"Karlsson och Wirtén bör precisera sina avsikter"

Av: Rickard Axdorff
Ordförande Naturbrukarna Sverige

Den statliga myndigheten Skogsstyrelsen har en egen styrelse, en slags överrock. Flera ledamöter i denna styrelse har kraftigt ifrågasatts från flera håll. Ifrågasättandet handlar om huruvida ledamöterna håller med om att regeringens skogspolitik är en bra politik. För det är nämligen den de ska genomföra. Innan sitt nya förordnande gav de uttryck för att skogspolitiken var usel.

Generaldirektören begär arbetsro

Denna kritik har tvingat fram ett uttalande från myndighetens generaldirektör där han ber om arbetsro för styrelsen, alltså överrocken. Vi anser att de kritiserade styrelseledamöterna själva borde kunna svara på den kritik de fått.

Att begära att allmogen ska vara tyst när generationer av hårt slit offras för en överdriven miljöidé är att begära för mycket. Tyvärr, att de som förlorar sin skog ska ge arbetsro till dem som tar skogen ifrån dem kommer inte att hända.

Bakgrunden är att landsbygdsministern har tillsatt en myndighetsstyrelse som innehåller två miljöaktivister men noll industrirepresentanter. Detta har förorsakat ilska i såväl brukarledet som i industriledet. Den ena heter Mikael Karlsson, tidigare ordförande för Naturskyddsföreningen och nu ordförande för EEB, ett paraply för Europas miljöorganisationer. Den andra heter Håkan Wirtén, generalsekreterare för Världsnaturfonden WWF Sverige.

Förefaller hata skogsbruk

Dessa båda män representerar nämligen för många skogsbrukare sinnebilden, själva symbolen för den lyckosamma oärliga lobbyverksamheten deras organisationer bedriver i skogsbruksfrågor. Kampanjer som påstår att skogen är slut och att fåglarna inte har någonstans att bo. Sanningen är en helt annan. För fåglarna är Sverige ett paradis på jorden, vi har en nettotillväxt av nya arter i landet. Det moderna skogsbruket utrotar inga arter. Eftersom naturen mår bra och dessa två ändå ägnar sig åt sina kampanjer förefaller det som de hatar skogsbruk mer än de älskar naturen.

Brutet samhällskontrakt

Svensk natur är inte trasig och behöver inte lagas. Men resultatet av herrarnas lobbyverksamhet om att så är fallet leder till att lantbrukarfamiljer, de planetskötare vi borde försvara, nu förlorar enorma värden och ibland tvingas lämna sina gårdar. De som borde försvara familjernas rätt att äga, bruka och handla med sin egendom tar istället egendomarna ifrån dem. Det gamla samhällskontraktet som fungerat i hundratals år är brutet. Kritiken är väl underbyggd. Till och med vanlig dagspress beskriver med en förlöjligande ton de bisarra turerna kring när bombmurklor, skogshöns, salamandrar och kråkfåglar stoppar avverkningar av helt vanlig produktionsskog.

Myndighetens styrelse har i uppdrag att säkerställa att regeringens skogspolitik genomdrivs. Generaldirektören försöker förklara för allmogen att när ledamöterna i den styrelse han lyder under samlas på regeringens uppdrag upphör deras tidigare värderingar att existera. Deras drivkraft att ”rädda världen” genom att stoppa skogsbruk kan tydligen pausas. Knappas troligt.

Karlsson och Wirtén bör svara

Några av de synpunkter som förts fram från organisationerna är att det behövs mindre frihet och mer ansvar, frivilligheten har misslyckats, tuffare sanktioner krävs, det behövs en ny skärpt miljölag för skogen, den svenska modellen är ett misslyckande, det krävs höjda miljömål, det rättsliga skyddet för ovanliga arter behöver stärkas, endast två procent av skogen är skyddad och så vidare. Med dessa åsikter tror vi inte att de ens vill driva igenom regeringens politik.

Därför anser vi att Karlsson och Wirtén ska precisera vad de har för avsikter med sitt arbete i styrelsen. Är det regeringens eller deras egen agenda som gäller? Kan den nya styrelsen ens enas om att svenskt skogsbruk är hållbar?