Slutreplik: Skogsstyrelsen är svaret skyldig

Övertolka inte slutsatser

De uttalanden som görs av EU-domstolen i Bialowieska avser särskilt skyddsvärda arter och bör därför inte övertolkas. I Skydda skogen förklarar domstolen att förbudet mot att avsiktligt döda och förstöra bon gäller alla fåglar. Det har man sagt sedan slutet av 1980-talet, men inte förklarat hur förbudet ska genomföras i förhållande till vardagliga respektive skyddsvärda arter. Då det är en gemensam regel för hela EU är det intressant att se hur kommissionen vägleder och hur andra medlemsstater gör.

Den enda tendens man kan tala om här pekar på att Skogsstyrelsen måste skärpa sina rutiner då domstolarna i samtliga fall underkänt myndighetens utredningar om arter känsliga för trakthyggesbruk. 

Den svenska rättspraxis som bildats efter Skydda skogen ger heller inte stöd åt slutsatsen om att vi har infört ett bofinksskydd. Vardagsarter nämns visserligen i de tre avgöranden som kommit från Mark- och miljööverdomstolen sedan våren 2021 – Järnbrott (M 3276-20) och Onsala 1 (M 13672-19) och Onsala 2 (M 13636-19) – och domstolen upprepar uttalandet från Skydda skogen om att förbudet gäller alla fåglar. Men därefter förklarar Mark- och miljööverdomstolen hur förbudet kan tillämpas gentemot vardagliga arter och här räcker det med översiktliga inventeringar och allmänna försiktighetsåtgärder som att sätta upp fågelholkar. Däremot underkänner Mark- och miljööverdomstolen utredningarna om de skyddsvärda fåglarna mindre hackspett och gröngöling.

”Skogsstyrelsen måste skärpa sina rutiner”

Som alla jurister känner till kan man inte dra säkra slutsatser om rättsläget av underrättsdomar som inte bekräftas av högre instans. Det finns närmare 15 avgöranden från mark- och miljödomstolarna som kommit efter Skydda skogen. Målen har gällt skyddet av fortplantningsområden och viloplatser för tjäder, lavskrika, fiskgjuse, talltita, duvhök med flera, samtliga arter angivna av Skogsstyrelsen som prioriterade för skydd i skogsbruket. Den enda tendens man kan tala om här pekar på att Skogsstyrelsen måste skärpa sina rutiner då domstolarna i samtliga fall underkänt myndighetens utredningar om arter känsliga för trakthyggesbruk.

Mark- och miljööverdomstolens avgöranden som nämndes ovan initierades genom beslut av länsstyrelsen i samråd om olika anläggningar. Vid avverkningsanmälningar är situationen annorlunda och vi förstår inte hur bofinksskyddet skulle kunna bli aktuellt.

Risk att skyddsvärda miljöer avverkas

Skogsstyrelsens automatiska granskningssystem flaggar inte för sådana arter, bara för sådana som är prioriterade för skydd. I praktiken betyder alltså påståendet om att markägarna behöver ha koll på varenda fågel inte något för skogsbruket, om inte Skogsstyrelsen har för avsikt att helt reformera systemet, något som inte har annonserats. Tvärtom gallrar man nu informationen, vilket kan leda till att fler skyddsvärda livsmiljöer avverkas.