Debatt

Dalunde: Sverige inte längre ett föregångsland i klimatpolitiken

Vi är så vana att kunna beskriva Sverige som ett föredöme i klimatomställningen. Men det stämmer helt enkelt inte längre, skriver Jakop Dalunde (MP), Europaparlamentariker.

Det går inte längre att vara stolt över svensk klimatpolitik, anser Jakop Dalunde (MP). 
Det går inte längre att vara stolt över svensk klimatpolitik, anser Jakop Dalunde (MP). Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
Jakop Dalunde
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Ofta har jag som stolt svensk pratat mig varm på klimattoppmöten eller i EU-parlamentets korridorer i Bryssel och Strasbourg om den svenska klimatpolitiken. Vi gick före och var bland de första länderna i världen att införa en koldioxidskatt för över 30 år sedan. Vi fasade ut villaoljan på bara några år runt millennieskiftet, efter en punktskatt med synnerligen god träffsäkerhet. Vi har tillhört de länder som gjort de största åtagandena kring klimatbistånd på FN:s klimattoppmöten och vi drev fram en progressiv reform av EU:s utsläppshandel med The Swedish Proposal.

Klimatkrasch

Vi har haft mycket att vara stolta över. Man kan med rätta säga att vi varit något av ett föregångsland i klimatpolitiken. Men nu är det hög tid att justera den berättelsen. Vi måste tyvärr göra upp med den svenska självbilden.

Kraschen för den svenska självbilden som ett föregångsland i klimatfrågor beror till stor del – men inte bara – på den svenska högerregeringen och den klimatpolitik de för med stora negativa konsekvenser. Det handlar inte bara om att de gjort det billigare att köra på fossila drivmedel, utan även om att utbyggnadstakten för den havsbaserade vindkraften nu är hotad. Det handlar om den storskaliga rovdriften i skogspolitiken som leder till kalhyggen med stora utsläpp och utarmning av den biologiska mångfalden, om snabba ompositioneringar i ministerrådet, där den svenska regeringen bidragit till att sänka ambitionsnivån kring viktig klimatlagstiftning på EU-nivå och om ökat fokus på åtgärder i en avlägsen framtid, i stället för att sänka utsläppen nu, i närtid.

Men det handlar inte bara om att regeringen tryckt på bromsen i den svenska klimatomställningen. Det handlar också om att andra länder kraftigt höjer tempot i omställningsarbetet här och nu.

Andra länder går om Sverige

Nederländerna, ett land vars totala yta är mindre än en tiondel av Sveriges, producerade solceller motsvarande 17,7 TWh el 2022. I Sverige producerade vi samma år bara runt 2,3 TWh el. Belgien, ett land ungefär lika stort som Småland, med en enbart 65 kilometer lång kustremsa, har installerat 2 261 MW havsbaserad vindkraft. Sverige har en mer än tjugo gånger så lång kust – men inte ens en tiondel så mycket havsvind, med 192 MW installerat.

I Östersjöavtalet, där länderna runt Östersjön var för sig gick in med löften om utbyggd havsbaserad vindkraft, lovade Sverige bara 693 MW. Det är ungefär hälften av Litauens åtagande och knappt en femtedel av Tysklands. Trots att de båda länderna tillsammans har en väsentligt kortare Östersjökust än vad Sverige har.

När jag pratar med miljöorganisationer på europeisk nivå och gröna kollegor i Europaparlamentet har intresset och nyfikenheten bytts ut mot skeptiska och kritiska ögon.

En sektor där Sverige traditionellt har låga utsläpp jämfört med många andra länder är uppvärmning, med vår relativt sett effektiva fjärrvärme, bergvärme och välisolerade hus. Men även här springer resten av Europa i högre tempo. Bara under 2022 dubblerades försäljningen av värmepumpar i flera EU-länder, däribland Polen och Belgien.

Inte bäst i klassen längre

Samma sak ser vi med elbilsförsäljningen. Sveriges höga försäljningssiffror har bromsat in under det senaste året. Det beror delvis på att regeringen avskaffade bonusen för elbilar. Men samtidigt har försäljningen ökat kraftigt i Danmark och mer än fördubblats i Finland. Det går helt enkelt inte att skylla ensidigt på konjunkturen – från att ha andelen elbilar i nybilsförsäljningen varit avgjort högst i Sverige så ligger vi på samma andel, runt 30 procent elbilar i såväl Sverige, Danmark och Finland.

Förändringen är också politisk – och syns på Sveriges positioner i ministerrådet. Sverige har meddelat att man inte längre stödjer reformen av hur stor kolsänkan ska vara inom EU (LULUCF), motarbetar lagen om restaurering av natur under pågående förhandlingar och röstade emot lagen mot avskogning som antogs i höstas. Detta är en kraftig avvikelse mot den gemensamma ambitionen inom miljö- och klimatfrågor inom EU.

Vi är inte bäst i klassen. Frågan är om vi ens tillhör mittenskiktet längre, om vi ska jämföra med andra länder inom den europeiska familjen. Det här är en berättelse som säkert skaver för många. Vi är så vana att kunna beskriva Sverige som ett föredöme i klimatomställningen. Men det stämmer helt enkelt inte längre.

Sverige har sänkt ambitionerna

När jag pratar med miljöorganisationer på europeisk nivå och gröna kollegor i Europaparlamentet har intresset och nyfikenheten bytts ut mot skeptiska och kritiska ögon. Bilden av Sverige i Europa har redan förändrats. Nu är det dags för vår självbild att hinna ifatt.

Men lika snabbt som Sverige klättrade ner på trappan över ländernas klimatambitioner så går det att klättra upp igen. Den förändring jag beskriver är inte en naturlag, utan en konsekvens av sänkta ambitioner och medveten politik. Sverige behöver en regering som vill mer än så här.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00