Till slut – artskyddsförordningen ses över

NY UTREDNING. År 2016 påtalade två generaldirektörer det trängande behovet av att artskyddsförordningen ses över – fyra år senare har regeringen fått utredningen på plats. Valet av utredare får beröm från alla håll, men Naturskyddsföreningen anser att direktiven lutar betänkligt åt markägarhåll.

Det är egentligen inte riktigt fyra år sedan Naturvårdsverkets generaldirektör Björn Risinger och Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist skrev till regeringen om behovet av en översyn av artskyddsförordningen. Hemställan skickades i juni år 2016, så det saknas en månad, konstaterar Herman Sundqvist.

Både miljöministern och landsbygdsministern har bytts ut sedan dess, men de båda gd:arna sitter kvar. Och nu är den efterfrågade utredningen på plats. Det meddelade miljöminister Isabella Lövin (MP) på måndagen.

– Jag har inte hunnit läsa direktivet, men har läst pressmeddelandet och där tar regeringen upp det vi lyfte i vår hemställan, om behovet av att säkerställa att artskyddsförordningen är tillämpbar, rättssäker och effektiv. Det vi skrev i vår hemställan då, det gäller fortfarande, säger Herman Sundqvist till Altinget.

Login

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Regeringen bedriver ett spel mot skogsägarnas grundläggande fri- och rättigheter.

    Det står alltmer klart att miljöminister Lövin och regeringen bedriver ett spel mot skogsägarna och deras grundläggande fri- och rättigheter. När regeringen vägrar att svara på myndigheternas begäran om klarlägganden tar myndigheterna det till intäkt till att börja fatta beslut där de konfiskerar de enskilda skogsägarnas egendom och rättigheter. Skogsägarna tvingas på så sätt att processa mot staten i åratal om de vill ha tillbaka förfoganderätten över sin egendom. Hela förfarandet används i fjällskogsmålet, tjädermålet utanför Borås och i nyckelbiotopsinventeringen. Statstjänstemän i myndigheter utan tjänsteansvar hittar på grunder för att konfiskera skogsägarnas egendom och åker sedan land och rike runt och verkställer konfiskationen.
    Nyligen förlorade två av miljöministerns redskap - Kammarkollegiet och Skogsstyrelsen - fjällskogsmålet på alla punkter och i alla instanser. Deras juridiska tomteverkstad fick bakläxa.
    Då kryper miljöministern och regeringen till korset och tillsätter en utredning. Varför väcker inte riksdagen misstroendevotum mot miljöministern som använder sin ställning till att tvinga medborgarna att starta processer för att skydda sin egendom? Om en myndighet begär ett klarläggande för att kunna sköta sin förvaltningsuppgift är regeringen skyldig att klarlägga. Det är en av grundbultarna i den svenska förvaltningsmodellen.
    Oredan i skogens miljöfrågor är till stor del avsiktligt skapad av regeringen och utförd så att ingen skall kunna ställas till ansvar, Mönstret går igen i den pågående hanteringen av Conorainfluensan. Regeringen vägrar ta ledningen och ta ansvar utan hänvisar till myndigheter och regioner. Dessa är oklara över vilket ansvar de har och framför allt har de inblandade inget tjänstemannaansvar så de sätter sig och väntar. 70+ får betala priset med onödigt många sjuka och döda.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Översynen bör även omfatta myndighetsutövning som leder till hot mot olika arter.

    Enligt utredningsdirektiven skall utredaren föreslå åtgärder som inte i onödan inskränker skogsägarens förvaltning av fastigheten men ändå medger ett effektivt artskydd.
    Det största hotet mot skogens mångfald och även skyddet av olika arter är Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas älg- och viltförvaltning. Den tvingar fram ett ensidigt granskogsbruk när myndigheterna ägnar sig åt planhushållning av jakten istället för att utgå från Riksdagens beslut om en älgstam i balans med det ekosystem den lever i. Naturvårdsverket prioriterar nöjesjakt och stoppar skogsägarens rätt att använda alla trädslag i sitt skogsbruk vilket är grunden för ett långsiktigt och effektivt skydd av skogens mångfald.
    Älgförvaltningen bör som all annan viltförvaltning utgå från statens uppgift att skydda och bevara olika arter. Då kan staten inte prioritera en art på alla andra arters bekostnad. Naturvårdsverkets älgförvaltning är en onödig och skadlig inskränkning av skogsägarens möjligheter att leva upp till Riksdagens mål för ett skogsbruk som tillvaratar och utvecklar mångfalden.
    Utredaren bör föreslå åtgärder som ger skogsägaren möjlighet att reglera älgstammen till det skogsbruk han vill bedriva. Det åstadkoms enklast genom att riksdagen beslutar om en lägsta älgstam per 1000 ha och ger skogsägaren rätt till skyddsjakt utan tillstånd från länsstyrelsen så länge den lägsta nivå inte underskrids.
    I Finland ha man 3 älgar per 1000 ha som mål, vilket man tycker är för högt. Sverige har 2-3 ggr så tät älgstam.
    Utredaren bör lämna förslag som medför att den skadliga statliga älgförvaltningen upphör och ger skogsägaren möjlighet att bedriva ett skogsbruk där alla svenska trädslag kan användas och olika ekosystem kan växa fram.. Det ger det bästa skyddet av olika arter.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare, skogsägare, mångfaldsarbetare samt skogs- och miljöstrateg.

