"Vad får naturvård i den svenska skogen kosta?"

DEBATT. Det krävs större tydlighet från politiken om hur stora mängder skog som ska undantas från rationellt bruk. Men för att politiken ska kunna prioritera, måste forskningen ge bättre svar på vad naturvården kostar samhället, skriver Anders Pettersson, Allmänningarna i Västerbotten.

Anders Pettersson
Näringspolitisk talesperson, Allmänningarna i Västerbotten

 

Värnandet av naturvärden i den svenska skogen är viktigt för många och för några är det troligen överordnat det mesta. De som brinner mest för frågan vill nog knappast ens diskutera något tak för kostnader kopplat till bevarande av arter, biotoper och ekologiska processer. Antagligen anser man att skyddet av mångfald borde sätta ramarna för andra mänskliga aktiviteter.

Ett annat synsätt är att se naturvård som en delkomponent bland andra. Något som ibland måste begränsas och samsas med andra värden som till exempel klimat, uthållig resurshushållning och ekonomi.

Öppet för extrema tolkningar

I miljölagstiftning och i miljökvalitetsmål har man tyvärr valt formuleringar som lämnar utrymme för tolkningar åt det mer extrema hållet. Strikt tolkat ska ju faktiskt allt ”naturligt och ursprungligt” skyddas och bevaras i tillräcklig omfattning. Alla som är insatta i sakfrågan vet dock att sådana mål är praktiskt ouppnåeliga.

Inom politik och i myndighetsvärlden finns en strävan mot att inte spela ut skogens olika värden mot varandra. Ofta antyds det att det skulle finnas en slags perfekt samexistens mellan allt där inget är viktigare än något annat. Ibland tvingas man dock att vara lite mer konkret.

Sverige har gjort internationella såväl som nationella utfästelser om att bevara naturligt förekommande arter och processer inom landet. I dokument har det då angetts mer precisa arealmål. Dessutom sägs att avsatta områden ska vara funktionella, det vill säga de ska ha en viss kvalitet och vara rumsligt väl fördelade i landskapet. Troligen läser både Sverige och andra länder in ett betydande tolkningsutrymme i sådana mer övergripande formuleringar.

Vad skulle det kosta?

Men vilken nivå på naturvård är det egentligen som eftersträvas av svenska ideella naturvårdsorganisationer och i viss mån av myndigheter och vad skulle det kosta att förverkliga?

En som länge haft en central roll i frågor om mångfald i svenska skogar är professor Per Angelstam, SLU. Angelstams teorier har sannolikt gott stöd inom naturvårdsrörelsen. I en rapport från år 2019 med fokus på Grön Infrastruktur funderar han kring vilka arealer som saknas i respektive naturgeografisk region för att uppnå nivåer i det så kallade Aichimål 11 som tagits fram vid en konferens i Nagoya år 2010.

I rapporten konstaterar han att den anpassning av skogsbruket som han föreslog för ett tjugotal år sedan uteblivit. På grund av det och på grund av brister i landskapets struktur där konnektivitet och representativitet är för dålig måste arealmålen höjas i varje region, menar Angelstam.

Konsekvenserna för samhällsekonomin

I exemplet nedan har jag försökt beräkna vad det skulle kosta att anpassa sig till nivåer som Angelstam spekulerar kring. Mitt syfte har varit att belysa den samhällsekonomiska konsekvens som följer av att inte kunna nyttja undantagna virkesförråd och tillväxtbortfallet på dessa arealer.

Det värde per skogskubikmeter jag använt är okomplicerat framtaget. Jag har dividerat den svenska skogsnäringens exportvärde på drygt 130 miljarder med den avverkade bruttovolymen på 93,4 miljoner skogskubikmeter (2018 års nivåer). Värdet på cirka 1400 kronor per skogskubikmeter som då erhålls är enkelt sett det som förloras om en kubikmeter inte längre blir tillgänglig för svensk skogsnäring.

Räkneexempel:

När man omvandlar den procentuella bristen per region som Angelstam anser finns till areal blir resultatet för landet drygt 3,3 miljoner hektar. Räknat på medelvirkesförråd regionsvis i äldre skog blir det totala virkesförrådet som blir otillgängligt 724 miljoner skogskubikmeter.

