Djurrättsorganisationer: Fiskslakt kräver regler på EU-nivå

Det råder i dag inga tvivel om att fiskar, precis som andra djur kan uppleva lidande i form av smärta och stress. Ändå behandlas de många gånger som om de vore okänsliga ting.

Kilo i stället för individer

Det finns 30 000-40 000 olika arter av fiskar och de skiljer sig åt på många sätt. Gemensamt för dem är dock att de som grupp är mycket eftersatta när det kommer till djurvälfärd. Ett exempel är stora luckor i regelverken på det så grundläggande området slakt.

Det saknas också kunskap, för många arter, om vilka metoder som är de bästa möjliga vid bedövning inför slakt. Ändå slaktas 40-140 miljarder fiskar varje år i världen. I Sverige handlar det uppskattningsvis om fem till tio miljoner uppfödda (så kallade odlade) fiskar per år.

OIE har tagit fram internationella standarder som kräver att fiskar omedelbart blir medvetslösa vid bedövningen, och de är tydliga med att avlivning med koldioxid inte är en acceptabel metod.

Antalet är just uppskattningar, eftersom fiskarna till skillnad mot andra djur i livsmedelsindustrin, räknas i kilo och inte i antal individer. Det här gör det svårt att mäta och jämföra välfärdsproblemen för fiskar med andra djur. Inte minst blir det svårt för en vanlig konsument att göra ett medvetet val och värdera fisk mot andra livsmedel.

Omfattas inte av lag

Omkring hälften av allt fiskkött som konsumeras globalt kommer från uppfödda fiskar. Fiskar som fångas i det vilda utsätts även de för ett enormt lidande. De omfattas inte ens av djurskyddslagstiftningen och därmed inte av kravet på bedövning innan avblodning, de dör genom att kvävas i luften.

Oacceptabel metod

De uppfödda fiskarna i Sverige omfattas av djurskyddslagstiftningen och ska bedövas innan slakt. Problemet är att den vanligaste bedövningsmetoden – koldioxidbedövning orsakar fiskarna starkt obehag och stress. Eftersom metoden är ineffektiv finns det också risk för att fiskarna utsätts för avblodning och urtagning vid fullt medvetande.

Koldioxidbedövning av fiskar ses internationellt inte ens som en bedövningsmetod och är sedan år 2012 förbjuden i Norge. Europeisk lagstiftning för slakt av fiskar är alldeles för generell för att kunna implementeras. En del länder, som Norge, Nederländerna, Tyskland, Tjeckien och Nya Zeeland har mer detaljerade regler på nationell nivå, vilket har bidragit till att bättre metoder vid slakt tillämpas.

OIE (The world organisation for animal health) har tagit fram internationella standarder som kräver att fiskar omedelbart blir medvetslösa vid bedövningen, och de är tydliga med att avlivning med koldioxid inte är en acceptabel metod.

Bedövning vid slakt

Den svenska fiskbranschen har vid flera tillfällen efterfrågat tydligare regler för bedövning vid slakt av fiskar.

Jordbruksverket gav den 2 april Sveriges lantbruksuniversitets vetenskapliga råd för djurskydd ett uppdrag om bedövning vid slakt av fiskar. Det vetenskapliga rådet uppdras att ”sammanställa aktuell forskning och ge en tydlig bild av det vetenskapliga läget på området bedövning vid slakt av fisk”.

Svenskar vill se förändring

Lidandet som fiskar utsätts för i samband med slakt är en akut djurskyddsfråga. Redan för femton år sedan slog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) fast att koldioxid inte bör användas vid slakt av fiskar, eftersom gasen orsakar fiskarna stort lidande.

Avgörande är nu att vi får se politisk vilja och handlingskraft. En undersökning från 2018 visar att en majoritet av befolkningen i Sverige och på EU-nivå vill att djurskyddet för fiskar ska stärkas. Fler än sju av tio svenskar anser att fiskar borde ha samma skydd som andra djur i livsmedelsindustrin och en majoritet skulle vara beredd att betala mer för ett ökat djurskydd för fiskar.

Detta bör göras

Vi uppmanar politiker och andra makthavare att på både nationell och internationella nivå:

• Verka för införande av ett förbud mot användning av koldioxid vid slakt av fiskar.
• Verka för att det på EU-nivå införs nya djurskyddsregler om slakt och transport av fiskar. De existerande reglerna är otillräckliga och på EU-nivå behöver man se till att ”best practice” tillämpas.