Debatt

Ny rapport: För svag reglering av ekologisk kompensation

Ekologisk kompensation är ett allt vanligare redskap i naturvården, men dagens reglering är svag och innehåller frågetecken. Ska ekologisk kompensation bli ett verksamt, effektivt och legitimt redskap i naturvårdsarbetet behöver lagstiftningen utvecklas på flera punkter, skriver forskaren Mikael Karlsson.

”Regeringen bör ta fasta på slutsatserna från sin egen utredning och lägga dem till grund för en proposition under detta riksdagsår.”
”Regeringen bör ta fasta på slutsatserna från sin egen utredning och lägga dem till grund för en proposition under detta riksdagsår.”Foto: Janerik Henriksson/TT
Mikael Karlsson
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Har du något emot att det grönområde som är närmast ditt hem asfalteras om en dubbelt så stor yta skyddas ett stycke bort? Eller att flerhundraåriga granar avverkas för att ge plats för en gruva, om de läggs som lågor i ett reservat? Då är du i grunden positiv till ekologisk kompensation, ett allt vanligare redskap i naturvården, men ett svagt reglerat sådant.

Förluster ska vägas upp

Användningen av ekologisk kompensation ställer en rad etiska, sociala och juridiska frågor på sin spets.

När samhället utvecklas, med expanderande städer och infrastruktur kommer naturen inte sällan i kläm. Med grund i lag sker avvägningar mellan exploatering och bevarande. Men eftersom varken frivilliga insatser eller offentlig naturvårdspolitik räcker för att nå målen för biologisk mångfald växer nya redskap fram. Ett av dessa är ekologisk kompensation. Det innebär i korthet att förluster av naturvärden som kvarstår efter undvikande, minimering och återställande av skada ska kompenseras med minst lika stor naturvårdsnytta på annat sätt.

Ny rapport om rätt och fel

Användningen av ekologisk kompensation ställer en rad etiska, sociala och juridiska frågor på sin spets. I dag släpper Naturvårdsverket en ny rapport om ekologisk kompensation – Utbytbar natur? – från ett flerårigt forskningsprojekt som jag genomfört tillsammans med några kollegor. Rapporten sammanfattar en rad studier om vad som kan tänkas vara rätt och fel i sammanhanget, och om hur en ändamålsenlig lagstiftning kan se ut.

Den etiska dimensionen rör frågor om huruvida det bör finnas gränser för användning av ekologisk kompensation: Är det rätt att skada naturvärden på en plats och i en viss tid, förutsatt att det kompenseras på annat håll, någon annan gång? Riskerar det att legitimera exploatering eller är det ett bra sätt att skydda vad som skyddas kan? Bör människan syssla med sådant, mot bakgrund av hur begränsad kunskapen om naturen är? Och hur påverkar utbyten av naturvärden människors natursyn och naturens sociala värden?

Utifrån det ena eller andra synsättet kan även lagstiftningen granskas. Om exploatering är föreslagen, hur kan då olika instrument bidra till ett ekologiskt lyhört system? Under vilka förutsättningar kan upprättandet av så kallade kompensationspooler vara bra? Och hur bör beslut fattas, så att berörda ges möjlighet att delta?

När vi har granskat dessa frågor ser vi flera frågetecken i dagens regler. Detsamma gjorde den statliga utredning – Kompensationsutredningen – som såg över lagstiftningen, inte minst då olika myndigheter och kommuner tillämpade lagstiftningen olikartat. Utredningen listade flera förslag redan 2017 men efter remiss har det varit tyst från regeringen. Den nya listan över kommande propositioner antyder att inga förslag är på gång.

En olycklig situation

Situationen är olycklig. Med genomtänkta etiska överväganden och en verksam lagstiftning kan ekologisk kompensation bli ett effektivt redskap i naturvården. Å ena sidan möjliggör det att naturvärden värnas i de fall exploatering ändå sker. Å andra sidan kan det i bestämmelser klargöras att vissa naturvärden inte får exploateras med motivet att ekologisk kompensation sker och det kan klargöras hur kompensation ska ske över längre tidsperioder och i omdebatterade sammanhang.

Slutsatsen från forskningsprojektet är att lagstiftningen bör utvecklas på flera punkter, också utöver vad Kompensationsutredningen föreslog. Regeringen bör ta fasta på slutsatserna från sin egen utredning och lägga dem till grund för en proposition under detta riksdagsår. Då kan ekologisk kompensation i förlängningen bli ett verksamt, effektivt och legitimt redskap i naturvårdsarbetet. Då kan framtida utbyten av natur ske inom etikens ramar och utifrån ett tydligt rättsligt stöd.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00