"Skogsbranschen måste börjar ta sitt producentansvar på allvar"

REPLIK. När Mellanskog klagar på att Skogsstyrelsen tar fram kunskapsunderlag om var nyckelbiotoperna finns visar man bara att man inte vill veta. Miljövärdena finns förstås där oavsett om de pekas ut, skriver Aron Westholm, Göteborgs universitet.

Aron Westholm
Doktorand i offentlig rätt, Göteborgs universitet


Företrädare för Mellanskog skriver på Altinget debatt (16/6 2020) att utpekandet av nyckelbiotoper innebär en ekonomisk katastrof för markägare och ett raserat förtroende för myndighetsutövning. Man är upprörd över att staten pekar ut nyckelbiotoper, alltså talar om var i skogen det finns höga miljövärden.

Vill inte veta

För att förstå den här frågan måste vi veta vad nyckelbiotoper är: Områden i skogen som har höga miljövärden och som skogsbranschen själv åtagit sig att skydda. Skälet är att marknaden efterfrågar hållbart producerade träprodukter. Skyddet är en del av en certifiering som visar att virket producerats hållbart och som därför ger högre priser. Det är alltså efterfrågan på miljövänligt producerade skogsråvaror som styr.

De miljövärden som ska skyddas i nyckelbiotopen finns förstås där oavsett om Skogsstyrelsen pekar ut dem. När Mellanskog klagar på att Skogsstyrelsen tar fram kunskapsunderlag om var nyckelbiotoperna finns så visar man bara att man inte vill veta. Man har faktiskt inte tänkt tala om för marknaden att man har nyckelbiotoper.

Magstarkt krav

I sin debattartikel kräver Mellanskog dessutom att markägare ska få ersättning av staten om deras mark pekas ut som nyckelbiotop. Det är ett väldigt magstarkt krav. Det skulle innebära att staten ersätter markägare för att de ska leva upp till sin egen hållbarhetsmärkning som är till för att öka värdet på skogen. Markägare ska alltså ha dubbel ersättning, där både skattebetalarna och konsumenterna ska betala.

Branschen måste ta ansvar

I exemplet med Birgitta, som Mellanskog lyfter upp, menar de att hon drabbas orimligt hårt för att hon har miljövärden på en stor del av sin skogsmark. Det kanske är sant. Men det är inte statens fel att det finns miljövärden i skogen. Om myndigheten inte hade pekat ut nyckelbiotopen så hade värdena funnits där ändå.

Virkesproducenterna, bland annat genom skogsägarföreningarna, har åtagit sig att bedriva ett hållbart skogsbruk och som en del i det inte avverka nyckelbiotoper. Om det är någon som är ansvarig för att Birgitta inte kan avverka sin skog som hon räknat med så är det de centrala skogsägarföreningarna, såsom Mellanskog. Det är också de som bör se till att Birgitta får skälig ersättning. Det har ingenting med staten att göra.

Den enda rimliga lösningen är att branschen själv ser till att markägare som Birgitta inte drabbas orimligt hårt. Det skulle kunna ske genom upprättandet av en fond som ersätter skogsägare som man menar drabbas extra hårt. Så har skett inom vattenkraftsindustrin för att möta hårdare miljökrav, och då rör det sig ändå om krav som följer av lagen, inte frivilliga åtaganden som branschen har gjort för att tjäna mer pengar. Om vi ska kunna uppnå ett hållbart skogsbruk i Sverige (vi är inte nära att nå miljömålet ”levande skogar”) så är det dags att skogsbranschen börjar ta sitt producentansvar på allvar.

Forrige artikel V: Åtgärderna räcker inte för att nå våra miljömål V: Åtgärderna räcker inte för att nå våra miljömål Næste artikel Replik: Skogsnäringen bör kompensera Birgitta Replik: Skogsnäringen bör kompensera Birgitta
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Det är staten som orsakar utarmningen av skogen.

    Historien bakom utarmningen börjar med att riksdagen beslutade om en skogspolitik 1979 med långtgående ingrepp i äganderätten där Skogsstyrelsen fick långtgående befogenheter att med tvångsmedel tvinga fram utdikning, avverkning och igenplantering av lågproducerande lövskog med gran, tvångsavverkning av gammal skog mm. Samtidigt infördes reglerad älgjakt där länsstyrelserna och Naturvårdsverket fick i uppdrag att förvalta älgstammen. Dessa åtgärder ledde till kraftig utarmning av skogen som Riksdagen stoppade med ett nytt beslut där skogsvården avreglerades och skogsägaren fick rätt att använda alla trädslag i sitt skogsbruk.
    Men riksdagen avreglerade inte älgjakten vilket ledde till att Naturvårdsverket drog upp en älgstam som fortfarande betar ned allt utom gran i södra Sverige. Det är således staten som ligger bakom utarmningen av skogen.

