"Hållbarhet i skogen kan bara uppnås med planering på landskapsnivå"

DEBATT. För att uppnå en integrerad hållbarhet av skogens miljö-, sociala- och ekonomiska funktioner måste skogens planering utgå ifrån ett landskapskoncept, skriver Nippe Hylander och Sten B Nilsson.

Nippe Hylander
Före detta adjungerad professor, KTH, Skogsindustriella energiprocesser
Sten B Nilsson
Professor emeritus, SLU, Senior guest scholar IIASA, Wien


Den svenska skogliga planeringen har under över 100 års tid utgått från enskilda skogsbestånd, en så kallad bottom-up planering. Det är ganska märkligt, då forskarsamhället tycks vara överens om att funktioner som bevarande av mångfald, ekosystemtjänster, kollagring, mark-och vattenkvalitet och skogens sociala funktioner inte mynnar från enskilda skogsbestånd utan från komplexa storskaliga landskap.

Når inte målen

Till detta kommer att vi kan egentligen inte skryta med att vi utför ett hållbart skogsbruk i Sverige. Vi når inte de miljömål som är beskrivna i miljökvalitetsmålet Levande skogar. Samma sak gäller övriga kvalitetsmål kopplade till biologisk mångfald.

Forskarna på skogsbranschens eget forskningsorgan Skogforsk (2019) säger "den naturvårdande skogsskötseln utförs inte". Forskarkonsortier vid SLU, Alnarp och på CEC, Lunds universitet har nyligen publicerat rapporter som säger "att säkra nyckelhabitat (lokaler) för skogsberoende arter är en av århundradets största utmaningar" respektive "ett annorlunda skogsbruk än dagens skulle ge större värden till samhället". Naturvårdsverket (2019) säger "för att nå miljömålen krävs strategisk planering av landskap". Riksrevisionen är av liknande uppfattning (2018).

Den falska hållbarheten

Hur kan det ha blivit så? Vi som i alla möjliga och omöjliga sammanhang hävdar att vi bedriver ett av världens mest hållbara skogsbruk. Förklaringen ligger i att vi bedriver vad som i litteraturen kallas för ’faux sustainability’ – falsk hållbarhet. Detta går tillbaka till Brundtland Kommissionens syn på hållbarhet, nämligen att vi klarar att hantera miljö-, sociala-, och ekonomiska hållbarheterna simultant utan att definiera relationerna mellan dessa komponenter.

Grundsynen var att om vi bara ser till att ha hög ekonomisk tillväxt så klarar vi också de andra hållbarhetsaspekterna. Detta synsätt ledde till utvecklingen av nytt paradigm kallad ekomodernism, vilken har anammats av regeringen, ledande politiker och skogsnäringen. Paradigmen är en myt och utopi. 

I själva verket utgörs hållbarheten inte av några enkla relationer mellan de tre komponenterna hållbar miljö, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. I stället är de integrerade och ömsesidigt beroende av varandra. Naturresurserna och miljön kan inte bara ses som en komponent i hållbarhetsekvationen utan som en grundläggande kvalitet. Därav följer att skogsvårdslagens två likställda men separata mål om skogsproduktion och miljö inte är en effektiv hållbarhetslösning, då dessa funktioner i själva verket måste vara integrerade.

Världsmästare i virkesproduktion

Vår nuvarande syn på hållbarhet i skogen har resulterat i att vi blivit världsmästare på att producera virke men inte är någon världsmästare i att leverera ett hållbart skogsbruk, vilket underminerar vår konkurrensförmåga i framtiden.

Det är en mängd funktioner i skogen som måste beaktas för att uppnå hållbar miljö, sociala förhållanden och ekonomi. Det gäller biologisk mångfald, ekosystemtjänster, markkvalitet, kollagring, klimateffekter, vatten, brandsäkerhet, viltvård, rekreation/turism, kultur, estetik, sociala förhållanden, lönsamhet i skogsbruket, och industrins virkesförsörjning, vilka mynnar från landskap.

Hållbarhet kan inte reduceras till att bara vara avsättning av skogsmark till reservat utan avgörande är hur den brukade marken sköts totalt.

För att uppnå en integrerad hållbarhet av skogens miljö-, sociala- och ekonomiska funktioner måste skogens planering utgå ifrån ett landskapskoncept och där natur och miljöfunktionerna är en grundläggande kvalitet.

Unilever, Nestle och Mars

I flera andra skogsnationer har man sedan länge haft en lagligt reglerad landskapsplanering, exempelvis USA, Kanada och Tyskland. Internationellt är det ofta storföretag såsom Unilever, Nestle, Cargill, Starbucks och Mars som driver utvecklingen av landskapsplanering för hållbar utveckling. Man gör naturligtvis detta för att säkra sina framtida behov av råvaror och värdekedjor men man är också tvingad till detta på grund av kundkrav och därmed också ur ren konkurrenssynpunkt. Det är rimligt att anta att morgondagens kunder kommer att ställa samma krav på svenska skogsprodukter.

