Herman Sundqvist har rätt – skogspolitiken hänger inte ihop

Läget i den svenska skogen är mer kaotiskt är någonsin. Vad är det som gäller egentligen? Vilka EU-beslut kommer att påverka oss? Hur ska näringen hantera dessa nya krav? Och vad blir den svenska politiken när det gäller den svenska skogsnäringens framtida bidrag till vår samhällsutveckling?

Det finns två stora aktörer som inte tar sitt ansvar. Näringen och dess intressenter måste stiga fram och formulera en skogspolitisk plan. En plan baserad på en långsiktigt hållbar helhetsbild, som kan presenteras till de politiska beslutsfattarna.

Vem vill köpa papper och trä från ett land som motarbetar ett starkt hållbart skogsbruk?

När det är gjort måste politiken ta sitt ansvar. Då måste politiken bestämma sig för hur vi ska hantera omvärldens krav. Men att i dag tillsätta en enmans skogsutredning som bygger på några förenklade ideologier såsom stärkt äganderätt, att ökad virkesproduktion löser alla problem, miljöfrågorna hindrar skogsbrukets utveckling och EU:s inflytande på miljöfrågorna och nyttjande av naturresurserna är av ondo, kommer bara skapa ännu fler svikna förhoppningar.

Jag anser att regeringen måste skrota alla tankar på en enmansutredning om skogen och en utredning som inte bygger på en helhetssyn av näringen och i stället omedelbart tillsätta en oberoende kommission om skogspolitiken baserad på en långsiktigt hållbar helhetsbild av näringen.

Fallande ambitionsnivåer 

Men den osäkerhet som nu råder, leder oundvikligen till fallande ambitionsnivåer vad gäller investeringar i till exempel skogsvård. Vi har fortfarande flera års eftersatta planteringar och de som görs har allt färre överlevande plantor. Färre än hälften av landets privata skogsägare är i dag certifierade och ännu färre har en aktuell skogsbruksplan. Och vem vill studera och kanske forska i en osäker näring?

Förädlingsvärdet från skogen sjunker. Skogsnäringens bidrag är nu nere kring två procent av Sveriges BNP. Få funderar på hur skogen i stället kan skapa fler jobb och en levande landsbygd.

Sverige som ledande skogsnation har bytts mot en trist bild av en näring som säger nej till alla förslag som kommer från vår viktigaste marknad – EU. Detta agerande sker med hög marknadsrisk. För vem vill köpa papper och trä från ett land som motarbetar ett starkt hållbart skogsbruk?

Generaldirektörens hemställan

Politiken är inte helt frånvarande i skogen – när den finns är den högst motsägelsefull. I en hemställan till regeringen vill Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist ha ett förtydligande av de motstridiga politiska signalerna om hur skogar med höga naturvärden ska hanteras. Sundqvist har helt rätt, skogspolitiken hänger inte ihop. Det är ett rimligt krav som delas av stora delar av svensk skogsnäring.

Skogsgeneralen pekar på att å ena sidan finns ett budskap om att skogar med höga naturvärden inte ska avverkas, å andra sidan att skydd av skog ska ske på frivillig väg. Han tar vidare upp budskapet att markägarnas äganderätt ska stärkas, samtidigt som anslagen till skyddad skog minskas, samt att rättsutvecklingen inte går i samma riktning som de politiska styrsignalerna.

Jag delar Sundqvist uppfattning att regeringen arbetar med luddiga styrsignaler och utredningsuppdrag som gör att myndigheterna tvingas göra avvägningar som egentligen skall ligga på politisk nivå. Regeringen politiserar myndigheterna i detta avseende.

Men det hade varit önskvärt att Sundqvist hade lyft helheten av skogspolitiken och visat på att politiken inte hänger ihop i avsevärt fler dimensioner och är i avsaknad av en helhetssyn. Att koncentrera på en isolerad frågeställning/dimension av skogspolitiken leder inte till långsiktigt hållbara lösningar.

Många frågor att hantera

Jag kan inte här kommentera alla felande dimensioner av skogspolitiken av utrymmesskäl, men jag skall peka på några:

1. Vi kommer inte att uppnå miljömålet Levande skogar på grund av bristande politik och implementering.

2. Vi har en haltande klimatpolitik vad gäller skogen som bygger på ”mer skogsproduktion kommer att rädda klimatet”. Man har glömt bort störningar av skogsekosystemen genom ökade klimatförändringar som vi ser nu i form av ökade insekts-och svampskador, stormfällningar, torka och brand som leder till betydande tillväxtminskningar som vi bevittnar nu.

3. Kolinlagringen blir av detta mer begränsad än vad man tidigare trott (se till exempel Science). Politiken stirrar sig blind på att binda så mycket kol som möjligt till så lågt pris som möjligt. Man har glömt bort helheten och komplexiteten av frågan.

4. De sociala värdena av skogen är undervärderade i dagens skogspolitik. Politikens antagande om att skogen räddar landsbygden är en vit lögn. Skogsägarnas lönsamhet är oacceptabel.

5. Kopplingen mellan skogsindustri och skogsbruk är undermålig. Den bygger på det simpla antagandet ”mer folk på jorden leder till större behov av skogsprodukter och behov av ökad skogsproduktion”. Nu är det mer komplicerat än så. Det rör sig om konkurrenskraft och betalningsförmåga, prioritet på produktion av timmer eller fibervolym. Substitution av barrfiber med lövfiber. Sjunkande papperskonsumtion och ökande konsumtion av förpackningsmaterial. Produkter baserade på oblekta massor ökar.

Sålunda, kommer regeringens svar till Sundqvist att bli ett tillägg till den föreslagna utredningen så hamnar svaret i dåligt sällskap. Jag bedömer att det skogspolitiska läget är kritiskt för svensk skogsnärings framtida bidrag till vår samhällsutveckling. Polariseringen av skogspolitiken har blivit en politisk strategi i stället för en polarisering som konsekvens av sakpolitisk oenighet om en helhet. Jag ser bara två utgångsvägar.

Det här behöver hända

Regeringen borde skrota alla tankar på en enmansutredning om skogen och en utredning som inte bygger på en helhetssyn av näringen, och istället omedelbart tillsätta en oberoende kommission om skogspolitiken baserad på en långsiktigt hållbar helhetsbild av näringen.

Näringen och dess intressenter tar sedan sitt ansvar och stiger fram och formulerar en skogspolitik baserad på en långsiktigt hållbar helhetsbild av näringen som presenteras till de politiska beslutsfattarna. Ledarskribenten Anna Nilsson i Land Skogsbruk skrev nyligen ”Skogsnäringen kan inte smita undan utan måste ta på ledartröjan”.