"Kemikalieskatten motverkar cirkulär ekonomi"

Kemikalieskatten som tas ut på elektronik och vitvaror är inte ändamålsenlig och bör avskaffas. Det har dock inte hindrat regeringen från att gå i motsatt riktning och föreslå en höjning med över 30 procent redan från 1 augusti i år – utan att ha gjort en ordentlig konsekvensanalys.

Förslaget har precis varit ute på remiss. Kritiken mot den föreslagna skattehöjningen från remissinstanserna har varit omfattande och någon höjning av skatten borde inte komma ifråga utan en grundlig utredning.

Redan när kemikalieskatten infördes var många kritiska till skattens utformning. En skatt baserad på vitvarors och andra elektroniska produkters vikt är inte ett effektivt sätt att minska förekomsten av de kemiska flamskyddsmedel som regeringen säger sig vilja fasa ut genom beskattningen. Mycket av den kritik som framfördes i samband med skattens införande har bekräftats genom professor Runar Brännlunds rapport ”Greenwash? En analys av svenska miljöskatters effektivitet” och Handelns utredningsinstituts (HUI) ”Utvärdering av kemikalieskatten”.

Ingen äkta miljöskatt

Kemikalieskattens utformning gör att den inte är en äkta miljöskatt även om den marknadsförs som en sådan. Skatten tas ut på varans vikt och inte mängden flamskyddsmedel, vilket gör att tyngre vitvaror belastas med det maximala skattebeloppet. Även om inga av de farliga flamskyddsmedlen används så läggs kemikalieskatt på produkten.

Att kemikalieskatten kan tas ut flera gånger under livscykeln är knappast förenligt med en god resurshushållning.

Ännu mer absurt är att kemikalieskatten kan undvikas helt om man som konsument beställer sina elektronikvaror genom e-handel från utlandet. Då tas nämligen ingen kemikalieskatt ut, vilket missgynnar svensk elektronikhandel, något HUI också visat. I förlängningen drabbas svensk ekonomi och sysselsättning – utan att förekomsten av flamskyddsmedlen nödvändigtvis minskar.

Flera efterlyser utvärdering

Att kemikalieskatten, som funnit i ett och halvt år, skapat problem för handeln är uppenbart och därför är det rimligt att en grundlig analys görs innan några nya skattehöjningar genomförs. Flera av remissinstanserna, däribland Naturvårdsverket, efterlyser en utvärdering av skatten.

En konsekvens av kemikalieskatten som måste utredas är dess påverkan på den cirkulära ekonomin. I praktiken dubbelbeskattas begagnade elektroniska produkter i flera fall. Företaget Inrego, som arbetar med återanvändning och försäljning av begagnad elektronik, beskriver i sitt remissvar hur normal handel med begagnad elektronik leder till att varorna dubbelbeskattas.

Förkortar produkters livslängd

Att kemikalieskatten kan tas ut flera gånger under livscykeln är knappast förenligt med en god resurshushållning. Eftersom kemikalieskatten är en skatt på vikt blir beskattningen av begagnad elektronik, som tappat mycket av sitt nyprisvärde, oproportionerlig jämfört med nya elektronikprodukter där skatten utgör en mindre andel av priset.

Skatten gör priset på tunga produkter, som begagnade skärmar, nästan dubbelt så högt, vilket gör dem i princip osäljbara och färdiga för återvinning. Kemikalieskatten bidrar således till att förkorta elektronikprodukters livslängd helt i onödan och är därför inte ett styrmedel som ställer om samhället i mer miljövänlig riktning.

Fiskal skatt i gröna kläder

Att dubbelbeskatta begagnad elektronik, vilket dessutom medför höga administrationskostnader för företagen, är helt fel signal och visar med all tydlighet att kemikalieskatten inte är någon miljöskatt utan en fiskal skatt i gröna kläder, som aldrig borde ha införts. Om målsättningen är att minska förekomsten av farliga kemikalier måste ändamålsenliga åtgärder vidtas, såsom förbud, och då helst inom ramen för de arbete som redan pågår i EU. På så sätt missgynnas inte svenska företag och konsumenter.