Blir skogsnäringen nästa svenska krisbransch?

Regeringen har beslutat att tillsätta ett råd med fokus på skogsindustrins värdekedja. Normalt brukar analyser av värdekedjor användas internt i företag för att maximera vinst och konkurrenskraft mot andra företag. Men Peter Kullgrens råd ska diskutera skogliga värdekedjor på nationell nivå.

En given utgångspunkt är då portalparagrafen i skogsvårdslagen som slår fast att ”Skogen är en nationell tillgång” och ”skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning”. Med andra ord – hur kan kungariket Sverige använda den fantastiska nationella tillgången – den svenska skogen – på ett betydligt bättre sätt än i dag?

Den genom åren okontrollerade ökningen av industrikapaciteten har medfört en strukturell brist på virke.

En bra början är ute i skogen. När man avverkar träd, sorteras trädet upp i tre delar, nämligen timmer, massaved och brännved. Den inbördes fördelningen av dessa tre delar, styrs genom skötsel och hur man kapar trädet. Därefter hamnar delarna i tre olika värdekedjor. Fördelningen styrs av industrins betalningsförmåga  och förädlingsvärde. Så den första frågan Kullgren bör ställa sig är följande:

Vilken struktur på den framtida industristrukturen och fördelningen av timmer, massaved och bränsle ger maximal nytta för Sverige vad gäller värde, jobb, export- och skatteinkomster?

Jag ska här kort svara på den saken.

Behov av klartext

Låt oss börja med att prata klartext. Svensk skogsnäring har tjänat stora pengar genom att vara dopad av en väldigt svag krona, historiskt låga virkespriser och en lång högkonjunktur delvis finansierad av låga räntor. Allt detta har gynnat den svenska skogsindustrin. Problemet är att industrin inte har behövt utveckla sina värdekedjor. Och politiken har bara följt vad industrin säger. Sammantaget riskerar skogsindustrin att bli starkt konkurrensutsatt i framtiden.

Låt oss börja med att prata klartext. 

Mest tydligt är den totala förvirringen av värdekedjan kring energibiten av träden. Mycket av grenar och toppar, spån och flis liksom massor av kortlivade produkter blir snabbt till energi. Siffran 70-80 procent av biomassan har nämnts. Betydande delar av detta borde kunna användas till produkter med högre förädlingsvärden exempelvis byggskivor. Vi har nästan ingen produktion av skivor. Men någon politik finns ej.

I stället har vi fått en volymslukande massaindustri och växande export av marknadsmassa som styr landets skogspolitik. Den genom åren okontrollerade ökningen av industrikapaciteten har medfört en strukturell brist på virke. Vår skogsindustri är för stor för att kunna försörjas uthålligt med svenskt kvalitativt virke. Detta har medfört att industrins virkesinköpare, planläggare och rådgivare nu år 2025 jagar virke.

Inköparnas och rådgivarnas råd till skogsägarna blir att styra mot så stor andel avverkning av volym som möjligt vilket fås genom hårda gallringar och tidiga slutavverkningar. Värdekedjor och värdetillväxt finns inte i deras vokabulär. Men kommande generationer kommer förbanna oss för detta som får alltför låga volymer i framtida slutavverkningar.

Förädlingsvärdet varierar

Sågtimmer svarar i dag för ungefär 70-80 procent av skogsägarens nettointäkt. Skillnaden i ersättningen till skogsägare mellan timmer och massaved är betydande. Under 2024 betalades timret i genomsnitt med 100 procent mer än massaved beroende på var man befinner sig i landet.

Förädlingsvärdet (eller bidrag till BNP) per kubikmeter använd virkesråvara varierar för olika skogsindustriella produkter. Det är högre för pappers- och kartongkvaliteter (ju mer förädlad ju högre värde) än för marknadsmassa. Vi har sedan finanskrisen ökat exporten av marknadsmassa substantiellt och tappat i pappersexporten. Sågad trävara har högre förädlingsvärde än marknadsmassa och högt förädlade träprodukter har även högre värde än de mest förädlade pappers- och kartongprodukterna.

Ser man på utvecklingen av förädlingsvärdet per kubikmeter använd virkesråvara i fasta priser för perioden 2000–2020 har värdet sjunkit för skogsindustrin som helhet (minus för sågverk och massa, plus för papper och kartong), vilket är anmärkningsvärt.

Men det vill nog inte dagens skogsnäring. 

Sammantaget skapas alltså de flesta och största nyttorna för samhälle och skogsägaren i de äldre slutavverkningsskogarna. Det är skogar som både producerar hög ekonomisk nytta, höga naturvärden, höga sociala värden och hög klimatnytta genom stor kolinlagring och störst mängd långlivade skogsindustriella produkter. I industrin skapas högt förädlingsvärde ju mer förädlad virkesråvaran är.

Rimligen borde en ny svensk nationell skogsstrategi bygga på en produktion med så stor andel timmer och så högt förädlingsvärde som möjligt. Men det vill nog inte dagens skogsnäring. Det kommer att bli slutsatsen från Kullgrens nya råd.

Texten bygger på en längre artikel som kan nås här.