Debatt

SD: Rikta mer av biståndet till solenergiprojekt

Historien har lärt oss att det bästa och säkraste sättet för länder att ta sig ur fattigdom är att delta i världshandeln med moderna produkter. Det skriver Aron Emilsson (SD), utrikespolitisk talesperson, och Mats Nordberg (SD), ansvarig för biståndsfrågor i utrikesutskottet.

”Svenskt bistånd som går till att öka produktionen av pålitlig och fossilfri elproduktion kan hjälpa fattiga länder att utveckla sin ekonomi, minska sitt biståndsberoende och även sina utsläpp av koldioxid.”
”Svenskt bistånd som går till att öka produktionen av pålitlig och fossilfri elproduktion kan hjälpa fattiga länder att utveckla sin ekonomi, minska sitt biståndsberoende och även sina utsläpp av koldioxid.” Foto: Schalk van Zuydam/AP/TT
Aron Emilsson
Mats Nordberg
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Den här vintern har aktualiserat hur avgörande det är för en nation att ha en stabil elförsörjning. Dagligen kan vi läsa om följderna av den förda energipolitiken i form av höga elpriser och brist på elektricitet för nya industriprojekt i stora delar av Sverige. I fattiga länder utgör bristen på stabil eltillförsel ett grundläggande hinder för att bygga upp industri och välstånd. Sverigedemokraterna anser att Sverige ska rikta mer av biståndet till storskalig elproduktion, såväl som en del av en effektivare biståndspolitik, som av en effektivare miljöpolitik.

Brist på säker el

I många länder i Afrika finns pålitlig elektricitet i bästa fall i huvudstäderna och i någon eller några industristäder som ligger nära råvaruutvinning. Elen genereras nästan alltid med hjälp av importerade fossila bränslen. Bristen på säker el hindrar investerare från att satsa på produktion i många av Afrikas länder, trots att dessa ofta har god tillgång på både råvaror och arbetskraft. Följden blir att råvaror exporteras oförädlade och att jobb och vinster till största delen hamnar utomlands.

I oktober meddelade dåvarande biståndsminister Per Olsson Fridh (MP) att Sverige ska bidra till bygget av solcellsparker i ett bälte söder om Sahara med 170 miljoner kronor. Pengarna ska gå till Afrikanska utvecklingsbankens projekt ”Öken till energi”, vars långsiktiga mål är att ge 250 miljoner människor tillgång till elektricitet. Utöver det direkta biståndet ska Sverige även ställa ut garantier för mer pengar i framtiden.

Marocko ett intressant exempel

Sverigedemokraterna ställer sig positiva till projektet och instämmer i att en förstärkning med lånegarantier kan vara lämplig i det här fallet. Vi har, liksom Riksrevisionen, kritiserat att Sidas garantiverksamhet används för lite. Vi menar att med gemensamma lånegarantier från utvecklade länder kan mer åstadkommas snabbare. Förutsättningen bör dock vara att kontroller för att stävja missbruk och korruption finns på plats, något som tyvärr är vanligt i biståndsprojekt.

Bristen på säker el hindrar investerare från att satsa på produktion i många av Afrikas länder, trots att dessa ofta har god tillgång på både råvaror och arbetskraft.

Ännu större effekt kan nås om solel från Afrika kan kopplas ihop med södra Europas elnät. Detta kan då ge berörda länder exportinkomster och samtidigt minska användningen av fossila bränslen. Här är Marocko ett intressant exempel. Landet saknar, liksom flera av Nordafrikas länder, större oljetillgångar och satsar därför på att öka genereringen av el från solenergi.

I december meddelade landets energiminister Leyla Benali att el från världens största solkraftanläggning ska exporteras till Europa via kablar under Medelhavet. Det finns redan en elkabel från Marocko till Spanien och ett avtal med Portugal har just blivit klart om ytterligare en kabel. Brittiska Xlinks planerar samtidigt att överföra el från Marocko till Storbritannien. Marocko kan således få bättre tillgång till el, minska sin import av fossila bränslen, tjäna pengar på energiexport och därtill bidra till Europas elförsörjning.

Minska biståndsberoendet

Svenskt bistånd som går till att öka produktionen av pålitlig och fossilfri elproduktion kan hjälpa fattiga länder att utveckla sin ekonomi, minska sitt biståndsberoende och även sina utsläpp av koldioxid. Historien har lärt oss att det bästa och säkraste sättet för länder att ta sig ur fattigdom är att delta i världshandeln med moderna produkter. Ett viktigt mål för det svenska biståndet måste vara att hjälpa svagt utvecklade länder att få igång egen industri och export så att de kan finna en väg bort från fattigdom och permanent biståndsberoende. Därför menar vi att det är självklart att en större del av Sveriges rekordstora bistånd ska användas till den här typen av riktade projekt.

Nämnda personer

Per Olsson Fridh

Generaldirektör Folke Bernadotteakademin
fil.kand i sociologi (Lunds uni. 2005), fil.kand i mänskliga rättigheter (Malmö Högskola 2003)

E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget