Bo Dockered: "Statens skogar kan lösa striden i skogen"

DEBATT. Det kommer signaler om att Sveaskog motarbetar januaripartiernas överenskommelse om ett nytt markbytesprogram. Men januariavtalet är kristallklart – bolaget ska avstå mark som staten kan använda i bytesaffärer med enskilda skogsägare, skriver Bo Dockered, tidigare styrelseordförande Sveaskog.

Bo Dockered
Tidigare styrelseordförande, Sveaskog


Som tidigare ordförande i Sveaskog får jag nu signaler om att bolaget aktivt motarbetar januariavtalets punkt 27. Fyra partier har där avtalat att genomföra ett markbytesprogram. Överenskommelsen innebär att enskilda skogsägare erbjuds byta bort skogar med höga naturvärden och få produktionsskogar av staten i stället.

Det handlar om skogar vars virke certifierade inköpare ändå inte vill avverka. Så ett byte påverkar inte landets virkesflöden utan det är mer en fråga om vem som ska bruka skogarna. Jag tycker att det är rimligt att landsbygdens folk gör det. Staten å sin sida kan här ta sitt ansvar för att bevara dessa unika skogar och utan större statsfinansiell kostnad.

Av samma skäl bör Sveaskogs ekoparker i södra Sverige utvecklas mot nationalparker. Det är snabbare, enklare och billigare än att skapa nya nationalparker på privat enskild mark. Ska skydd baseras på enskilda skogsägares mark bör detta alltid ske frivilligt på markägarna initiativ.

"Borde redan ha startat"

När det gäller Sveaskogs roll är januariavtalet kristallklart. Enligt punkt 27 ska ett nytt markbytesprogram nu göras där Sveaskog avstår mark till enskilda med höga naturvärden. Detta arbete borde redan ha startat. Även Fastighetsverkets skogar måste in i programmet.

Sluta processa

Ingenstans är behovet av markbyten tydligare än för landets fjällbönder. Här finns fortfarande stora sammanhängande skogar med höga naturvärden som staten gärna ser bevarade. Det innebär att certifierade virkesköpare inte vill avverka. Men vem ska ersätta de små skogsägarna och deras allmänningsskogar?

Om detta har nu staten och markägare processat i olika domstolar under en längre tid. Det är orimligt tycker jag. Vi måste få ett slut på detta ständiga processande i skogen. Fjällbönder med stor andel skog med höga naturvärden måste helt enkelt erbjudas ersättningsmarker av staten. Eller om de önskar, ekonomisk ersättning.

När staten skyddar dessa skogar, kommer Sverige få unika sammanhängande områden av världsklass. Självfallet ska vi inte lägga en död hand över inlandet, utan tvärtom zonindela dessa skogar så att skog nära gårdar kan brukas som förr medan andra skogar får ett starkare skydd. Tillåt byggnationer för turism och lokal utveckling, där jakt och fiske är naturliga delar. Utveckla fjällområdena i samråd med rennäringen. Även renarna behöver dessa skogar.

Statens markbytesprogram ska naturligtvis erbjudas över hela landet. Och programmet ska riktas i första hand till små privat skogsägare som förra gången blev utan.

Ska vara en föregångare

Januariavtalets punkt 27 innebär ytterligare en instruktion till Sveaskog. Nämligen att staten ska vara en föregångare i hållbart skogsbruk och visa stor naturhänsyn. Tyvärr noterar jag med sorg att inget bolag får mer extern kritik än Sveaskog för just sitt naturvårdsarbete. Rättvist eller ej. Kanske beror det på att som allmänhetens eget skogsbolag röner ett större intresse och rimligen har större krav på sig. Här finns en konflikt mellan kortsiktiga vinster och långsiktigt värdeskapande.

Personligen tror jag att Sveaskog avverkat svenska folkets skogar för hårt. För varenda bonde vet det. Om man hugger sina skogar i så unga år som Sveaskog numera gör – ja då avverkar man också bort framtida möjligheter och värden. Som Sveaskog agerar nu kommer bolaget inte ha några besöksvänliga äldre gallringsskogar i en framtid. Allmänhetens dom kommer då att bli hård.

Ekoparkernas framtida roll

Vid bildandet av Sveaskog för snart 20 år sedan var inrättandet av ekoparker ett av de första beslut vi i styrelsen fattade. Totalt kom de att bli 37 stycken. Jag har själv invigt flera av dem. Tanken var från början att i ekoparkerna utveckla en ny brukandeform, mellan strikt skydd och konventionellt skogsbruk. Här ska inget avkastningskrav finnas, utan målet var och är att utveckla områdenas höga naturvärden.

Det förs nu en debatt om att flera av ekoparkerna bör få bli nationalparker. Bolaget protesterar mot tanken, men bör i stället se det som ett kvitto på att konceptet fungerar.

Det är ingen hemlighet att vi har för lite av formellt skyddad skog i södra Sverige. En ökning av formellt skyddad skog här, får dock inte ske mot enskilda skogsägarens önskan. Betydligt bättre, enklare och billigare är då att utveckla Sveaskogs ekoparker i södra Sverige till nationalparker. Här finns redan en bra infrastruktur, stor befolkning och närhet till kontinentens turister. Här finns stora sammanhängande områden där det är tämligen enkelt att odla fram de höga naturvärden och naturtyper vi i dag har brist på. Naturvårdsverket bör få ett sådant uppdrag.

Inrättar vi nationalparker av områden som Omberg, Halle-Hunneberg och Böda kommer framtida generationer att tacka oss.

Hyggesfritt eller ej?

Jag tycker att både jord- och skogsbruk ska bedrivas på vetenskaplig grund. Därför kan jag inte vara odelat positiv till hyggesfritt skogsbruk. Det kanske är bra. Eller inte. Vi vet ju inte, för Sverige har mest forskat kring trakthyggesbruk. Och alltför mycket kraft har använts av skogsbruket självt, för att försvara trakthyggesbruket i stället för att se framåt. Jag initierade därför på min tid som styrelseordförande ett projekt där Sveaskog över hela landet just skulle anlägga och utvärdera nya metoder.

Det enda jag nu hör om är ett berömvärt projekt som Sveaskog gör runt Tivedens nationalpark med just hyggesfritt skogsbruk. Det är bra. Men nu undrar jag hur det går med alla andra försök? Det vore bra med en utförlig rapport. Sveaskog är ju trots allt hela svenska folkets skogsbolag.

Forrige artikel Fores: EU måste visa vikten av att klimatarbetet fortsätter Fores: EU måste visa vikten av att klimatarbetet fortsätter Næste artikel LRF: Löneutjämning kan ge färre permitterade hemma LRF: Löneutjämning kan ge färre permitterade hemma