Multipliceras den volymen med värdet 1400 kronor per skogskubikmeter fås ett hisnande belopp: 1 014 miljarder kronor. Till detta ska läggas en förlorad tillväxt på 25,3 miljoner skogskubikmeter per år som omräknat i pengar blir 35,4 miljarder per år. Om de 3,3 miljonerna hektar avsätts under en tioårsperiod skulle kostnaden bli 101 miljarder per år plus tillväxtförlust. Under de första tio åren stiger kostnaden från den nivån upp till 136 miljarder per år. Därefter stabiliseras den på cirka 35 miljarder kronor per år.

Som jämförelse kan sägas prislappen för all äldreomsorg i Sverige är cirka 125 miljarder per år.

Om det också ska ske en övergång till kontinuitetsskogsbruk i Sverige som en del önskar tillkommer ytterligare miljardförluster.

Slutlig reflektion

Som allt annat har naturvård ett pris. Målet måste vara att så kostnadseffektivt som möjligt bevara så mycket biologisk mångfald som möjligt i den svenska skogen. Hur det ska göras är inte givet. Något som i alla fall borde vara positivt och som vi ännu inte så sett effekten fullt ut av är den förbättrade detaljhänsyn som utvecklats sedan 1990-talet. För en del arter räcker det dock inte med sådan hänsyn. De kräver mera stabila miljöer eller störningar av särskilt slag.

En viss mängd skog måste därför undantas från rationellt bruk. Min uppfattning är att det i dag saknas svar från forskning om hur stora avsättningar som behövs i nordliga landskap där avsatta områden omges av brukade skogar med god detaljhänsyn. Någon vägledning är knappast heller att förvänta inom överskådlig tid.

Därför är vi fortsatt hänvisade till att gissa och göra antaganden på ett så kvalificerat sätt som möjligt. Självklart kommer olika intressen att göra olika bedömningar av behov även framgent. Sådant grundar sig på fundamentala skillnader i synsätt på natur, människa och samhälle och vilken riskbedömning som görs om mångfald i boreala skogar.

I slutändan måste det förstås vara demokrati och politik avgör vägen framåt. Där kommer det att krävas större mod och tydlighet än vad som är fallet i dag. För att kunna prioritera krävs också att politiken på ett bättre sätt får belyst vad naturvård kostar samhället.

Om våra artfattiga ekosystem

Något att tänka på när det ska avgöras hur mycket nationell naturvård får kosta är vilken begränsad inverkan på bevarandet av världens mångfald som våra unga artfattiga ekosystem har.

Det är i andra delar av världen som de största hoten mot arter och unika livsmiljöer finns. Givetvis ska det satsas på naturvård även i Sverige men mest för pengarna fås om vi bidrar till att skydda skogar i de delar av världen där sådant gör allra mest nytta. Det är helheten i en omställning till ett hållbart samhälle med avseende på mångfald, klimat och resursförbrukning som är det viktiga. Det är knappast genom oerhört dyra satsningar på svensk mångfald på marginalen som vårt land kan göra de mest betydelsefulla insatserna.

Forrige artikel Big travel: Sluta skjut upp beslutet om höghastighetståg Big travel: Sluta skjut upp beslutet om höghastighetståg Næste artikel Skogsstyrelsen replikerar: Vi är helt klara över vår roll Skogsstyrelsen replikerar: Vi är helt klara över vår roll
  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Kvantitativa nationella behov framräknade av naturvårdsexperter blir onödigt höga

    Det är inte en framkomlig väg att naturvårdsexperter ensamma skall räkna ut vad som behövs kvantitativt. Istället bör Sverige politiskt sätta de "ekonomiska" ramarna och sedan optimera inom dessa. Eftersom behoven i den svenska skogen är lågt bör den ekonomiska ramen sättas ganska lågt.
    Men ge gärna stöd till naturvård (bevarande) i de fattigaste länderna.







    se

  • Rapportera

    Anders P

    Instämmer Dag

    Vi är som vanligt rätt överens Dag.

