Debatt: Tolka art- och habitatdirektivet enligt EU:s rekommendationer

DEBATT. När art- och habitatdirektivet skrevs fanns knappt vargen i Europa. År 2008 klubbade därför EU-kommissionen ett dokument som handlar om hur direktivet ska tolkas. Där framhålls hänsyn till lokal befolkning, skriver Gölin Carina Christiansen.

Gölin Carina Christiansen
Journalist och författare till boken "Vargen och statsmakten"


Det kommer allt fler rapporter till landets länsstyrelser om närgångna vargar, vargar som skadar och dödar tamdjur och som kommer så nära mänsklig bebyggelse att människor upplever hot mot den egna personen. Några exempel från Hälsingland:

  • En mamma med en bebis vågar inte gå mellan bilen och ingången till villan för att en varg går runt bilen.
  • En varg förföljer joggare på en meters avstånd.
  • Vargar rör sig runt dagis och skola i Västansjö och barnen hålls inne.

I stället för att kunniga viltvårdare rycker ut för att bedöma och hantera situationerna läggs i dag allt ansvar på de drabbade människorna. De ska själva dokumentera hotfulla beteenden från rovdjur genom loggar, foton, räkna antal meter till rovdjuret och själva ansöka om skyddsjakt, som sedan ofta överklagas och hamnar i domstolar.

Uppdatera hanteringen

Med fler rovdjur i landet är det hög tid för en uppdaterad hantering från myndigheternas sida.

På länsstyrelsenivå, eller delegerat, behövs instanser med kunskap om vilda djur och mandat att lösa problem som uppstår. Allmänheten behöver ett nummer att ringa. Detta finns i exempelvis Kanada som har lång erfarenhet av att balansera vilda djur med mänsklig civilisation. I Sverige finns inget liknande.

Underlättar inte samlevnaden

I Sverige finns inte ens lagstöd för att människors säkerhet går före rovdjur om rovdjuret tillhör en art som balanserar på gränsen till gynnsam bevarandestatus, som i arten varg räknas i 300 individer inom riket. Enligt jaktförordningens paragraf 23 a går djurets liv före ”allmän hälsa och säkerhet” och även före flygsäkerheten.

Det är ingen underdrift att säga att jaktförordningens paragraf 23 a inte gör mycket för att underlätta samlevnaden mellan rovdjur och människor i Sverige.

Skillnad mellan varg och varglav

Paragrafen som anger när skyddsjakt kan tillåtas, är i stort en direktöversättning från EU:s art- och habitatdirektiv från 1992.

När direktivet skrevs fanns knappt rovdjuren i Europa. Vargen märktes med bokstaven N för att markera att den är hotad i en lång lista med arter som stäppmus, varglav och saffransticka.

Sedan dess har framförallt två saker skett. EU har expanderat österut och rovdjuren, med en lång östlig historia, har expanderat västerut i jordbrukslandskapet och ökar i antal i stort sett alla EU:s medlemsländer. Vargen förökar sig exempelvis med 35 procent om året.

Det finns inom EU en medvetenhet om att art- och habitatdirektivet inte kan tolkas bokstavligen för att hantera rovdjur. Kort sagt, att det är skillnad mellan varg och varglav.

EU varnar för ensidighet

År 2008 klubbade därför EU-kommissionen ett dokument om 80 sidor som handlar om hur medlemsländerna ska tolka art- och habitatdirektivet: ”Riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur” Contract nr. 070501/2005/424162/MAR/B2.

I dokumentet, som ska utgöra en referens för alla medlemsländer, varnar EU för ett ensidigt jagande efter gynnsam bevarandestatus. I stället framhålls hänsyn till lokal befolkning och en uppmaning till en aktiv förvaltning med jakt och skyddsjakt.

När det gäller finansiering av rovdjuren rekommenderar EU att notan i huvudsak hamnar hos dem som vill ha rovdjuren för ökad social rättvisa.

