"Shekarabi underminerar Agenda 2030-planen"

DEBATT. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) utlovade en stark parlamentarisk förankring av handlingsplanen för Agenda 2030-målen – men sviker sitt löfte. Därmed underminerar regeringen medvetet värdet av den kommande handlingsplanen, skriver Sofia Arkelsten (M).

Av: Sofia Arkelsten (M)
riksdagsledamot, ledamot i utrikesutskottet

Alldeles snart kommer äntligen den nationella handlingsplanen för Sveriges arbete med FN:s globala hållbarhetsmål, Agenda 2030.

Hållbarhetsmålen som struktur och idé har brett politiskt stöd. I stort sett alla politikområden och alla riksdagens utskott berörs. Det är också självklart att de politiska prioriteringarna skiljer sig åt mellan Alliansen och regeringspartierna. Hållbarhet handlar om riktig politik och all politik är lokal. Då behöver vi diskutera, debattera och möjligen parlamentariskt pröva de politiska förslag som läggs fram.

Men nu blev det inte så. Statsrådet Shekarabi utlovade en stark parlamentarisk förankring. Men det löftet sveks.

Regeringen försvagar planen

När handlingsplanen inte får en parlamentarisk behandling så underminerar regeringen medvetet värdet av den. Planen blir bara ett dokument som enbart binder socialdemokrater och miljöpartister och den har ett bästföredatum som är den nionde september. Precis som nuvarande regering.

Många duktiga och engagerade tjänstemän i Regeringskansliet på alla departement har arbetat med handlingsplanen. Mycket tid har lagts ned. Men den politiska ledningen har inte levererat.

Det är naturligtvis betydligt enklare att skriva under på breda, globala mål och vara med på fototillfällen i FN-skrapan än för denna historiskt svaga minoritetsregering att leverera skarp politik som klarar sig igenom Sveriges riksdag.

Framtidsfrågor kräver förankring

Den som säger sig tala för Sverige och som vill driva en brett förankrad politik i viktiga framtidsfrågor måste klara det politiska hantverket och inte försöka runda riksdagen. Sverige ska värna rättsstatens principer. Det är en bärande del av vår utrikespolitik. Det gäller här också.

Varför är det då så illa att ett statsråd utlovar något men sen inte klarar av att genomföra det? Sånt händer naturligtvis lite nu och då. Ambitioner kan inte alltid uppfyllas. Den parlamentariska situationen är exceptionell. Men det handlar inte om att inte räcka ända fram. Här har statsrådet utfäst en hel del men sedan mörkat om att det inte blir så. Det hade varit ärligare att förklara att det blev fel. Det hade gått att svara rakt på de skriftliga frågor om detta som jag ställt till exempel.

Nej, det här är en del i något större och mer oroande. Den här mandatperioden har riksdagens konstitutionsutskott, KU, vid hela arton tillfällen behövt påminna nuvarande regering om att vara korrekt. Det måste gå att lita på vad statsråden säger. Det har inte saknats kritik från ett enigt KU mot regeringen i diverse sakfrågor, men detta som kanske mer handlar om form är särskilt olyckligt.

För sent för handlingsplan? 

Det kommer tyvärr inte finnas någon ny politik i planen. På grund av att regeringen gjort för lite och för sent. Frågan blir då om regeringens handlingsplan ens behövs? Delegationen för hållbarhetsmålen Agenda 2030 har konstaterat att riksdagsbeslutade mål redan ligger i linje med hållbarhetsmålen. Riksdagen levererar alltså även när regeringen saknar plan. Det är tur för de globala målen.

Forrige artikel "Vattenkraften är förnybar – men inte hållbar" Næste artikel "Varför vill inte S att friluftsliv och idrott ska ha samma villkor?"