Landskapsplanering bör lagregleras

Vi har ingen lagligt reglerad landskapsplanering i Sverige. Det hävdas att vi saknar förvaltningsansvar för landskapet på övergripande politisk nivå, inom berörda myndigheter, på regional och lokal nivå samt på ägarnivå. Detta är inte hållbart.

I vanlig svensk ordning har dock regering och riksdag redan beslutat att vi ska jobba med landskapsplanering. Exempelvis tog den dåvarande alliansregeringen 2014 beslut om följande mål: År 2020 ska minst 17 procent av alla land- och sötvattensområden vara (…) bevarade genom effektivt och rättvist förvaltade, ekologiskt representativa och väl förbundna system av reservat och andra effektiva områdesbaserade skyddsåtgärder som också är väl integrerade i omgivande landskap.

Samma regering gav uppdrag till myndigheterna att börja arbeta med grön infrastruktur på landskapsnivå.

Sverige har förbundit sig i den europeiska landskapskonventionen att genomföra en landskapspolitik där landskapens värden och särdrag kartläggs och beaktas. Men det mesta har endast blivit symbolpolitik. Därmed kommer vi inte att nå våra uthållighetsmål i skogsbruket. Vi är inte ens i närheten.

Så vad måste vi göra?

  1. Planeringen i skogen måste utgå från helheten i landskapet omfattande alla natur-, och miljöresurser, sociala aspekter och ekonomin. Det är en detaljerad planering från botten.
  2. Den detaljerade landskapsplanen aggregeras till en zonering av skogsbruket
  3. Zoneringen bryts sedan ned till operativa planer över olika markägare i landskapet.
  4. Marknaden, genom certifieringsprocesserna, måste ta ett större ansvar än i dag i den operativa planeringen.

Den tekniska utvecklingen gynnar utvecklingen av skoglig landskapsplanering. Det gör att vi har möjlighet att ha detaljerad information om skogslandskapen som vi inte haft tidigare och nästan i realtid.

Så undviker Nilsson (S) symbolpolitik

Det nationella skogsprogrammet har fått en mycket behövlig nytändning genom landsbygdsminister Jennie Nilssons (S) inträde på arenan. Hennes utspel är lovande. För att undvika symbolpolitik måste det nationella skogsprogrammet ta tag i frågan om implementering av landskapsplanering för att uppnå ett hållbart skogsbruk.

Tema: Striden om skogen

Forrige artikel Fastighetsägarna: Fastighetsägarna: "Vi måste ställa krav på kommunerna" Næste artikel Muf: Regeringen måste sluta sätta käppar i turbinen för kärnkraften Muf: Regeringen måste sluta sätta käppar i turbinen för kärnkraften
  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Vänta med diskussionen till 2021

    Vänta till 2021 med att diskutera behovet! Då vet vi hur väl Sverige lyckats med att gå mot att genomföra "landskapsmålen" till 2020 "År 2020 ska minst 17 procent av alla land- och sötvattensområden vara (…) bevarade genom effektivt och rättvist förvaltade, ekologiskt representativa och väl förbundna system av reservat och andra effektiva områdesbaserade skyddsåtgärder som också är väl integrerade i omgivande landskap." Har väsentliga framsteg gjorts mot detta mål behövs inte genomgripande ändringar i landskapsstyrnigsmekanismerna som lätt blir administrativt svårhanterliga och icke förankrade hos de viktiga markägarna.

  • Rapportera

    Göran Rönning · Skoglig debattör

    Dag Lindgren manipulerar sanningen!

    Vi kan inte vänta för att se om vi når miljömålet 2020, det vill säga om två månader, för det gör vi ju inte - det vet vi redan. Pensionären före detta professorn Lindgrens taktik är naturligtvis att sprida tvivel. Han vet mycket väl att skogsnäringen inte alls har gjort några framsteg i att nå Miljömålet Levande skogar, och ett Rikt växt och djurliv. Verkligheten är faktiskt tvärt om. ArtDatabanken vid Sveriges Lantbruks Universitet rödlista är nu ännu längre, än föregående år. Ännu fler aret är hotade av det industrilaserade storskogsmissbrukets metoder. Och det vet pensionerade professorn Lindgren mycket väl. Hans Perceptionsstyrning handlar enbart om att försöka påverka människors " känslor, avsikter , och verklighetsbild" genom att förmedla eller dölja utvald information. Avsiktliga och systematiska försök att forma intryck, manipulera uppfattningar och styra beteenden för att uppnå en respons som uppfyller skogsindustrins innersta önskande syfte, nämligen tankemässiga förvrängningar.

