För guds skull, gör något åt budgetpresentationerna

När hösten nalkas och sommaren försvunnit blir en inte oanselig andel av den svenska befolkningen topp tunnor rasande över att det redan säljs julmust på den lokala butiken.

Ilskan är mänsklig. Det klagas inte på att en efterfrågad produkt levereras till butikerna, utan på att man år efter år förlänger en årlig tradition som redan i sin natur är alldeles för lång för de allra flesta (förutom för Carola, som tjänar huvuddelen av sin årliga inkomst under julspurten).

Precis samma sak gäller under budgettider för oss politikreportrar. År efter år förlänger regeringarna – oavsett partifärg – sina budgetpresentationer på ett sätt som är direkt dåligt för den svenska demokratin. 

Låt mig förklara.

Politikerna vill av naturliga skäl få så mycket medial uppmärksamhet som möjligt för sina politiska förslag, det ligger i sakens natur.

För att lyckas med detta börjar man redan flera veckor innan nästa års budget ska lämnas in med att kalla till presskonferenser för att presentera delar av nästa års budget. Så fortsätter det dag efter dag i upp till fyra veckors tid. Den sista dagen – när budgeten väl ska lämnas över till riksdagen  – är i regel nästan allt redan offentliggjort. Då pyser av naturliga skäl intresset för budgeten ut för de allra flesta.

En pressträff om en pressträff

Är vi då klara med alla pressträffar?

Nej, absolut inte.

I sin iver över att få höras och synas ser oppositionen sin chans att få synas.

Först kritiserar man allt som är dåligt med regeringens budget. Sedan gör man år efter år i olika hög grad samma felbedömning. Man tror att tidningarna, allmänheten och offentligheten bryr sig lika mycket om partiernas egna budgetmotioner som man tidigare brytt sig om regeringens budget, trots att skuggbudgeterna till skillnad från regeringens budget bara är en skrivbordsprodukt.

Med rådande mandatfördelning i riksdagen är samtliga skuggbudgetar bara luft. Inget i någon skuggbudget kommer att bli av, åtminstone inte redan nästa år.

Utöver skuggbudgeterna håller dessutom finansministern en pressträff om oppositionens förslag.

Intresset är alltid begränsat.

Säg nåt när ni har något att säga i stället

Men varje år glömmer ändå Socialdemokraterna bort detta. Man presenterar små bitar från sina egna budgetar veckan före skuggbudgeten ska lämnas in. Man tänker att man borde följa samma medielogik som om man satt i regering, trots att man inte gör det.

Utspelen börjar för tidigt, pågår för länge och slutar med en långsam pyspunka.

Det får dessvärre effekten att pressträffarna blir alltmer glest besökta. Det betyder också att det är pressträffar precis hela tiden och att partierna dränker både sig själva och varandra i sina skuggbudgetutspel.

Utspelen börjar för tidigt, pågår för länge och slutar med en långsam pyspunka.

I SVT uttalade sig den tidigare miljöpartisten Lorentz Tovatt kritiskt om oppositionens samordning. Man borde ha några frågor där man samordnar sig inför valet, menade han.

Det kanske stämmer för Miljöpartiet. Men Socialdemokraterna hade kommit långt på att man bara lät Mikael Damberg och Magdalena Andersson ha en enda presskonferens om Socialdemokraternas skuggbudgetalternativ i stället för det femdubbla antalet presskonferenser. På en av pressträffarna som Altinget besökte var vi ensamma tillsammans med Dagens ETC.

Stånga mig! Sparka mig! Gör någonting

Därför tar man inte med sig vad Mikael Damberg egentligen sa när han presenterade Socialdemokraternas senaste budgetsatsning. I stället står man kvar med en känsla av att han slitit skjortan isär och vrålat:

Stånga mig! Sparka mig! Gör någonting! 

Vinnaren av budgetperioden är inte den som har flest pressträffar. Det är den som säger något begripligt som fastnar hos allmänheten. Problemet är inte nödvändigtvis det som Lorentz Tovatt pratar om, att utspelen inte är samordnade.

Problemen är att utspelen kommer så ofta att de tappar allt egenvärde.

Avskaffa den utportionerade budgetpresentationen. Ha lite självförtroende, kära partier. Presentera allt i ett stort sjok nästa gång. Då kanske ni i alla fall hinner fundera på vad ert budskap är.