    I realiteten är nyckelbiotoper ingen bot på utarmningen utan bara ett spel för att skyla Naturvårdsverkets, Skogsstyrelsens och Regeringens katastrofala skogspolitik och försöka lägga skulden på skogsägarna. Eftersom staten ligger bakom utarmningen och vägrar ändra den politik som leder till den är det självklart att staten skall betala. Det gör man i Finland.
    Men ännu bättre och nödvändigt är att avreglera skogspolitiken så att markägaren inte bara får ansvaret utan även möjlighet att sköta skogen så att vi får tillbaka det varierade skogsbruk vi hade innan regleringarna satte igång. Det är bara genom ett varierat skogsbruk mångfalden kan bevaras.

    WWF och skogsindustrin har genom formerna för sitt certifieringssystem spätt på konflikterna. Är det nödvändigt att tvinga skogsägarna att skriva på ett avtal där de ger skogsindustrin rätt att i efterhand föra in nya villkor utan uppsägning och omförhandling? Det gör ju bara den enskilde skogsägaren rättslös. Skulle en VD för ett skogsbolag skriva på ett avtal med motsvarande villkor? Han skulle i så fall få sparken omgående.
    Ett annat villkor är bojkotten av virke från nyckelbiotoper. De flesta nyckelbiotoperna kräver skötsel, bl a gallring och avverkning. Det får skogsägaren göra efter föreskrifter från Skogsstyrelsen. En bojkott av det virket strider mot en av certifieringens grundregler - att skogsvårdslagen skall följas. Certifieringsreglerna är inte genomtänkta utan rena hugskott, från miljöintressen som saknar kunskap om skogsbruk, som skadar nyckelbiotoperna.
    Hur mycket skog skall skyddas? Sverige uppfyller med råge alla krav som ställs av EU. Det saknas laglig grund för att fortsätta konfiskera mark och rättigheter. Dessutom agerar Skogsstyrelsen utan att det finns ekonomiska ramar för staten att fullgöra sina skyldigheter enligt grundlagen. Om detta fortsätter bör statens agerande anmälas till EU-kommissionen för granskning. Statens agerande strider mot vår rätt till skydd av egendom, artskyddsförordningen mm.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Riksdagen bör fatta ett beslut om vad den har beslutat.

    Eftersom det mesta av myndighetsutövningen inom skogsbruket verkar bestå av gissningar om vad Riksdagen egentligen har beslutat bör riksdagen ta ett utskottsinitiativ och en gång för alla reda ut vad den har beslutat samt anslå medel för beslutens genomförande.
    Det måste vara en grundläggande rättighet att medborgarna får reda på vad riksdagen har beslutat.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Skogsägareföreningarna är inte virkesproducenter, säljare, utan virkesköpare.

    Skogsägareföreningarna är inte virkesproducenter utan uppträder på marknaden som virkesköpare. Skogscertifieringen är inte virkesproducenternas system utan skogsindustrins och virkesköparnas system. De enskilda skogsägarna har aldrig fått delta i några förhandlingar om dess utformning eller ens blivit tillfrågade vad de tycker. Skogsindustrin vägrar att förhandla med de enskilda skogsägarna. Därför är regelutformningen på en viktiga punkter stollig och oacceptabel för enskilda skogsägare.
    Det kan verka förvirrande att skogsägareföreningarna inte företräder säljarna men det är ett resultat av att Skogsägareföreningarna bytte sida på virkesmarknaden för 30 år sedan utan att ändra sitt namn. Därför bojkottar Skogsägareföreningarna virke från sina egna medlemmar trots att grunden för bojkotten är felaktig.
    De enskilda skogsägarna har inga företrädare i olika samhällssammanhang t ex Skogsutredningen. LRF/Skogsägarna är ingen organisation som företräder säljarna utan de företräder köparna inom LRF- kooperationen. LRF vägrar att inrätta en markägardelegation där de enskilda skogsägarna, virkesproducenterna, kan komma till tals.Så när regeringen eller någon annan tror att de har gjort upp med skogsägarna/virkesproducenterna/säljarna så har de bara gjort upp med ännu en virkesköpare med samma intressen som skogsbolagen. Södra t ex importerar virke för att hålla priserna ner som vilket skogsbolag som helst. Därför väntar nya konflikter när utredaren tror att allt är klappat och klart.