  • Rapportera

    Daniel Andersson

    Skogens (virkes)värde är mycket mindre än skogsindustrins förädlingsvärde

    Knappast rimligt att räkna med skogsindustrins förädlingsvärde; det har föga att göra med skogens värde.
    Priset för timmer vid väg ligger runt 450 kr /m3fub för sågtimmer respektive 350 kr /m3fub för massaved.
    https://www.skogskunskap.se/aga-skog/priser--kostnader/virkespriser/
    Antar vi hälften sågtimmer och hälften massaved vid slutavverkning blir det 400 kr /m3fub i snitt.
    Kostnaden för avverkningen är runt 100 kr /m3fub.
    https://www.skogskunskap.se/aga-skog/priser--kostnader/kostnader-for-avverkning/
    Nettot blir således 300 kr / m3fub. Omräknat till skogskubikmeter där även barken ingår blir det =300*0,83 kr /m3sk =249 kr /m3sk.

    Nu ligger ofta den mest skyddsvärda skogen svårtillgängligt till, och/eller så är den svår att avverka och skota fram. Mycket svårt att bedöma hur mycket det innebär, men att det motsvara minst 50 kr/m3 verkar väldigt troligt. Då är vi nere på 200 kr /m3sk att jämföra med artikelns 1400 kr/m3sk. En skillnad på en faktor sju. Utöver det tillkommer värdet på att skogen skyddas för rekreation, turism etc. Och om behovet av subventionerad el till energislukande massafabriker minskar så kan den elen nyttjas med större förtjänst på annan plats.

  • Rapportera

    Anders Pettersson

    Beräkningen avser den totala ekonomin

    Det handlar om vad som förloras om en natursresurs inte kan utnyttjas i samhällsekonomin. Ett visst antal m3 genererar ett visst antal kr. Tar man bort en del blir det mindre, troligen ganska proportionellt. Resonemanget om att reducera värden pga läge mm håller knappast. Vi pratar om stora arealer som anses saknas. Tror faktiskt att man ser mest brister i relativt tillgängliga skogar.

  • Rapportera

    Daniel Andersson

    Ekonomin är inte statisk utan anpassar sig

    Om färre arbetar med skogen så kommer de arbeta med annat istället. Verksamheter rationaliseras, arbeten försvinner och nya uppstår hela tiden. Visst, det blir en viss omställningskostnad, men det är en engångsföreteelse. Jämför med tekokris, stålkris etc. Det är poänglöst att räkna statiskt på att allt skulle vara som idag för evigt i vilket fall.

    När det gäller skogsindustrin (till skillnad från själva skogsbruket), som får förmodas stå för större delen av det totala förädlingsvärdet i skogssektorn, så kan den importera ved som ersättning för en eventuell minskning i tillgång till råvara från svenska skogar. Deras merkostnad för det sätts av transportkostnaden till/från världsmarknaden för timmer. Skogsbruket kan också svara upp genom att under en period öka avverkningen i skogar som inte skyddas. I takt med att anläggningarna blir mindre moderna kommer en del att läggas ner så att anpassning sker till den nya situationen.

    Att ett fåtal skogar har fått stå kvar tills idag utan att ha blivit slutavverkade med dagens metoder beror rimligen i de flesta fall på att skogsbruk mot industri inte lönat sig på grund av höga transportkostnader, utmanande terräng etc.

  • Rapportera

    Anders Pettersson

    Att ersätta bortfall av naturresurser

    Rent generellt är det en intressant tanke att man alltid kan ersätta bortfall av naturresurser i ett land med annat. I Sverige behövs således inget skogsbruk, jordbruk, gruvdrift eller vattenkraft? Bara ut och handla på världsmarknaden! Sedan är ju också en fråga om hur de ersättande resurserna tillkommit. Kanske kan det tex vara så att det importerade virket kan komma från än mer biologiskt värdefulla skogar? Sedan pratar jag om 3,3 miljoner ha skog utanför fjällskogsregionen. Då handlar det naturligtvis inte bara om några naturskogsrester i dåliga lägen här och där.