    Regeringen förbjuder ett meningsfullt utredningsarbete.

    När regeringen tillsatte en utredning för att stärka skogsägarnas rättigheter (mot statsbyråkratin får man förmoda även om regeringen inte vill skriva det) förbjöd man utredaren att granska grunderna för statsbyråkratins konfiskation och socialisering av de små skogsägarnas mark och rättigheter. Istället fick utredaren i uppgift att hitta på nya krav som kan ställas på skogsägarna. Vilka det var hade statsbyråkratin redan bestämt så därför reagerade besättningen i kanslihusets miljöbunker surt när utredaren begärde mer tid för att tänka över förslagen.En byråkrat förklarade att utredningen var dyr i drift vilket borde väga tungt i avgörandet. Det beror på att miljöministern utsett inte mindre än 25 experter och sekreterare från den inblandade statsbyråkratin och skogsindustrin för att släta över övergreppen mot skogsägarna.

    Samma sak upprepas i direktiven till översynen av artskyddsbestämmelserna. Utredaren förbjuds att granska statens jakt- och viltförvaltning som utgör det största hotet mot skogens mångfald. Det är ju Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas viltförvaltning som stoppar skogsägarens möjligheter att bedriva ett varierat skogsbruk genom att använda olika trädslag i sitt skogsbruk. Istället skall utredaren komma med förslag till åtgärder riktade mot skogsägaren som följd av Naturvårdsverkets inkompetenta och ansvarslösa viltförvaltning. Hela utredningen blir ett skämt. Varför accepterar C och L det? Ingen granskning får göras av statliga myndigheter och departement och deras skadliga myndighetsutövning, istället skall granskningen och kraven riktas mot skogsägaren.
    Regeringens och samarbetspartiernas ovilja att ta itu med den statsförvaltning som skapar problemen är obegriplig. Har politikerna verkligen läst igenom direktiven innan de beslutades? Vi behöver politiker som granskar och ställer krav på statsbyråkratin, inte går i dess ledband.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Riksdagen bör ta ett initiativ och ge Riksrevisionen i uppdrag att granska hur Naturvårdsverket och länsstyrelserna driver på utarmningen.

    Regeringen förbjuder utredaren att granska det agerande av Skogsstyrelsen och Kammarkollegiet som ligger bakom konflikterna mellan myndigheterna och skogsägarna. Dessutom domineras utredningen av den statsbyråkrati som borde granskas.
    I direktiven till utredning av artskyddet förbjuds utredaren att granska de statliga myndigheternas roll i utarmningen av skogen genom att han inte får utreda Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas hantering av jakt- och viltförvaltningen. Skogsstyrelsen har i en mängd rapporter pekat på den ansvarslösa älgförvaltningen som orsak till granifieringen av skogen. För en gångs skull kan en stor del av problemen lösas genom att Riksdagen rättar till myndighetsutövningen hos ansvarslösa myndigheter.
    Riksdagen bör därför ta ett initiativ till granskning av myndighetsutövningen inom konfliktområdena så att Riksdagen får in ett kompletterande beslutsunderlag som granskar statens agerande i frågan. Det uppdraget kan ges till Riksrevisionen som har som uppgift att granska effektiviteten hos myndigheterna. Riksdagen måste visa väljarna att myndigheterna inte kan komma undan med vad som helst bara för att en minister sätter sig på tvären.
    Kaoset i skogsbrukets miljöfrågor påminner inte så lite om kaoset i hanteringen av den pågående pandemin där regeringen och olika myndigheter skyller på varandra medan pensionärerna dör i tusental. Någon gång måste väl de politiska partierna orka ha en mening och driva den.