Debatt: Sverige missar målet i lagstiftning om livsmedelskedjan

Häromveckan presenterade regeringen sin lagrådsremiss på förslaget till lagstiftning för att genomföra EU:s direktiv om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan – det så kallade UTP-direktivet.

Landsbygdsministern Jennie Nilsson (S) beskriver att syftet med lagen är att ”… hantera den obalans som finns i förhandlingsstyrka mellan små aktörer och stora aktörer”.

Det stämmer att det är syftet med UTP-direktivet. Men om det även är syftet med det svenska lagförslaget missar regeringen målet rejält.

Överimplementering

Lagförslaget är i stället ett olyckligt exempel på överimplementering av EU-rätten. Det riskerar dels att missgynna svenska företags konkurrenskraft inom EU, dels att slå mot dem som UTP-direktivet är avsett att skydda.

UTP-direktivet handlar om att skydda små livsmedelsproducenter mot att stora inköpare i livsmedelsindustrin eller handeln utnyttjar sin marknadsdominans. I direktivet förbjuds dessa aktörer att använda vissa affärsmetoder gentemot mindre säljare.

För att UTP-direktivet ska fungera enligt sitt syfte har det utformats så att det bara gäller i situationer när köparen är större än säljaren. Dessutom är riktigt stora leverantörer och riktigt små köpare helt undantagna.

"Strider mot direktivets syfte"

I det förslag till lagstiftning som regeringen nyligen skickade till Lagrådet för synpunkter har dessvärre flera av begränsningarna för reglernas tillämpningsområde tagits bort.

Till skillnad från vad landsbygdsminstern påstår ska i princip alla leverantörer i livsmedelskedjan skyddas mot alla köpare, oavsett om leverantörerna är små eller stora och oavsett vem som är större eller mindre. Detta strider mot direktivets syfte och innebär bland annat att globala livsmedelsproducenter som Coca cola, Unilever, Nestle och andra jättar kommer att skyddas mot deras mindre svenska kunder, inklusive mot små butiker och liknande inköpsställen.

Den omsättningsgräns på två miljoner euro som undantar de allra minsta köparna är så låg att ytterst få livsmedelsbutiker i Sverige berörs av den.

"Skyddsbehovet är det omvända"

Förslaget innebär vidare att ifall små livsmedelshandlare gör sina inköp via grossister tvingas de följa lagstiftningen gentemot de större grossisterna. Ett exempel på detta är när lokala Ica-handlare eller franchisetagare inom Axfood gör inköp via sin huvudsakliga grossist. I de fallen blir det grossisten som skyddas, när skyddsbehovet snarast är det omvända.

Primärproducenter drabbas

En ytterligare konsekvens kan bli att svenska primärproducenter, som direktivet syftar till att skydda, drabbas genom att utländska köpare undviker att handla av dem eller att svenska handlare väljer att göra samtliga inköp via sin grossist i stället för att handla direkt av lokala producenter. Detta för att slippa de ökade regelkraven som det svenska lagförslaget ställer även på små köpare inom livsmedelsindustrin.

Gör om lagförslaget

Regeringen missar därmed målet med sitt lagförslag, vilket är mycket olyckligt i sig. Ännu mer märkligt blir det mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande från april 2019. Där uppmanas regeringen att genomföra EU-direktiv på ett sätt som inte missgynnar svenska företags konkurrenskraft och endast i undantagsfall ska det vara möjligt för regeringen att göra avsteg från direktivens regler. I dessa fall ska dock effekterna för företagen tydligt redovisas. Inte heller det har regeringen gjort.

Lagförslaget behöver göras om. Helst bör de svenska reglerna vara lika utformade som UTP-direktivet. Under alla förhållanden måste de stora globala jättarna undantas från reglerna – de ska inte ha något skydd mot mindre svenska köpare. Dessutom bör den omsättningsgräns där köpare börjar att omfattas av reglerna höjas. Små enskilda handlare utgör inte någon fara för leverantörer i livsmedelskedjan.