Regeringen offrar vargen

Sverige står inför ett allvarligt vägval. Regeringens beslut att minska vargstammen ner mot 170 individer går inte bara emot forskares rekommendationer, utan bryter också mot EU-rätten. Dessutom underminerar beslutet rättsstatens grundprinciper genom att ignorera Naturvårdsverkets rekommendationer. Det är en skrämmande utveckling när politiska löften till en liten, högljudd intressegrupp ges större vikt än forskning, expertmyndigheter och den breda allmänhetens intressen.

Skadligt vargbeslut

EU:s art- och habitatdirektiv kräver att varje medlemsland säkerställer gynnsam bevarandestatus för sina arter. EU-domstolen har nyligen klargjort detta ytterligare genom den färska domen i det estniska vargfallet: Länder får inte räkna in vargar från grannländer som Ryssland om det inte finns bindande samarbeten och fungerande skydd.

Sverige har länge hävdat att vår vargstam är del av en större population inklusive den ryska – trots att det tydligt saknas juridisk grund. Nu vill regeringen sänka referensvärdet från 300 till 170 vargar, trots att EU:s regler också kräver att skyddsnivån inte får baseras på politiska eller sociala hänsyn.

Sverige har länge hävdat att vår vargstam är del av en större population inklusive den ryska – trots att det tydligt saknas juridisk grund.

Forskarna Miller och Dussex, vars rapport regeringen lutar sig mot, har själva kritiserat tolkningen av deras rapport. Deras siffror avsåg minsta möjliga livskraftiga population (MVP) – inte det referensvärde som enligt EU-lagen måste vara betydligt högre. När Rysslands vargar inte får räknas in saknas vetenskaplig grund för att minska skyddsnivån. Antalet vargar måste i stället vara betydligt högre. Utan den ryska populationen måste den nordiska stammen snarare ligga på en nivå kring 1 700–2 000 individer för att säkerställa genetisk hållbarhet.

Ovetenskapligt av Kullgren

Att i detta läge genomdriva en kraftig neddragning av vargstammen är inget annat än ett försök att uppfylla vallöften till en liten, högljudd del av samhället – inte att ta ansvar för naturen, samhället eller våra internationella åtaganden. Då det saknas stöd från såväl forskning som expertmyndigheter riskerar beslutet att leda till rättsliga processer från EU som kan stå Sverige dyrt.

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) har försvarat beslutet med att det annars kan hota Sveriges livsmedelsförsörjning. Men det finns inga vetenskapliga belägg för att 300 vargar i ett land av Sveriges storlek utgör ett hot mot livsmedelsförsörjningen. Andra länder i Europa har tusentals vargar och klarar sin livsmedelsproduktion. Regeringen använder bara vargen som en undanflykt för sin misslyckade landsbygdspolitik, i ett försök att fiska röster. Deras politik kommer i stället innebära att de förlorar röster då en majoritet av svenskarna är positiva till varg.

Frågan är större än vargen

I stället för att skjuta ner vargpopulationen borde regeringen satsa på att stötta djurhållare genom förebyggande åtgärder – som rovdjursavvisande stängsel. Dessa fungerar effektivt både mot varg- och hundangrepp. Trots att det finns EU-bidrag har Sverige valt att inte ansöka om bidrag till sådana åtgärder, något som andra länder gjort och Sverige gjort tidigare. Flera publicerade studier från både USA och Europa visar att dessa metoder är betydligt mer effektiva än att skjuta vargar.

Det här är inte längre bara en fråga om vargen. Det är en fråga om demokrati och rättssäkerhet. När regeringen ignorerar sina egna experter, oberoende forskare och juridiskt bindande internationella åtaganden – då urholkas tilliten till det demokratiska systemet. Det är en farlig väg.

Nu krävs en politik som bygger på fakta, långsiktighet och respekt för både natur och demokrati.