktiga insatser som kan säkerställa stabila boendelösningar för barnfamiljer.
2. Utöka, höj och indexreglera bostadsbidraget. Bidragets nivå har inte följt ökade hyror och levnadskostnader, vilket försvagar hushållens möjlighet att efterfråga en bostad. Genom stärkt bostadsbidrag tar staten tydligare ansvar för finansiering av bostadsförsörjning.
3. Säkerställ hyresgarantier för barnfamiljer i alla kommuner. Ett effektivt verktyg och avgörande för att motverka utestängning från bostadsmarknaden och ge fler barn en trygg boendesituation.
4. Inrätta ett nationellt kompetenscenter för Bostad Först. För att säkerställa programtrogen och evidensbaserad implementering i hela landet. Ett nationellt center kan samla expertis, stärka uppföljning av statliga medel och ge kvalificerat stöd som påskyndar och systematiserar arbetet.
5. Tillsätt en bostadskommission med uppdrag att ta ett helhetsgrepp om bostadsmarknaden. För att komma till rätta med dagens strukturella brister i tillgång, fördelning och efterfrågan på prisrimliga bostäder. Kommissionen ska tydliggöra statens ansvar och föreslå reformer inom beskattning och finansiering som ger långsiktiga lösningar för att minska utestängning och hemlöshet.

Tillsammans stärker förslagen statens ansvar, kopplar samman social- och bostadspolitiken, förbättrar det förebyggande arbetet och skapar långsiktiga lösningar. Förslagen finns – nu krävs politisk vilja att använda dem för att på allvar avskaffa hemlösheten.