Forskare: Oförmåga att skydda samiska rättigheter hindrar klimatomställningen

Klimatomställningen är vår tids stora utmaning. I sin klimatpolitiska handlingsplan skriver regeringen att Sverige inte bara ska efterleva Parisavtalet, utan bli ett av de första fossilfria värdfärdssamhällena. Tyvärr sätter Sveriges gruvlagstiftning samt riksdagens och regeringens oförmåga att skydda samiska rättigheter käppar i hjulet för klimatomställningen.

”Diskriminerar samer som urfolk”

FN:s kommitté mot rasdiskriminering (CERD) konstaterade ifjol att Sveriges minerallag diskriminerar samer som urfolk, och uppmanade regeringen att revidera minerallagen så att samebyars rätt att påverka tillståndsprövningen säkerställs. I mars i år lanserade regeringen en översyn av minerallagen – men i direktiven finns inget om FN:s rekommendationer eller om samers rättigheter, trots att majoriteten av den svenska gruvsektorns omsättning sker inom samebyarnas betesmarker. I Norge däremot pågår redan en bred översyn av minerallagstiftningen med fokus även på samers rättigheter.

En ojämlik spelplan

Vår forskning visar att det finns en ojämlik spelplan mellan gruvindustrin och samiska rättighetsbärare och att detta är en huvudorsak till konflikter, överklaganden och fördröjningar. Det skapar onödiga kostnader och drabbar människors liv hårt. En ökad exploatering av innovationskritiska mineraler för klimatomställningen kommer att ytterligare höja konfliktnivån, om inte styrningen av sektorn ses över.

Vad är deras strategi för att nå en rättvis klimatomställning gentemot samebyar och samer som urfolk?

Respekten för mänskliga rättigheter är grundläggande i en rättsstat, och urfolks rättigheter är en del av dessa rättigheter.

En mineralpolitik som tar hänsyn till samiska rättighetsfrågor skulle gagna alla, inte bara samebyar. Det skulle ge större förutsägbarhet i tillståndsärenden. Under flera år har Sverige halkat ned från Fraser Institutes rankning av attraktiva gruvnationer, främst på grund av bristande förutsebarhet i tillståndsprocesserna.

Frågor som måste lösas

Resultatet från vår samlade forskning som vi nu lägger fram visar att de viktigaste frågorna som behöver lösas handlar om att:

• Säkerställa samebyars effektiva deltagande och inflytande i beslutsprocessen genom konsultationer med staten. I dag är det bara bolagen som behöver konsultera samebyar, men bolag kan inte säkerställa rättigheter – det kan enbart staten göra.
• Krav på beslutsunderlag som visar kumulativa konsekvenser av konkurrerande markanvändning och konsekvenser på samiska rättigheter och kultur. Vår forskning visar att sådana analyser brister alternativt saknas i dag, vilket leder till att de samlade, långsiktiga konsekvenserna för samebyarna underskattas.
• Säkerställa resurser till samebyar för att kunna delta på ett meningsfullt sätt i miljöbedömningar och tillståndsprövningar för exploateringar. Myndigheter är beroende av samebyars deltagande och kunskap för att ha tillräckligt beslutsunderlag, ändå förväntas samebyar att bära hela kostnaden själva. Det försvagar samebyars position och riskerar att skapa ytterligare konflikter.

Dessa frågor behöver följas upp med lagstiftning. Regering och riksdag står vid ett viktigt vägskäl. Frågan är hur de tänker säkerställa tillgången till innovationskritiska mineraler om Sverige fortsätter med ett regelverk som lett till långa överklagandeprocesser och eskalerade konflikter. Vad är deras strategi för att nå en rättvis klimatomställning gentemot samebyar och samer som urfolk?