Farligt att banta ned miljöövervakningen av Östersjön

I november antogs regeringens havsmiljöproposition. Politiker från alla partier bedyrade vikten av en god havsmiljö. Nu ska man ta krafttag för att minska övergödningen av Östersjön och få bukt med överfisket. Dessvärre ser vi samtidigt att resurserna för miljöövervakningen av Östersjön krymper, vilket försvårar en kostnadseffektiv havsmiljöpolitik.

Nödvändigt med långsiktiga mätningar

Miljöövervakningens långa tidsserier är grunden för förståelsen av de processer som sker i havet. De är nödvändiga för att kunna utvärdera effekten av våra miljöåtgärder. Endast genom att mäta samma sak på samma plats under lång tid går det att upptäcka förändringar i miljön, och skilja de variationer som orsakas av till exempel väderförhållanden från sådana som orsakas av mänsklig påverkan.

En stor del av den forskning som bedrivs om Östersjön baseras på prover av bland annat näringsämnen, plankton och syrehalter eller utnyttjar de regelbundna provtagningsresorna för att ta andra prover. De långa tidsserierna är nödvändiga för att kunna slå fast referensvärden för vad som är en god miljö och för att kunna beräkna hur utsläpp, utfiskning och klimatförändringar påverkar havsmiljön. Miljöövervakningsdata ligger bland annat till grund för det framgångsrika samarbetet med Baltic sea action plan.

Den marina miljöövervakningen är också nödvändig för att kunna utvärdera om de kostsamma åtgärder som görs för att förbättra havsmiljön får effekt. För att minska övergödningen i Östersjön krävs till exempel att näringsläckaget från bland annat jordbruksmarker minskar. Detta är långsamma processer som ger långsamma effekter. För att kunna utvärdera åtgärderna krävs en långsiktig övervakning.

Kraftig nedskärning av anslag

Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för den marina och akvatiska miljöövervakningen i Sverige, som praktiskt genomförs av flera utförare, bland andra Stockholms universitet, Umeå universitet, Göteborgs universitet och SMHI. Mellan år 2016 och 2021 skedde en välbehövlig ökning av anslagen för övervakningen, men sedan 2021 har de minskat med över 40 procent – och betydligt mer om inflationen beaktas.

Miljöövervakningens långa tidsserier är grunden för förståelsen av de processer som sker i havet.

Nedskärningarna har kommit plötsligt och det har inte funnits tid att göra genomtänkta prioriteringar eller analysera konsekvenser av besluten. Detta påverkar inte bara nödvändig utveckling av miljöövervakningsprogrammen utan också de långa tidsserierna. Antalet provtagningsresor har redan blivit färre och kommer att bantas ytterligare under 2025. När de långa tidsserierna bryts medför det bland annat att det kommer ta mycket längre tid att upptäcka (positiva eller negativa) förändringar i havsmiljön. Sett i relation till kostnaderna för olika åtgärder för förbättrad havsmiljö, som uppgår till miljardbelopp, är dessa besparingar försumbara.

Samtidigt som resurserna minskar ökar efterfrågan på miljöövervakningsdata för att utvärdera alla indikatorer för EU:s vattendirektiv, havsmiljödirektiv samt art- och habitatdirektiv. EU:s nyligen antagna naturrestaureringsförordning kommer att medföra ytterligare krav.

Stärk den marina miljöövervakningen

Om inte uppföljningen av dessa och andra direktiv genomförs enligt EU:s krav riskerar Sverige dryga böter från EU-kommissionen, som börjat följa upp Sveriges bristande rapporteringar allt noggrannare. Krympande resurser kan leda till att myndigheterna tvingas sprida ut provtagningarna på alltför många typer av mätningar för att möta EU:s krav. Då riskerar långa tidsserier att ersättas av en bristfällig insamling av mätdata som bara skenbart kan möta kraven från EU, och samtidigt omöjliggör både åtgärdsuppföljning och en fördjupad kunskap om havsmiljön.

Välmående hav är viktiga för såväl turism, fiske och rekreation som havets möjlighet att binda klimatgaser. Men utan en ambitiös och långsiktig miljöövervakning är det väldigt svårt att bedriva en klok och kostnadseffektiv havsmiljöpolitik.

Vi forskare och miljöövervakare vill därför uppmana regeringen att öka anslagen till miljöövervakningen i den kommande vårändringsbudgeten. Ökningen bör dessutom aviseras så snart som möjligt så att planeringen av årets provtagningar underlättas. Samhället behöver stärka den marina miljöövervakningen, inte banta den.