Debatt: Målsättningen sänks till dagens ekologiska katastrofsituation

Regeringen har beslutat om en prövningsplan för att vattenkraften ska få ”moderna miljövillkor”. NAP, som planen kallas, är den sista pusselbiten. Andra pusselbitar är nya lagstiftningen från 1 januari 2019 och det privata Vattenkraftens miljöfond AB, som ska hjälpa till med finansiering av åtgärderna.

De flesta aktörer tycker det är bra, men jag tillåter mig att vara skeptisk.

Åtgärdas inte genom NAP

Att vattenkraften nu får sina tillstånd omprövade är i grunden bra. Dammarna innebär enorma skador på biologisk mångfald och ekosystem, bland annat genom att utgöra vandringshinder för fisk. Men dammarna innebär också att naturliga processer som närings- och sedimenttransporter förstörs, och de dämmer över livsviktiga habitat för strömlevande organismer av alla slag. Skadorna på ekosystemen är perdurerande, vilket betyder att de pågår och tilltar över tid.

Detta kommer inte att åtgärdas genom NAP, inga kraftverksdammar kommer försvinna genom lagkrav.

Ökad påverkan på miljön

Problemet med påståendet att miljöanpassning kan ge för stor påverkan på elsystemet är att det inte kan beläggas med fakta i rapporterna, evidensvärdet för det närmar sig noll.

Christer Borg
Generalsekreterare, Älvräddarnas samorganisation

Ett annat problem med NAP är att tidsplanen sträcker sig till mer än tio år efter det år då miljömålen i EU:s vattendirektivs ska vara uppnådda. Om EU kommer att acceptera detta vet vi inte. Inte heller har ökade resurser aviserats för länsstyrelser och domstolar, som kommer få en enorm extra arbetsbelastning under åren 2022-2037.

Därtill har lagändringen förra året tolkats av domstolar på ett sätt som snarare bidrar till ökad påverkan på miljön under många år. Kraftverk som uppförts illegalt utan tillstånd i modern tid, och där Åklagarmyndigheten inlett förundersökning gällande miljöbrott, får fortsätta att bedriva verksamheten fram till prövningen enligt NAP.

Ekologisk katastrofsituation

Allvarligast är att alla möjligheter till undantag i vattendirektivet ska användas fullt ut. Sveriges inställning till vattenmiljöer blir därmed att miljöanpassningen av vattenkraften ska vara minimal och att miljömålen ska uppnås genom att sänka målsättningen till så nära dagens ekologiska katastrofsituation som möjligt.

Detta gäller inte minst den storskaliga vattenkraften, där de flesta anläggningarna inte ska miljöanpassas alls. Föreskrifter har ändrats så att miljöanpassning av större kraftverk ska anses påverka de samhällsviktiga funktionerna – elproduktion och reglering, så mycket att undantag ska användas.

Ohållbar elproduktion

Det hela vilar på ett par rapporter från myndigheter, Strategi för åtgärder inom vattenkraften, och Vattenkraftens reglerbidrag och värde för elsystemet. Problemet med påståendet att miljöanpassning kan ge för stor påverkan på elsystemet är att det inte kan beläggas med fakta i rapporterna, evidensvärdet för det närmar sig noll.

I praktiken innebär det att vi i Sverige under överskådlig framtid kommer att ha en elproduktion som till stor del inte är hållbar. Skulle kraven på rening av utgående luft och vatten i all miljöfarlig verksamhet tas bort med argumentet att ”verksamheterna är så viktiga för Sverige att de inte ska behöva miljöanpassas” skulle det ge chockvågor i hela samhället. Att det inte händer nu beror på att de flesta vant sig vid att det är så här det är med vattenkraft. Men en hållbar framtid och ett hållbart samhälle kan inte ha mer än 35 procent av sin elproduktion icke miljöanpassad.

Politikens ansvar

FN:s IPBES-rapport förra året om den globala ekosystemkrisen visar att detta är fel väg att gå. Kvarstår kraven under omprövningarna 2022-2037, att alla tillgängliga undantag ska användas till gränsen för ett nytt överträdelseärende av EU, så framstår frasen ”moderna miljövillkor” enbart som en Orwellsk ordlek. Ansvaret för att ändra detta vilar helt på riksdag och regering.