Det kan bli konfliktfyllt på många sätt inom socialpolitiken

Kanhända speglar detta statsministerns bakgrund som socialborgarråd, eller också är det helt enkelt vad samtiden kräver av honom. För om en regering ska göra den ”största offensiven i svensk historia mot organiserad brottslighet”, så kan inte krutet läggas på straff och repression allena. ”Förebyggandet ska vara lika systematiskt som brottsbekämpningen”, sade Kristersson och nämnde en lång rad insatser och ambitioner som även radas upp i Tidöavtalet. Men, han varnade också för turbulens.

– Det kommer bli konfliktfyllt när de kriminella gängens makt utmanas och det kan bli värre innan det blir bättre, sade han.

Kan bli konfliktfyllt även inom socialpolitiken

Den spådomen kan nog bli giltig även för socialpolitikens område, för konflikter kan mycket väl komma att blåsa upp även kring många av de insatser som nämns på regeringens att göra-lista, inte minst inom de branscher som förslagen rör.

Socialtjänsten inte minst tas i bruk på en rad sätt i brottsbekämpningen och man kan föreställa sig att det är många anställda här som inte kommer att vara lyckliga över att placeras i centrum för maktkampen mellan de kriminella gängen och staten. Här återfinns tal om en ”nationell insatsstyrka i socialtjänsten”, en översyn av tidsgränser för kvarhållande och en ”24-timmarsgaranti i socialtjänsten”, alltså en skyldighet att kalla till föräldrasamtal efter barn- och ungdomsbrott med mera.

Kanske är det för att möta turbulens och kritik kring dessa åtgärder som Tidöavtalet också innehåller en specifik skrivning om att ”socialsekreterare så långt möjligt ska vara samlokaliserade med polis på lokala polisstationer”? Arbetsmiljön lär behöva stagas upp med både kuddar och batonger.  

Suicidprevention och kommunala läkare

En del saker är tämligen okontroversiella, som skrivningarna om att stärka suicidpreventionen både genom en haverikommission, en nationell strategi och genom satsningar på forskning.

Även viljan att utveckla stöden till närstående till personer med missbruksproblem har förutsättningar att landa friktionsfritt. Samma gäller ambitionerna att utreda och komma framåt i frågan om kommunala läkare. Saken har aktualiserats många gånger under den gångna mandatperioden, inte minst under pandemin, och har anhängare på båda sidorna om blockgränsen.

Språkkrav svårare än man kan tro

Annat lär bli mer kontroversiellt. Att det ska finnas språkkrav för personal i äldreomsorgen är inte nödvändigtvis något som alla oppositionspartierna i riksdagen är emot, men det är en fråga som låter enklare än den är. Vad göra om det inte är viljan till god kommunikation som tryter, utan möjligheterna att få rätt personal på plats?

Man kan redan se argumenten i den här debatten framför sig, poängerna om att kommunerna själva är bäst lämpade att avgöra hur sådana språkkrav ska utformas och hur de måste vägas mot risken för bemanningsproblem. Långt ifrån alla kommuner har det lätt med rekrytering, vilket kan göra nya och höjda krav på tänkbar personal till en fråga av typen ”önskvärt i teorin, omöjligt i praktiken”.

Än högre tonläge kan det bli om den nya regeringens strävan att göra välfärdssystemen mindre universella, genom att införa system där man som invandrad till Sverige måste kvalificera sig för vissa delar av välfärden. Här nämns assistansersättningen, vilket lär möta protester.

Smärtsamt för yrkeskåren

Även själva socionomutbildningen finns med på regeringens reformagenda, bland annat genom att man vill göra kriminalitet bland ungdomar till ett obligatoriskt utbildningsmoment och anslå särskilda forskningsmedel för insatser mot ungdomsbrottslighet.

Säkert kommer de här inslagen bli en allt viktigare kompetens för skrået, men det betyder inte att det inte kommer att smärta för den yrkeskår som redan finns och som inte ser hårda nypor och brottsbekämpning som skälet att man sökte sig till socialpolitiken.