Replik: "Miljöaktivisterna" är ingen centralstyrd organisation

Jonas Bane, Klimataktion
Kristina Bäck, Skydda Skogen
Christer Borg, Älvräddarna

Rickard Axdorff och Robert Wedmo skriver okunnigt om biologisk mångfald och miljö generellt i sin debattartikel (9/5). Bäst hade varit om de först bara läst på lite, förslagsvis en timme på internet, så skulle diskussionen blivit intressantare. Först och främst behöver en alldeles för vanlig missuppfattning redas ut: “Miljörörelsen” eller “Miljöaktivisterna” är inte en centralt styrd organisation med gemensam agenda. Vi är människor från olika delar av samhället som ofta har olika uppfattning om exakt hur lösningarna ser ut och vad som är viktigast att lyfta. Vissa av oss arbetar på organisationer som kan betala ut lön, andra engagerar sig ideellt med en tillfällig känsla av hopp som enda belöning. Ett hopp om att vi i framtiden ska ta större hänsyn till livet på den här planeten. Det vi däremot alla har gemensamt är att vi vill ifrågasätta huruvida människans beslut och leverne är kompatibla med planetens och ekosystemens gränser.

Elproduktion

Verksamheter som inte är hållbara, det vill säga överskrider de planetära gränserna, måste miljöanpassas eller fasas ut, svårare än så är det inte. Just vattenkraften måste miljöanpassas för att de strömmande vattnen är sammanhängande ekosystem från källflöden till hav, och det är fler organismer än fiskar som drabbas hårt och slås ut av dammar och vattenkraft. Miljöanpassning av de 200 stora vattenkraftverken kan ske med hjälp av fiskvägar och ekosystem-anpassade flöden, detta utan att hota elsystemets funktion.

Sötvattenekosystem har degraderats enormt och skadorna ökar, till mycket stor del beroende på dammar för bevattning eller vattenkraft. Samtidigt dunstar lika mycket sötvatten från jordens dammar som den årliga konsumtionen för den globala livsmedelsproduktionen.

Anser ni att människor i den rika delen av världen generellt tar ansvar för sitt handlande?

Vi är nu inne i en övergångsperiod, där energin från solen kommer spela en allt större roll, speciellt när lagring av elenergi blir mer ekonomiskt tillgänglig. Solceller på 500 av Sveriges 45 miljoner hektar mark skulle ersätta samtliga av de allra minsta småskaliga vattenkraftverken, till gagn för ekosystemen i hundratals åar i Sverige. Enbart södervända tak i Sverige skulle med solceller ge 45 terawattimmar, det vill säga fyra femtedelar av den totala vattenkraftsproduktionen.

Bioenergin och skogen

Bioenergi har seglat upp som den stora räddningen på transportområdet och som ersättning för olja. Men den totalt oproblematiska bild som skogsnäringen sprider i reklamkampanjer är inte sann, det vet ni också. Ett ökat uttag av bioenergi från skogen liksom storskalig avverkning av naturskog som ersätts med enformiga trädplantager är inte en långsiktigt hållbar lösning på någonting. Det skapar istället större risker för insekts- och svampangrepp, minskade kolsänkor och är ett hot mot den biologiska mångfalden – en planetär gräns som redan är överskriden.

Om skogen i övrigt så bör minst 20 procent av den produktiva skogsmarken skyddas och övrig skog brukas kalhyggesfritt med ett tydligare regelverk och bättre kontroller. Detta skulle förmodligen innebära fler jobb, inte färre. Dock givet att avverkningarna är långsiktiga, det vill säga görs under en längre tidsperiod och inte med högst avkastningskrav som fokus. Allt har ett pris.

Kött

En stor del av miljörörelsen förespråkar ett minskat köttätande av en mängd olika anledningar. Dels för att köttindustrin på global nivå är en stor utsläppare av växthusgaser och dels för att en stor del av det kött vi äter är importerat kött som kommer från djurfabriker. De djuren har ofta inte betat ute. I dag är till exempel hälften av vårt nötkött importerat, så det finns en legitimitet kring kritiken mot köttätande i Sverige. Genomsnittssvensken äter idag ungefär dubbelt så mycket kött som det globala genomsnittet. Många inom miljörörelsen förespråkar därför att vi ska minska ned köttätandet och välja kött med omsorg. Vi ska främja lokalt ekokött från djur som går ute och betar och håller med om att betande djur är helt avgörande för att hålla landskapet öppet.

En stor del av jordens jordbruksmark används i dag till djurfoder som soja. Sammantaget används 27 procent av planetens landyta till djurindustrin. Det berikar inte den biologiska mångfalden utan har ersatt områden där det tidigare växte regnskog. Den köttproduktion som bidrar till miljönytta, som ett rikt växt- och djurliv, ska få finnas kvar.

Transporter

Transportsektorn står inför svåra utmaningar. Trots att mer hållbara lösningar finns på marknaden väljer ändå majoriteten av nybilsköpare att köpa fossildrivet. Biltillverkarna tar inte det ansvaret de borde tagit för länge sedan, istället driver de en stark och välfinansierad lobbyism för att bibehålla status quo, för att inte tala om alla miljarder som årligen går till bilreklam.

Möjligheterna är många här: bilpooler, samåkning, kollektivtrafik, cykel för kortare sträckor, vätgas och elbil. Det finns många alternativ att tillgå för att minska resorna med bensinbilen och givetvis kommer inte alla byta till elbil över en natt. Det ökade elbehovet från en växande elbilsmarknad måste lösas gemensamt med utbyggnaden av ett hållbart elnät med lagringsmöjligheter. Totalt sett exporterar Sverige fortfarande el, ca 10-20 terawattimmar per år, vilket i sig skulle täcka behovet från om alla skaffade elbil över en natt. Lagringsfrågan är central, men vi kan inte låta den utmaningen göra oss handlingsförlamade och fortsätta bränna bensin som vanligt, bara för att en nödvändig omställning får konsekvenser. Här behöver vi istället få industrin med oss på en fossilfri vision, så att vi kan lösa problemen tillsammans.

Det är fortfarande väldigt långt kvar innan ett kommersiellt flyg kan drivas på el. För att lösa problemet med flygets utsläpp anser många av oss aktivister istället att vi måste minska antalet flygresor. Vi blir den tråkiga kompisen, men i brist på ett fossilfritt alternativ så måste vi tänka på planeten först, och mänsklighetens “rätt till turism” i andra hand. En växande skara säger nu nej till Thailandsresan och vi kan bara hoppas att sådana initiativ sprider sig. En tur och retur-resa till Sydostasien motsvarar ju som bekant 20 år av sopsortering.

Om ansvar i allmänhet

“Ett vuxet beteende är att stå till svars för sitt handlande” skriver ni. Anser ni att människor i den rika delen av världen generellt tar ansvar för sitt handlande? Tar vi ansvar för den miljöförstörelse vårt resande, handlande och ätande ger upphov till? Nedbrända regnskogar i utbyte mot monokulturer av palmoljeträd eller enorma farmar med nötkreatur? Förgiftade floder och sjöar i utbyte mot en snabbväxande klädindustri?

Att försörja en växande befolkning och samtidigt ta ansvar för miljön och klimatet är inte lätt, det påstår ingen. Mänskligheten kommer inte vända trenden på en femkrona, vägen till hållbarhet är lång, krokig och bör debatteras. Således bör vi inte trampa på en hel rörelse som har i uppgift att syna och ifrågasätta de beslut som tas. Som i grund och botten vill väl och har som främsta mål att framtida generationer ska kunna leva och frodas på den enda planeten som i dagsläget går att leva på.