Oppositionen vill ändra regeringslinje i Århus-fråga
MILJÖINSYN. En majoritet i miljö- och jordbruksutskottet oroar sig för de föreslagna förändringarna i EU:s Århusförordning och anser att regeringen ska säga nej. Men regeringen försöker hålla emot.
Foto: Pixabay

Jacob Hederos
Redaktör Altinget Infrastruktur, reporter Altinget Miljö och EnergiSnarast är det ju så att den ekonomiska förlusten av att vi inte följer rådande miljölagstiftning i unionen bedöms ligga på runt 50 miljarder euro per år.
Sebastian Bechtel, Client Earth, Köper inte linjen om att fler prövningar kan vara kostsamma.
EU-kommissionens förslag till förändringar av Århusförordningen skulle kunna leda till fler myndighetsprocesser som tar både tid och resurser i anspråk, vars konsekvenser inte är tillräckligt utredda.
Det anser M, KD, C och SD i miljö- och jordbruksutskottet. De ser en ”uppenbar risk” med förslaget att icke-statliga aktörer, såsom miljöorganisationer, lämnar samverkansprocessen och använder sina utökade möjligheter att ompröva förvaltningsåtgärder.
Även om förslaget i sig syftar till förändringar för EU-institutionernas efterlevnad av Århuskonventionen, befarar Centerns miljöpolitiska talesperson att effekterna av regelskärpningarna kan bli mer långtgående.
Århuskonventionen
Århuskonventionen är en FN-konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.
Konventionen knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter. Konventionen handlar i grunden om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar och är därför också ett avtal om myndigheternas skyldigheter, om krav på öppenhet, deltagande och möjlighet att få myndigheters beslut, handlingar och underlåtenheter inom miljöområdet överprövade.
Medborgarna har rätt att få tillgång till miljöinformation, möjlighet att påverka miljöbeslut och rätt att överklaga miljöbeslut eller på annat sätt få en juridisk prövning av om deras rättigheter enligt lagstiftning som relaterar till miljön har kränkts.
Källa: Naturvårdsverket