Sveriges fiskeripolitik slår ut både fiskbestånd och kustsamhällen

År 2009 infördes individuella överförbara fiskerättigheter (ITQ) för att komma till rätta med överkapacitet i fiskeflottan och svag lönsamhet i branschen. På den punkten har systemet levererat: Överkapaciteten har försvunnit och det storskaliga foderfisket är i dag lönsamt.

Men priset vi betalat är högt, värdeskapande har flyttat utomlands samtidigt som Östersjöns ekosystem blir allt svagare.

Att dagens system har bidragit till överfiske är väl känt, men de sociala och kulturella konsekvenserna har till stor del ignorerats. Om utvecklingen fortsätter riskerar vi att förlora de mervärden som bara ett småskaligt kustfiske kan skapa.

Ett upplägg som gynnar storindustrin

Under de senaste två decennierna har det småskaliga kustfisket mer än halverats – en näring som utgjort hjärtat i många kustsamhällen. Trots att småskaligt kustfiske skapar lokala jobb, stärker livsmedelsberedskapen och bär upp ett levande kulturarv urholkas förutsättningarna av en förvaltning som gynnar storskaligt foderfiske.

I dag är det svårt att få lönsamhet i det kustnära fisket. Det krävs ett entreprenörskap och en uthållighet för att navigera i byråkratins snåriga djungel. Samtidigt visar framgångsrika exempel att småskaligt fiske kan generera stora lokala värden.

Det krävs ett entreprenörskap och en uthållighet för att navigera i byråkratins snåriga djungel

Ett tydligt exempel är Bergmans Fisk i Norrsundet som kombinerar fiske med restaurang och förädling. Det bidrar till ekonomisk tillväxt, fler arbetstillfällen och lockar turister. Verksamheter som dessa gör det möjligt att leva och verka längs med kusten.

Unik havskunskap kan förloras

Kustfiskarna besitter en unik kunskap om havet. Genom sin dagliga närvaro på sjön observerar de förändringar i ekosystemen. Kunskapen bör ses som en viktig resurs – särskilt i en tid när miljöövervakning nedprioriteras.

Det är även en fråga om beredskap. Fisk har historiskt utgjort en viktig proteinkälla i tider av kris och krig. Om fisket försvinner förlorar vi möjligheten att fånga och bereda fisk för lokalsamhället.

Värna fisken och kustsamhällena

Ska det kustnära fisket för humankonsumtion överleva krävs att Sverige vågar byta kurs i fiskeripolitiken. Vi föreslår tre åtgärder:

1. Minska det totala uttaget av fisk och låt bestånden återhämta sig. Tillgången på fisk är avgörande för det kustnära fiskets fortsatta överlevnad. Kustkvoter som inte fiskas upp bör stanna i havet i stället för att övergå till storskaligt foderfiske.
2. Reformera fiskeriförvaltningen så att sociala och kulturella värden inkluderas. Fisken är en gemensam resurs och förvaltningen bör väga in hur besluten påverkar kustsamhällen, kulturarv och livsmedelsberedskap.
3. En större andel av fångsten ska gå till humankonsumtion. I dag går den största andelen sill i Östersjön till fiskmjöl, trots att sill som livsmedel skapar betydligt högre samhällsnytta. Det är ett enormt resursslöseri. Vi måste gynna ett fiske för livsmedel.

Den nuvarande debatten reducerar ofta fisket till en fråga om lönsamhet och volymer. Vi vill att vår generation ska kunna möta fiskebåtar i hamnarna, äta lokalt fångad fisk och bo i levande kustsamhällen, men då krävs handling. Med en ny förvaltning kan vi rädda det kustnära fisket, därför krävs en politik som förstår dess betydelse.

Det är ännu inte för sent att vända skutan, men det börjar bli bråttom.