"Vad händer med skogsprogrammet?"

Av: Sten B Nilsson
internationell skogskonsult och professor vid det internationella institutet för tillämpad systemanalys, IIASA i Österrike
 
Just nu går det bra för skogsindustrin. Förutsättningarna är sådana att om man inte tjänar rejält med pengar i skogsindustrin nu så kommer man aldrig att göra det. Men den gnagande frågan kvarstår – vart är skogsnäringen på väg? Och just därför är det så viktigt med ett nationellt skogsprogram. En plan för att förbereda svensk skogsnäring långsiktigt för en föränderlig värld med kraftig konkurrens.

Nationell samling kring skogsresurserna

Grundidén med programmet var att se till helheten, öka förståelse för skogens betydelse i samhället, stärka skogsindustrins konkurrensförmåga i den nya bioekonomin Och att bättre tillvarata skogens miljö-, sociala- och kulturella värden. Här fanns tankar om att mobilisera för en ökad samsyn på näringen. Planen var att hela det svenska samhället skulle vara delaktigt i att skapa en världsledande skogsnation, skapa en nationell samling kring skogsresurserna, skapa en samsyn mellan näringens olika intressenter, utgöra en plattform för uthållig tillväxt, bibehållande och förbättring av miljö- och sociala värden (med andra ord vad är uthålligt skogsbruk?) och låta näringen utgöra en central del av en biobaserad samhällsekonomi. Förväntningarna var höga bland intressenterna.

Vi är många som i fyra år har arbetat hårt med att skapa samsyn kring skogen och skogsnäringen. Många hundra, kanske tusen personer har engagerats av regeringen för att titta framåt och diskutera lösningar. Många har arbetat ideellt, inte minst från civilsamhället.

Det läcker från departementet

Men efter fyra år vet ingen utanför departementet vad som händer. Alla behov av lösningar, samsyn och samhällskontrakt finns kvar. Men det läcker friskt från departement. Huvudmålet lär nu vara någon form av regeringsskrivelse för ’hållbart skogsbruk för ökad klimatnytta’.  Regeringen tros också våga sig på en prognos som säger att efterfrågan på biomassa från svensk skog ökar med 50–100 procent till år 2050 och anser därmed att det är av stor vikt att skoglig tillväxt och avverkning måste kunna öka väsentligt.

Men det finns inga ekonomiska analyser bakom detta. Vad kommer man att få betalt för dessa extra volymer? Vad kostar det att producera dessa extra volymer? Vem skall betala för kalaset? Hela konceptet med ett produktionsmål är naturligtvis nys så länge man inte har någon analys av framtida marknader och framtida betalningsförmåga för virke och biomassa utan grundar detta på ideologiska antaganden samt att man inte definierat vad man menar med uthålligt skogsbruk.

Förslag påminner om 1970-talet

Förslagen som läckt, är inget nationellt program utan ett exempel på hur avverkningspolitik utformades på 1970-talet. En av drivkrafterna för
skogsprogrammets etablering var att försöka överkomma de motsättningar som förelåg mellan skogens olika intressenter om nyttjandet av skogen. Det blev tvärtom. Motsättningarna har aldrig varit större än nu. Det hade krävts att man kommit fram med ett koncept på uthålligt skogsbruk baserat på uppfattningen om uthålligt skogsbruk hos slutkunderna av våra produkter ute i världen och hos intressenterna i Sverige. Det är marknaderna som i slutändan bestämmer vad som är uthålligt svenskt skogsbruk.

Bioekonomi innebär politisk re-orientering

Förslagen som läckt, är inget nationellt program utan ett exempel på hur avverkningspolitik utformades på 1970-talet. 

Bioekonomin och skogens gröna guld används av politiker, skogsägare, skogsindustrin och olika beslutsfattare som ett buzz-word och som en snabb lösning av de flesta stora utmaningar samhället står inför. Men bioekonomi är ett verktyg för att uppnå ekonomisk, ekologisk och social uthållighet. Bioekonomin är en fråga om politisk re-orientering och ett fundamentalt ändrat strategiskt tänkande vad gäller tillväxt och utveckling, produktion av varor och service och inte minst konsumtionsmönster. Den förutsätter slutna och cirkulära materialflöden. Den formas av omvandlande och omtumlande innovationer och inte vardagsinnovationer. Den bygger på samverkan mellan flera sektorer i samhället med integrerad politik och gäller hela ekonomin och inte bara delar av ekonomin.

Bioekonomi handlar således om politik, om förändrad politisk ekonomi och om kvalitet. Det betyder att minska, återanvända, ersätta, omformulera, reformera, reorganisera, och att vara resilient (motståndskraftig och anpassningsbar).

Transformation kräver vision

Enda sättet att uppnå en transformation till en uthållig bioekonomi är att skapa en kollektiv vision som omfattar kreativa förändringar över breda sektorsgränser vad gäller civilsamhället, regering, industri, konsumenter och andra intressenter. Det var detta som var tanken med ett nationellt skogsprogram.