Debatt: Tolka art- och habitatdirektivet enligt EU:s rekommendationer

Gölin Carina Christiansen
Journalist och författare till boken "Vargen och statsmakten"

Det kommer allt fler rapporter till landets länsstyrelser om närgångna vargar, vargar som skadar och dödar tamdjur och som kommer så nära mänsklig bebyggelse att människor upplever hot mot den egna personen. Några exempel från Hälsingland:

• En mamma med en bebis vågar inte gå mellan bilen och ingången till villan för att en varg går runt bilen.
• En varg förföljer joggare på en meters avstånd.
• Vargar rör sig runt dagis och skola i Västansjö och barnen hålls inne.

I stället för att kunniga viltvårdare rycker ut för att bedöma och hantera situationerna läggs i dag allt ansvar på de drabbade människorna. De ska själva dokumentera hotfulla beteenden från rovdjur genom loggar, foton, räkna antal meter till rovdjuret och själva ansöka om skyddsjakt, som sedan ofta överklagas och hamnar i domstolar.

Uppdatera hanteringen

Med fler rovdjur i landet är det hög tid för en uppdaterad hantering från myndigheternas sida.

I dokumentet, som ska utgöra en referens för alla medlemsländer, varnar EU för ett ensidigt jagande efter gynnsam bevarandestatus. 

Gölin Carina Christiansen
Journalist och författare

På länsstyrelsenivå, eller delegerat, behövs instanser med kunskap om vilda djur och mandat att lösa problem som uppstår. Allmänheten behöver ett nummer att ringa. Detta finns i exempelvis Kanada som har lång erfarenhet av att balansera vilda djur med mänsklig civilisation. I Sverige finns inget liknande.

Underlättar inte samlevnaden

I Sverige finns inte ens lagstöd för att människors säkerhet går före rovdjur om rovdjuret tillhör en art som balanserar på gränsen till gynnsam bevarandestatus, som i arten varg räknas i 300 individer inom riket. Enligt jaktförordningens paragraf 23 a går djurets liv före ”allmän hälsa och säkerhet” och även före flygsäkerheten.

Det är ingen underdrift att säga att jaktförordningens paragraf 23 a inte gör mycket för att underlätta samlevnaden mellan rovdjur och människor i Sverige.

Skillnad mellan varg och varglav

Paragrafen som anger när skyddsjakt kan tillåtas, är i stort en direktöversättning från EU:s art- och habitatdirektiv från 1992.

När direktivet skrevs fanns knappt rovdjuren i Europa. Vargen märktes med bokstaven N för att markera att den är hotad i en lång lista med arter som stäppmus, varglav och saffransticka.

Sedan dess har framförallt två saker skett. EU har expanderat österut och rovdjuren, med en lång östlig historia, har expanderat västerut i jordbrukslandskapet och ökar i antal i stort sett alla EU:s medlemsländer. Vargen förökar sig exempelvis med 35 procent om året.

Det finns inom EU en medvetenhet om att art- och habitatdirektivet inte kan tolkas bokstavligen för att hantera rovdjur. Kort sagt, att det är skillnad mellan varg och varglav.

EU varnar för ensidighet

År 2008 klubbade därför EU-kommissionen ett dokument om 80 sidor som handlar om hur medlemsländerna ska tolka art- och habitatdirektivet: ”Riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur” Contract nr. 070501/2005/424162/MAR/B2.

I dokumentet, som ska utgöra en referens för alla medlemsländer, varnar EU för ett ensidigt jagande efter gynnsam bevarandestatus. I stället framhålls hänsyn till lokal befolkning och en uppmaning till en aktiv förvaltning med jakt och skyddsjakt.

När det gäller finansiering av rovdjuren rekommenderar EU att notan i huvudsak hamnar hos dem som vill ha rovdjuren för ökad social rättvisa.

Förslag

Här är några förslag för en mer hållbar svensk rovdjurspolitik:

• Uppdatera jaktförordningens paragraf 23 a och sätt människors säkerhet först.
• Lokal myndighet bör få mandat för att lösa problem som uppstår runt rovdjuren, utan juridiska långbänkar.
• Lokal befolkning bör involveras i lokala beslut om förvaltning av rovdjur i de skogar de har runt knuten, helt enligt EU:s rekommendationer i Contract nr. 070501/2005/424162/MAR/B2.
• Svenska myndigheter bör i ökad grad tolka art- och habitatdirektivet enligt EU:s gällande rekommendationer.