Kammarkollegiets slarv förvånar

Allmänhetens förtroende för myndigheten är något av det mest värdefulla som en generaldirektör är satt att vårda och förvalta. Därför är det märkligt när en myndighet som Kammarkollegiet hanterar ett ärende om misstänkt jäv såpass slarvigt som i fallet med JO-anmälningen om advokatfiskalen.

Det vill säga att generaldirektör Gunnar Larsson gör uttalanden i media i mars år 2017, någon månad efter anmälan har lämnats in till JO, om att advokatfiskalen ifråga inte ska handlägga ärenden om småskalig vattenkraft så länge JO:s utredning pågår. Men beslutet blir aldrig genomfört på myndigheten, utan där råder business as usual när ärendena fördelas mellan advokatfiskalerna, vilket upptäcks av tidningen LRF:s medlemstidning Land Lantbruk i december. Tidningen väljer att beskriva det som att advokatfiskalen trotsar GD-beslutet och fortsätter handlägga vissa vattenkraftärenden.

Hörde ingen vad GD sa?

Det hade onekligen varit anmärkningsvärt om en jurist på Kammarkollegiet kunde agera på det sättet. Men istället tycks det röra sig om att ansvariga chefer inte har varit lyhörda nog för att uppfatta generaldirektörens muntliga instruktion. För något skriftligt GD-beslut om att advokatfiskalen ifråga inte ska handlägga vattenkraftsärenden under JO-utredningen finns inte, säger Nicklas Hjertonsson, enhetschef på Kammarkollegiet, till Altinget.

Hjertonsson var själv inte anställd på myndigheten vid tillfället, men han var den som gav instruktionen "en förtydligande innebörd" efter Land Lantbruks artikel. Det vill säga han genomförde den muntliga instruktion, om att en advokatfiskal inte ska handlägga vissa typer av ärenden, som generaldirektör Gunnar Larsson ska ha gett vid ett icke protokollfört möte där någon gång på vårvintern.

Svåra frågor kräver vaken ledning

Som framgått i det föregående ger det som har kommit fram i ärendet inte anledning till kritik mot Kammarkollegiet eller advokatfiskalen. 

ur JO:s beslut

Det är inga enkla beslut när en statlig tjänstemans oberoende och objektivitet blir ifrågasatt utifrån. Då blir det desto viktigare för en myndighetsledning att hantera sådana ärenden med omsorg. Att sedan tidningen Land Lantbruk legat på som en bäver i sin bevakning, en bevakning som främst fokuserat på att misstänkliggöra advokatfiskalens handel och vandel, borde knappast minska myndighetens strävan att göra så rätt som möjligt.

Nu blev det ingen skalp för Land Lantbruk, advokatfiskalens medlemskap i miljöorganisationen Älvräddarna gör honom inte jävig i ärenden om småskalig vattenkraft, enligt JO. Och det har dessutom hunnit rinna en del vatten under såväl broar som genom kraftverk sedan ordföranden i en lokal vattenkraftförening i Halland gjorde sin anmälan till JO i februari 2017 – JO behövde anmärkningsvärt lång betänketid för att sätta ner foten i ärendet. Advokatfiskalen valde nyligen att ta tjänstledigt från Kammarkollegiet och arbetar nu på en annan statlig myndighet på en annan ort.

För Kammarkollegiets del vore det väl läge att sätta sig ner och se över en rutin eller två.