Statsvetarprofessor: Fel av Busch att avfärda oeniga experter

Under senare tid har ledande politiker avfärdat experters utlåtanden med hänvisning till att de tycker olika sinsemellan. Experternas synpunkter har då degraderats till åsikter och tyckanden – det är som ”att sitta med vilken politisk debattör som helst”, som Ebba Busch (KD) nyligen uttryckte sig om Klimatpolitiska rådets kritiska rapport.

Allt är inte godtyckligt

Vid en första anblick kan argumentet låta rimligt: om forskare och sakkunniga drar olika slutsatser, varför ska politiken då alls bry sig om deras utlåtanden och råd? Men det är ett svagt argument, i alla fall om man i grunden tror att beaktandet av vetenskap och beprövad erfarenhet leder till bättre beslut.

Att experter är oense betyder sällan att deras kunskap är värdelös. I stället är oenighet ett tecken på att frågan är komplex, att olika avvägningar måste göras och att osäkerheten bör erkännas öppet.

Inom medicin, ekonomi, juridik, välfärd och miljö finns sällan en enda absolut sanning som kan levereras med enkelhet och otvetydighet. Det betyder inte att allt är godtyckligt. Det innebär i stället att beslutsfattare måste väga sannolikheter, risker och konsekvenser, och då är experternas analyser avgörande. Att regeringsföreträdare avfärdar kritik med att ”experterna är ju ändå inte eniga” är problematiskt av flera skäl.

Politik handlar om vad som faktiskt fungerar

För det första blandas sakfrågan ihop med en bekväm ursäkt. Oenighet mellan experter är inte ett argument för att ignorera dem, utan en anledning att lyssna noggrannare. Vilka är de viktigaste invändningarna? Vad är det som är omtvistat? Vilka antaganden skiljer lägren åt? Den som verkligen vill fatta välgrundade beslut använder expertmotsättningar som en väg till bättre förståelse, inte som en förevändning för att slippa undan obekväma besked.

För det andra riskerar man att sätta politisk intuition över kunskap. Politik handlar inte bara om att vilja väl, utan om att förstå vad som faktiskt fungerar. Om experter varnar för att ett förslag kan få oönskade effekter, ska den varningen inte avfärdas bara för att andra sakkunniga formulerar sig annorlunda. Det ansvarsfulla svaret är att redovisa varför regeringen ändå väljer en viss väg, vilka risker man accepterar och hur man tänker följa upp sitt vägval. Osäkerhet påkallar försiktighet och eftertanke, inte avfärdanden och ignorans.

Om sakkunskap bara välkomnas när den bekräftar den egna linjen, blir expertrollen reducerad till en tom symbol

För det tredje försvagas förtroendet för det beslutssystem som vi har byggt upp när expertis ignoreras eller behandlas selektivt. Om sakkunskap bara välkomnas när den bekräftar den egna linjen, blir expertrollen reducerad till en tom symbol. Då finns det risk för att folket tappar tilliten till både politiken och de institutioner som producerar expertkunskap. Demokratin behöver inte expertstyre, men den behöver respektera en expertkunskap som är i politikernas och demokratins tjänst.

Ta experters kunskap på allvar

Det rimliga kravet på regeringen är därför inte att alltid följa experterna, utan att ta deras kunskap på allvar. Oenighet mellan experter är inte ett skäl att stänga öronen. Det är ett skäl att öppna dem, pröva argumenten noggrant och visa att besluten vilar på mer än politisk bekvämlighet.

Att regera ansvarsfullt är inte att alltid välja den enklaste och på förhand önskade berättelsen. Det är att fatta beslut även när expertutlåtandena är svåra och pekar mot en snårigare och försiktigare väg framåt än vad politikerna från början hade tänkt sig. Därför måste expertkunskap – även motstridig – värderas och respekteras.