    Skogsnäringen sätter spår på miljontals hektar. Vem som helst kan granska den, med det är få som granskar. Skogsnäringens historia präglas av respektlöshet mot näringens naturgivna förutsättningar, träden, de andra varelserna, naturens hela rikedom. Man tyckte att lövved var värdelös och sprutade Hormoslyr över ungskogarna.
    Sedan blev lövved en bristvara.
    För att skynda på föryngringarna på kalhyggena plöjde man, backe upp och backe ned. Jordmassor spolades bort. Bäckar fylldes med grus och bråte.
    Skogsnäringen trodde att skog med bara en art gav mest virke, men på de flesta marker ger blandskog mer.
    Skogsnäringen trodde att plantering gav ny skog. Majoriteten av de plantorna som kom upp var dock självsådda, inte planterade.
    Trädplantor odlades i små papperskrukor. Rötterna växte i spiral. När trädet blev större kunde rötterna strypa sig själva. Det kallades rotsnurr.
    Skogsnäringen påstår att kalhyggesbruk är den lönsammaste metoden, men det har aldrig bevisats.
    Skogsnäringen betraktar naturen som mindervärdig. Naturvård ses som intrång i dess maktsfär, och bekämpas med näringens hela ekonomiska övermakt.

    Skogsnäringen styr Skogsstyrelsen, trots att maktförhållandet borde var det omvända.

    En ny lagstiftning i skogen bör ta ifrån skogsnäringen rätten att hugga var, vad och hur den vill. Skogsnäringen bör tvingas att be om lov, som andra exploatörer, annars tar naturskogen helt slut...

  • Rapportera

    Johan Moberg · Naturvårdsbiolog

    Vi kan inte vänta

    IPBES har talat sitt tydliga språk - vi har inte lång tid på oss att ställa om samhället om vi inte skall förlora mellan ½ - 1 miljon arter globalt.

    Vem kan räkna upp ens ½ miljon arter?

    Över 2 000 skogslevande arter hotas av det svenska kalhyggesbruket. Vem kan räkna upp 2 000 arter ens?

    Hotet är kalhyggesbruket som tagit över 60 % av svensk skogsmark i besittning och omvandlat dessa 60 % till kalhyggen och monokulturella planteringar, känsliga för skadeorganismer, bränder och stormfällningar.

    Det är klart, många av de arter som hotas nationellt finns på andra håll i världen, men om inte vi i Sverige kan ta ansvar för 2 000 hotade arter, kan vi då räkna med att Finland och Ryssland gör det? Skall vi bara ha fungerande ekosystem i andra länder?

    Ekosystemen bidrar så klart med en mängd tjänster såsom kolinlagring i marken (avbryts vid en kalavverkning), vattenreglering, stormtålighet, tålighet mot skadeorganismer, bränsle, mat, rekreation, turism och så vidare.

    En virkesåker på 60 % av skogsytan har en tjänst - virke. Och det gagnar inte lokalsamhället.

    Vi behöver inte vänta till 2021 för vi har vetat i några årtionden att vi inte kommer att uppnå målen om vi inte ställer om skogsbruket och skyddar mer mark. Det är ett faktum som forskningen varit medveten om.

  • Rapportera

    Bo Servenius · Dr med vet

    Bäst i klassen?

    Måste Sverige vara bäst i klassen? De ekologiska processerna vet knappast om nationalstatens gränser.

  • Rapportera

    Lasse Wikars · Entomolog

    Skogliga värdetrakter en bra början

    Bra inlägg. Det är bara att hålla med om att landskapsperspektivet måste lyftas upp betydligt mer för att vi ska lyckas med balansstycket att ha ett intensivt skogsbruk och samtidigt bevara skogens övriga värden. All naturvårdsforskning pekar på att en stor andel riktig skog över stora arealer behövs för att många av skogens arter ska överleva långsiktigt. Och för att inte tala om upplevelsevärdena, idag får man magont när man rör sig i det sargade skogslandskapet. De skogliga värdetrakter som tagits fram av Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen under det 00-talet, och som nu är under revision, är en viktig del i arbetet med grön infrastruktur. Tyvärr är landskapsansatsen inom FSC, med krav på ekologiska landskapsplaner hos större markägare, förvånansvärt svag. Här, om någonstans, kan ju ett effektivt arbete med att skapa livskraftiga landskap ske. Men tyvärr är nivåerna på hänsyn inom FSC alldeles för låg i relation till intensiteten i brukandet. Förhoppningsvis kan de 5 % "alternativt skogsbruk" i den kommande skogsbruksstandarden, och som kan inkludera allt från kontinuitetsskogsbruk till rena avsättningar, vara en viktig del i att skapa mer bärkraftiga landskap. Men många mer styrmedel skulle behövas, inte minst på enskilt ägd mark.

Klimatförebilderna i Norden halkar efter

Klimatförebilderna i Norden halkar efter

KLIMAT. Trots att de nordiska länderna lyfts fram som föregångare internationellt lyckas de inte alltid göra sin hemläxa. Flera av länderna kommer att missa sina nationella mål nästa år.