  • Rapportera

    Torbjörn Erikols · Skogsägare

    Apropå skogens virkesvärde

    Daniel Andersson är en riktig trollkarl. Utan att blinka räknar han bort 6/7 av virkesvärdet. Han nämner inte alla jobb i förädlingsledet som genererar jobb, skatteintäkter och vinster för industrin. Dessutom uppkommer alltefter frågan om vem som skall sköta den undantagna skogsareal. Är tanken att den ska växa vilt utan skötsel. Hur hanterar man till exempel granbarkborrens härjningar i intilliggande skogar. Min uppfattning är att man har gett ornitologiska och andra naturföreningar för stort inflytande i den politiska hanteringen av frågan.

  • Rapportera

    Daniel Andersson

    Än en gång – Skogsindustrins förädlingsvärde är något annat än virkesvärdet i skogen

    Jag räknar inte bort något av virkesvärdet; det är det jag försöker räkna fram. Det är tvärtom Anders Pettersson som har lagt till hela förädlingsvärdet i transportledet och i skogsindustrin till värdet på virkesförrådet där det står i skogen. Alla som arbetar i skogsindustrin och med timmertransporter kunde naturligtvis arbeta med annat där de tillför motsvarande värde (eller kanske högre). Däremot kan det på kort sikt bli en del omställingskostnader, vilket jag inte förnekar.

    Skogen betackar sig från att "skötas". Skogen har skött sig själv alldeles utmärkt under alla tider människan inte funnits. Dagens skogs(miss)bruk, däremot, innebär ett stroksaligt förstörande av skogen som ekosystem. Granbarkborrar är en naturlig del av skogen (som gynnats av att det planterats renodlade granskogar på magra/torra marker).

  • Rapportera

    Anders Pettersson

    Självklart använder jag skogens förädlingsvärde

    Om jag skriver en text som handlar om skogens värde ur ett samhällsekonomiskt perspektiv använder jag naturligtvis förädlingsvärdet för samhället och inte virkesvärdet för skogsägaren. Men visst, alla som har direkt eller indirekt koppling till skog skulle förstås kunna jobba med annat om skogsbrukandet avvecklas. Kan uranbrytning vara något? De finns ju stora sådana fyndigheter i Sverige. Så får andra länder se till att svara upp mot världsmarknadens efterfrågan av en förnybar vedfiberresurs.

  • Rapportera

    Göran Rönning · skoglig debattör

    Anders Pettersson pratar strunt - i vanlig ordning.

    " förbättrad detaljhänsyn som utvecklats sedan 1990-talet." Struntprat -någon sådan finns över huvud taget inte vad gäller skogens biologisk mångfald, häckningsbiotoper för lavskrikan, häckningsbiotoper för tretåiga spetten, häckningsbiotoper för duvhök, tjäderhabitaten, tjäderkycklingarnas biotoper, etc, etc, etc. Anders Pettersson blåljuger. Petterssons argumentationsknep är rent fördummande, utan förankring i verkligheten.

    Petterssons dribblande med siffror hit och dit bygger inte på några vetenskapliga belägg, utan på hemsnickrade hittepå.

    Skogsnäringens historia präglas av respektlöshet mot näringens naturgivna förutsättningar, träden, de andra varelserna, naturens hela rikedom.

    För att skynda på föryngringarna på kalhyggena plöjde man backe upp och backe ned. Jordmassorna spolades bort. Bäckar fylldes med grus och bråte.

    Skogsnäringen trodde att skog med bara en art gav mest virke, men på de flesta marker ger blandskog mer.

    Skogsnäringen trodde att plantering gav mer skog. Majoriteten av de plantor som kom upp var dock självsådda, inte planterade.

    Trädplantor odlades i små papperskrukor. Rötterna växte i spiral. När trädet blev större kunde rötterna strypa sig själva. Det kallades rotsnurr.

    Skogsnäringen påstår att kalhyggesbruket är den lönsammaste metoden, men det har aldrig bevisats.

    En ny lagstiftning i skogen bör ta ifrån skogsnäringen rätten att hugga var, och hur den vill. Skogsnäringen bör tvingas att be om lov, som andra exploatörer, annars tar naturskogen helt slut..

FN ställer in årets klimatmöte

FN ställer in årets klimatmöte

CORONAKRIS. Det blir inget globalt klimattoppmöte i år – FN skjuter fram förhandlingarna till år 2021. Ett väntat beslut, enligt miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP).