Prenumerera
Annons
Debatt

När Afrikabiståndet slopas ökar både migrationen och det ryska inflytandet

Allt fler människor kommer att tvingas söka möjligheter längre bort – inte minst i Europa, skriver debattörerna. 
Allt fler människor kommer att tvingas söka möjligheter längre bort – inte minst i Europa, skriver debattörerna. Foto: AP Photo/Carlos Uqueio/AP Photo
11 februari 2026 kl. 10:07

L

Landchef för We Effect Zimbabwe respektive landchef för We Effect Moçambique

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

I Moçambique har krisen blivit smärtsamt tydlig genom förödande översvämningar – de värsta landet har upplevt på 25 år. Mer än 600 000 människor har drabbats, liv har gått förlorade, jordbruk förstörts och tusentals människor har tvingats överge sina hem. Landets viktigaste transportväg har förstörts och mer regn och översvämningar väntas.

De omedelbara humanitära behoven i regionen är enorma. Från Zambezifloden till Limpopodalen pressas samhällen in i återkommande cykler av förluster och återhämtning. Därmed har de lite tid och möjlighet att bygga upp sin motståndskraft innan nästa katastrof slår till.

Men Södra Afrikas största utmaning är inte bristen på filtar eller matpaket. Det är bristen på kapacitet att förebygga, stå emot och återhämta sig från de här klimatchockerna, som blir både vanligare och alltmer allvarliga. Klimatförändringarna har i grunden förändrat regionens risklandskap.

Blottlägger södra Afrikas sårbarhet 

Det som nu sker i Moçambique speglar de sårbarheter som även grannländer som Zimbabwe har levt med under lång tid. I Zimbabwe har återkommande torka och översvämningar slagit sönder jordbruket, urholkat landsbygdens försörjning och skapat kronisk livsmedelsotrygghet.

Småskaliga bönder, ryggraden i dessa länders livsmedelssystem och ekonomi, är de mest utsatta. Utan långsiktiga investeringar i klimatanpassning, motståndskraftigt jordbruk och starka landsbygdsinstitutioner kommer humanitära kriser att fortsätta återkomma i Södra Afrika – varje gång till en hög mänsklig och ekonomisk kostnad.

Det finns tydliga bevis för att långsiktigt utvecklingssamarbete fungerar.

Konsekvenser av tillbakadraget bistånd 

I Moçambique och Zimbabwe har decennier av partnerskap med Sverige gjort försörjning genom jordbruk möjligt för tiotusentals småskaliga bönder, särskilt marginaliserade kvinnor. Partnerskap som går ut på att organisera sig kooperativt, investera i klimatsmart jordbruk, öka produktivitet och inkomst för att stärka motståndskraften mot extremväder.

Jämfört med de katastrofala översvämningarna för 25 år sedan är dessa samhällen bättre förberedda i dag – inte för att den nuvarande katastrofen är mindre allvarlig, utan för att deras kapacitet byggdes upp innan krisen slog till.

Ökad hunger, fattigdom och en kollapsande jordbrukssektor kommer att accelerera den klimatdrivna migrationen både inom regionen och globalt

Det är därför djupt oroande att den svenska regeringen strax före jul meddelade att man avslutar biståndet till Moçambique, Zimbabwe, Tanzania och Bolivia. Därmed drar regeringen tillbaka avgörande stöd för livsmedelssäkerhet, sysselsättning och ekonomisk utveckling. För Moçambique och Zimbabwe, som redan befinner sig på klimatförändringarnas frontlinje, kunde tidpunkten inte vara sämre.

Konsekvenserna kommer inte att stanna i Södra Afrika. Ökad hunger, fattigdom och en kollapsande jordbrukssektor kommer att accelerera den klimatdrivna migrationen både inom regionen och globalt. Urbana centrum som Maputo, Beira och Harare är redan hårt pressade av hög arbetslöshet och ökande matbrist. Allt fler människor kommer att tvingas söka möjligheter längre bort – inte minst i Europa.

Ryssland och Kina kan fylla tomrummet 

Samtidigt ökar risken för att länder i Södra Afrika dras mot alternativa ”utvecklingsfinansiärer” såsom Ryssland och Kina, vars samarbetsmodeller är mindre demokratiska och inte grundade i rättighetsbaserade principer. Då kommer stödet drivas av strategiska egenintressen snarare än lokala prioriteringar. Det innebär mer begränsad transparens och ansvarsskyldighet.

De beslut som fattas i dag kommer att forma den humanitära, ekonomiska och geopolitiska framtiden för både Europa och Södra Afrika för lång tid framöver

Partnerskapen Ryssland och Kina erbjuder bygger ofta på lånefinansiering, utvinningsbaserade ekonomiska upplägg och politiskt inflytande – snarare än inkluderande och hållbar utveckling. Ett sådant engagemang speglar en form av modern kolonialism, det undergräver suveränitet och långsiktig stabilitet – inte bara i Afrika, utan globalt.

Hjälp Ukraina men glöm inte Afrika 

Vi stödjer Sveriges och Europas engagemang för Ukrainas kamp för fred och frihet. Men att finansiera detta engagemang genom att dra tillbaka bistånd från Afrika riskerar att skapa nya geopolitiska sårbarheter. Det är varken en sammanhängande eller hållbar utrikespolitik.

De beslut som fattas i dag kommer att forma den humanitära, ekonomiska och geopolitiska framtiden för både Europa och södra Afrika för lång tid framöver.

Därför uppmanar vi den svenska regeringen, tillsammans med EU, att noggrant analysera de långsiktiga konsekvenserna av att dra sig tillbaka från länder som Moçambique och Zimbabwe. En mer balanserad ansats – som både upprätthåller globala säkerhetsåtaganden och utvecklingssamarbetet – är inte välgörenhet. Det är en investering i gemensam stabilitet och säkerhet.

Artikeln är skriven av

L

Lucy Mazingi och Diamantino Nhampossa

Landchef för We Effect Zimbabwe respektive landchef för We Effect Moçambique

Annons
Annons

Insikt

Annons
Altinget logo
Stockholm | Köpenhamn | Oslo | Bryssel
Politik på allvar
AdressJohannesgränd 1111 30 StockholmRedaktionen+46 (0)8 12 13 14 24red@altinget.sePrenumerationsärenden+46 (0) 73 529 99 09adm@altinget.seOrg.nr. 556980-5269
Tillförordnad chefredaktör och Stf ansvarig utgivare Anton SällCFOAnders JørningKommersiell direktörLars GrafströmVdAnne Marie Kindberg
Copyright © Altinget, 2026