Regeringen måste säkra att hjälpmedel och rehabilitering blir del av beredskapen

Den 19 november beslutade riksdagen att anta regeringens proposition ”Hälso- och sjukvårdens beredskap”, med fokus på Sveriges förmåga att hantera framtida kriser. Beslutet markerar en viktig satsning på att säkra tillgången till läkemedel, sjukvårdsutrustning och akutvård.

En viktig del av vårdkedjan saknas

Mitt i alla nödvändiga förstärkningar av vårdsystemets beredskap lämnades en avgörande del i princip utanför – hjälpmedelsförsörjningen. En del av vårdkedjan, som är helt avgörande för människors liv, återhämtning och självständighet, saknas därmed i den lag som ska styra beredskapsplaneringen.

Att hjälpmedel i stort sett har förbisetts är allvarligt. Det handlar om de produkter och tekniska stöd som gör det möjligt för människor med sjukdom, skada eller funktionsnedsättning att leva självständiga liv – alltifrån andningsstöd till förflyttnings- och kommunikationshjälpmedel. Vid en kris, ett krig eller en omfattande störning i samhället kommer behovet av dessa hjälpmedel inte att vara konstant – det kommer att öka.

En beredskap som inte omfattar hjälpmedel är en ofullständig beredskap

Nyligen rapporterade MedTech Magazine att ordet hjälpmedel knappt förekommer i propositionen. Det nämns enbart i förbigående, som något som sannolikt inte kan garanteras vid krig eller kris. Därmed bortser regeringen från en central del av hälso- och sjukvårdens infrastruktur – den som gör det möjligt för människor att återhämta sig, leva vidare och klara vardagen efter en kris. Det är naivt att tro att detta kommer att innebära färre kostnader för samhället – tvärtom.

Blind fläck i svensk beredskap

Detta är en blind fläck i svensk beredskapspolitik. En fungerande vårdkedja omfattar inte bara akuta insatser utan också rehabilitering, habilitering och stöd i vardagen. Om hjälpmedlen är otillräckliga får det konsekvenser långt bortom individens livskvalitet: fler vårdskador, längre vårdtider, ökad belastning på anhöriga och ett sämre fungerande samhälle.

Riksdagen har fattat sitt beslut. Men det hindrar inte regeringen från att agera. Vi kräver därför svar från socialminister Jakob Forssmed (KD), socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) och sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD).

Hur avser regeringen att säkerställa att hjälpmedel och rehabilitering integreras i Sveriges beredskapsplanering? Kommer Socialstyrelsens uppdrag att ta fram en nationell strategi för rehabilitering, habilitering och hjälpmedel att knytas till beredskapsområdet?

Hur ska ansvar, finansiering och distribution av hjälpmedel säkras i kris och krig? Det är nödvändigt att regeringen klargör hur man avser att inkludera rehabilitering och hjälpmedelsförsörjningen i det framtida arbetet med totalförsvaret.

”Förödande för individen”

Beredskap måste omfatta hela vårdkedjan – från livräddande insatser till återgång till vardag och arbete. När människor överlever en olycka, ett angrepp eller en pandemi men inte får tillgång till nödvändiga hjälpmedel, flyttas krisen bara till nästa nivå – till långvarig ohälsa, isolering och ökad vård- och omsorgsbelastning.

Det är inte enbart förödande för individen. Det är ett resursslöseri och skapar ökade kostnader för samhälle. Det är varken mänskligt hållbart eller hälsoekonomiskt klokt. En beredskap som inte omfattar hjälpmedel är en ofullständig beredskap.

Vi uppmanar regeringen att ge tydliga besked om hur man tänker säkerställa att rehabilitering och hjälpmedel tas med i det fortsatta beredskapsarbetet. Sverige behöver en vårdberedskap som inte bara räddar liv – utan också gör det möjligt att leva vidare.