Ställer du din plats till förfogande nu, Ebba Busch?

Omprövningen av vattenkraften och dammar i Sverige har blivit en riktig långkörare. I stället för att förena olika intressen har skiljelinjerna blivit enorma och när nu remissvaren trillar in kring regeringens föreslagna förändringar blir det smärtsamt tydligt att avståndet mellan de olika intressena ökat. Så kan det inte fortsätta – det behövs ett rejält omtag där intressena i högre grad får samverka och där politiken tar ansvar.

Det var en god idé att pausa omprövningarna. Att ett flertal gånger skjuta upp pausen ytterligare har dock skapat onödig osäkerhet och det är tydligt att de enda som är nöjda med resultaten av regeringens ansträngningar är de stora energiföretagen. Trots att motivet bakom pausen var att värna de småskaliga verksamhetsutövarna. I flera avseenden verkar de istället ha fått det ännu sämre med regeringens förslag.

Ebba Busch lovade tidigare i höst att hon skulle ställa sin plats till förfogande om de inte får ordning på situationen. Med tanke på att regeringens förslag helt missar målet blir det intressant om hon tänker leva upp till sitt löfte.

Närboende oroar sig

Samtidigt är det lätt att dra slutsatsen att om de småskaliga är missnöjda, är miljörörelsen nöjd. De har på många sätt varit ytterkanterna i debatten hittills.

Inget kunde vara mer fel.

Även miljörörelsen är kritiska till hur regeringen hanterat både pausen och förslagen som lagts fram. Regeringen har alltså lyckats med konststycket att i princip göra alla missnöjda.

Utöver de klassiska intressenterna har ytterligare en grupp utkristalliserats. Det är de som påverkas av utrivningar. Närboende som ser sina badplatser och bryggor försvinna. Campingplatser förlorar sitt sjönära läge och skidanläggningar förlorar dammar till snökanoner. Dessa konsekvenser har Centerpartiet varnat för länge – och det finns också marginal i lagstiftningen för att ta hänsyn till dessa intressen, men det har inte gjorts.

Mer pang för pengarna

Vad finns det då för möjliga vägar framåt? Vår uppfattning är att det saknas tre viktiga delar för att få en hållbar lagstiftning som kan förena olika värden.

För det första behövs en helt ny inställning blir ledande: största möjliga miljönytta för minsta möjliga energi- och effektförlust. Mest pang för pengarna helt enkelt. Det är tydligt att kostnaderna för åtgärder har skenat och nyttorna i alla delar av hållbarhetsaspekterna inte värderats.

Regeringen måste nu ta ansvar och staka ut en väg som för den här processen framåt. För det krävs helt andra åtgärder än vad som hittills lagts fram

För det andra måste staten ta ett betydligt större ansvar för att kartlägga miljönyttorna. Kraftverkens olika bidrag till elsystemet är väl utrett, även om det behöver kompletteras med potentialen. Där lade Sveriges Ingenjörer nyligen fram en intressant rapport som visar på betydande potential, även i söder. Samma utredning saknas dock när det kommer till miljönyttorna av åtgärder i olika vattendrag. Rapporterna duggar tätt om krav på fisktrappor där det finns naturliga vandringshinder i närheten.

På motsatt sätt finns det åtgärder i större kraftverk som skulle kunna göra mycket stor miljönytta med små medel, men där dessa ser ut att helt undantas. Med en rejäl inventering av miljönyttan kan de vattendrag som har störst möjlighet att bidra till biologisk mångfald prioriteras högre. Mindre fokus på åtgärder kan då läggas där naturliv sedan århundraden anpassats till rådande läge eller där värden som landskapsbild, kulturmiljöer eller lokalt företagande är höga. Här behöver regeringen och myndigheterna ta ett mycket tydligt ansvar.

Slutligen behöver regeringen sätta stopp för de schablonmässiga bedömningarna som görs utan koppling till verkligheten. Det gäller såväl bedömningar om att mindre kraftverk inte kan vara viktiga, trots att det är tydligt att potentialen ska vägas in. Det handlar också om de skrivbordsbedömningar av vattendrag som vattenmyndigheterna tvingas till på grund av resursbrist. Regeringen behöver också vara tydlig med att många små åtgärder i de enskilda fallen kan få stora konsekvenser för helheten.

Det finns en väg framåt där både biologisk mångfald, energisystem och lokala intressen kan samverka. Det har gjorts i flera vattendrag i Sverige redan. Det görs också i andra länder. Regeringen måste nu ta ansvar och staka ut en väg som för den här processen framåt. För det krävs helt andra åtgärder än vad som hittills lagts fram.