Förslag

Här är några förslag för en mer hållbar svensk rovdjurspolitik:

  • Uppdatera jaktförordningens paragraf 23 a och sätt människors säkerhet först.
  • Lokal myndighet bör få mandat för att lösa problem som uppstår runt rovdjuren, utan juridiska långbänkar.
  • Lokal befolkning bör involveras i lokala beslut om förvaltning av rovdjur i de skogar de har runt knuten, helt enligt EU:s rekommendationer i Contract nr. 070501/2005/424162/MAR/B2.
  • Svenska myndigheter bör i ökad grad tolka art- och habitatdirektivet enligt EU:s gällande rekommendationer.

Forrige artikel Le Moine (MP): Vi måste förvilda den svenska naturen Le Moine (MP): Vi måste förvilda den svenska naturen Næste artikel "Strandskyddsutredningens förslag alldeles för begränsade"
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Frågan bör prövas i samband med att Riksdagen tar ställning till Artskyddsutredningen.

    Frågan bör tas upp i samband med att Riksdagen tar ställning till Artskyddsutredningens förslag. Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas viltförvaltning orsakar en långtgående utarmning av skogen genom att man tvingar fram överstora viltstammar, stoppar skyddsjakt på älg mm. Det leder till en förgraning av skogen som slår ut hela ekosystem regionalt. Ett känt exempel är tjädern i södra Sverige.

    Miljöministern och regeringen har förbjudit Artskyddsutredningen redan i direktiven att närmare granska myndigheternas vanskötsel och tillsatt en majoritet av experter från statsbyråkratin och dess allierade lobbyorganisationer med uppgift att se till att utredaren håller sig till direktiven och inte föreslår några ändringar i jaktlagen.

    Men inget hindrar att Riksdagen tar upp både Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas förvaltning av älgstammen och vargstammen. Statsbyråkratin lär fortsätta att bryta mot gällande riksdagsbeslut tills Riksdagen avreglerar jakten.

    Varför skall skogsägarna acceptera ständigt nya påbud hur de skall sköta sin skog eller acceptera att myndigheterna inte bryr sig om vilka problem deras vargförvaltning skapar för boende på landsbygden när Naturvårdsverket och länsstyrelserna inte bryr sig om att följa gällande riksdagsbeslut?

    Att statsbyråkratin får tillsätta en majoritet av experter som styr en utredning som skall granska en kontroversiell statlig verksamhet underminerar förtroendet för utredningen. Varför tillser inte centerpartiet och liberalerna att utredningsdirektiven blir trovärdiga?

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Något färre vargar!

    Varg orsakar stora psykologiska, administrativa, byråkratiska och legala problem och en delvis dåligt grundad rädsla. Detta borde vägas in och inte bara biologiska beräkningar och åsikter om lämpligt antal. Riksdagen beslutade delvis grundat på förslag av svenska experter om 170-270 vargar men Naturvårdsverket körde efter hörande av två utländska experter över Riksdagen och beslöt om 300. Jag trodde det ändå skulle bli lugnare när det blev ett beslut att rätta sig efter. Men det verkar det inte blivit, det kommer fortfarande en ström av böcker och tjuvjakten verkar ökat och rättegångar om tjuvjakt minskar mitt förtroende för rättssystemets funktion och prioriteringar. Därför tycker jag man skull gå tillbaks till Riksdagens vägning med 270 eller lägre antal vargar, då tar den folkvalda Riksdagen ansvaret istället för Naturvårdsverket. Det stora problemet för vargen är inte det låga antalet utan den dåliga kontakten med den stora ryska vargstammen. Fungerade den som på 1800-talet skulle den svenska vargen inte vara hotad ens med 150 vargar. Detta vill Naturvårdsverket inte lösa genom minskad skyddsjakt på vargar i norr (påverkan på ren) eller vargimport (pga rabiesrisken). Men jag tror att i corona-epidemins spår tillräckligt bra vargvaccin mot rabies eller bekämpning i Ryssland kommer om några decennier, och då kan man hoppas att den svenska vargstammen klarar sig till dess.

GD: Vi klarar inte målet för energieffektivisering

GD: Vi klarar inte målet för energieffektivisering

BUDGET 2022. Målet för energieffektivisering är inte inom räckhåll, enligt Energimyndigheten. Miljöpartiet delar myndighetens oro, men generaldirektör Robert Andrén måste lyckas övertyga energiminister Anders Ygeman (S) om behovet av en satsning på energibesparing.